Juni-barn

Jag är hemma igen efter min kontroll. Allt såg bra ut och lillen mådde som han skulle. Hinnsvepningen i måndags verkar ha gjort en hel del för nu var det bara 1 cm kvar av tappen som var mogen och jag var öppen 2,5cm. Så jag fick välja själv hur jag ville göra och då kände jag att jag kan nog hålla ut ett par dagar till och hoppas på att det startar av sig själv. Fick en till hinnsvepning och en tid för igångsättning på torsdag om inget har hänt innan dess och ett löfte om att de sätter igång mig tidigare om jag känner att jag inte orkar längre. Men läkaren var positiv och trodde att det skulle ha kommit igång innan dess så jag hoppas hon får rätt! Hon sa även att om det skulle behövas igångsättning så skulle det antagligen gå rätt smidigt eftersom tappen var så mogen och jag var så öppen. Så nu känner jag att jag är full av ny positiv energi och kommer att orka ett par dagar till Bra fredag med andra ord!
Konstigt att det är så olika, här sätter de alltid igång på 42+0 man får inte gå längre. Man har första kollen på 41+3 vilket jag är på söndag så det var därför jag var på koll idag istället. På torsdag är jag 42+0 och blir igångsatt oavsett vad som händer.
Jag är ju på +11 idag och sätts igång på torsdag. Men de har sagt sen bf att om jag känner att jag inte orkar så sätter de igång mig tidigare vilket gör att jag klarar lite längre hela tiden. Just för att jag vet att jag har en utväg antagligen. Nu har jag precis kommit hem efter en väldigt jobbig långpromenad. Fogarna är ju inte direkt på topp längre. Nu ska vi bara hoppas att det gjorde lite nytta också...
Blev en liten promenad idag. Nu är foglossningen så hemsk att jag snart sliter ut ungen! Eller nej, men tänk om man hade kunnat göra det...
Nu är jag helt sjukt less. Går och lägger mig tidigare och tidigare varje kväll bara för jag vill att dagen ska vara över så man är en dag närmre torsdag. På torsdag är det igångsättning och jag SKA klara mig tills dess. Även om de har sagt att jag får en akuttid innan dess om jag inte orkar längre så vill jag ge kroppen varje chans att starta sig själv. I fredags var jag öppen 2,5 och tappen var 1 cm så läkaren trodde att det skulle starta innan torsdag men det känns väääldigt avlägset nu. Det känns verkligen som att man går baklänges precis som nån skrev tidigare. För varje dag så minskar chansen att förlossningen startar av sig själv känns det som... Varje morgon vaknar jag och är besviken "Jaha, det hände inget den här natten heller".
Suck...
Grattis till alla som fått!
Här har det fortfarande inte hänt nåt, har haft rejält ont i ryggslutet hela dagen, ringde och rådfrågade och vi fick komma in på kontroll. Fortfarande lite kvar av tappen (som visserligen var helt mjuk och redo) och smärtan var bara meningslösa förvärkar Så det enda som hände var en extremt hårdhänt hinnsvepning. Och sen dess har jag blödit. Sjukt less... På torsdag har jag tid för igångsättning men även den läkaren jag träffade idag trodde att det skulle starta själv innan dess. Nu har flera olika läkare + bm sagt det i snart en vecka så jag tror inte på nån av dom längre... Jag räknar med att det blir igångsättning på torsdag är och är sjukt besviken på min kropp som inte startar. Suck, stön och gnäll...
Nej jag är fortfarande hemma Men inte länge till nu, imorgon eftermiddag åker vi in till Sös för vräkning!
Igår klockan 10.49 kom lillkillen till slut. En timme innan planerad igångsättning. Allt gick superbra men väldigt fort när han väl bestämde sig. Det har inte blivit många timmar sömn senaste dygnen så nu ska jag försöka vila lite. Berättelse kommer när energin kommer tillbaka
Hemma i lugnet igen. Känns helt galet att vi är tre stycken nu.... Men det går åt mycket energi så jag har inte ens öppnat locket på datorn. När jag gjort det så ska jag uppdatera lite mer. Lycka till alla som är kvar!
Åh vad häftigt! Alla har kommit