Måste bara få skriva av mig lite. Något tragiskt hände inatt en utan mina närmaste kompisar fick missfall de satte igång och inom loppet av en timme så födde hon en liten pojke på ca 20 cm lång alldeles förtidigt (v.15) .
Det är så tragiskt att sånt här får hända, hon söker nu tröst hos mig och jag försöker att trösta henne men de är svårt då vi närmar oss vår årsdag för vår dotters död och jag är svagare än någonsin.
Är som sagt hemma igen valde att bli utskriven ist för permission, har bara kräks en gång sen i fredags, och jag känner mig hyfsat lugn just nu.
Idag har vi satt upp skötbordet, känns så overkligt man fixar och donar här hemma. Men jag kan inte få in i mitt huvud att alla sakerna ska användas av någon.
Antar att man har blivit så hårt sviken att man inte vågar hoppas. Jag är så fruktansvärt trött på att vara gravid nu och vill bara bli nersövd och vakna igen när bebis ska komma ut. Snälla låt de sista veckorna gå i raketfart. Hoppas att de kommet att kännas bättre när vi fått vårt datum för igångsättning, då kan man börja bocka av!
Långt inlägg, hoppas ja inte tråka ut er!
Måste bara säga ett stort grattis till lilla Freja, väldigt fint namn :)