• Sjömamma

    Men för livet efter normal förlossning

    Till TS!

    Kanske en dum fråga men har du försökt få göra en operation för att rekonstruera mellangården? Förstår att det kanske inte är så lätt att få förstårs....

    Ett tips är att söka vård utomlands. Om du har möjlighet att lägga ut pengar finns numera möjlighet att få tillbaka pengarna i efterskott från Försäkringskassan. Så länge det är vård/behandling som du skulle ha haft rätt till i Sverige. Och det har du ju eftersom vissa får liknande operationer godkända.

    Du kan läsa lite mer på:

    http://www.forsakringskassan.se/privatpers/utomlands/om_du_planerar_vard_utomlands

    Du kan också googla runt lite för det finns en del tidningsartiklar om hur det går till och vad man har rätt till. Det finns också en firma som hjälper till att förmedla:

    http://www.fecit.se

    Hoppas att du ska få hjälp!

  • Sjömamma
    Anonym (Arg!) skrev 2011-10-14 12:07:42 följande:
    Nu har jag snitt inplanerat. En extrem lättnad att slippa oroa sig framöver. Det är trots allt bara 6 veckor kvar till BF.
    Vad skönt att du kan få koppla av nu!

    Lycka till!
  • Sjömamma

    Sjukvården behöver inte bara bli bättre på att informera om skador. Vissa skador kan i många fall förhindras om det vore så att det var prioriterat. Och varför fungerar eftervården så dåligt? Om man kunde få vård och hjälp med sina besvär kunde det vara lättare att stå ut. Varför är det så att bara för att det är vanligt och fullt "normalt" skulle det inte gå att göra något åt det?

    BM och läkare borde försöka hjälpa och stödja sina patienter istället för att tuta i dom att "allt ser sååå fint ut" och knip, knip, knip och har man ändå problem så är det patientens fel.

    Jag tror inte att "alla" gravida skulle välja kjejsarsnitt om man fick välja. Men det kommer komma fram mer och mer om vilka skador som en vaginal förlossning kan ge och hur usel/obefintlig eftervården är. Det kommer leda till att fler och fler kräver kjejsarsnitt för att skydda sin egen kropp.

  • Sjömamma

    MsMartin; hur hittar jag gruppen om framfall, är det tråden om framfall? Jag fick en stor bristning som BM sydde ihop utan ordentlig bedövning. Har sen fått framfall och nu har det visat sig att jag även har en sfinkterruptur.

    Ni som pratar om att man är medveten om riskerna med en förlossning, vad menar ni egentligen? Nej, jag visste inte att man kunde spricka sönder så mycket att tom ändtarmsmuskeln skulle bli skadad och att man kunde bli analinkontinent för resten av livet. Och nej, det är inte så ovanligt som man tror. 1 av 20 lider av någon form av anal inkontinens, de flesta är kvinnor och en av de vanligaste orsakerna är skador från vaginala förlossningar. Det man inte ens vet om kan man heller inte söka information om innan.

    Jag visste att man kunde brista men att det tog typ en vecka att läka för man har sååååå bra läkkött i underlivet. Jag visste också om att man kunde få urininkontinens men det var bara att knipa duktigt så skulle även det gå över. Likadant med framfall.

    Sen finns väl ingen annan kroppsdel som vi skulle acceptera att lappas ihop så här bristfälligt. Om någon skulle spränga sönder händerna på en hemmagjord smällare skulle vi då tycka att det var helt ok att en sköterska satt på en vårdcentral och sydde ihop lite si och så?

  • Sjömamma

    Men snälla du, anonym, som skrivit de två senaste inläggen; det här är ju inte en tråd om kejsarsnitt vs vaginal förlossning. Det är omöjligt att veta vad som är bäst för moder och barn eftersom det skiljer sig från fall till fall och vi är alla individer.

    Här förs en diskussion om vad som faktiskt kan hända och vilka komplikationer som kan uppstå efter en vaginal förlossning. Samt varför eftervården och prioritet av dessa skador är så dålig.

    De skador vi diskuterar är inte "att kroppen/underlivet inte är sig likt" utan riktiga skador som ger men för livet och starkt påverkar livskvaliten negativt. Skador som i många fall kan undvikas och dessutom behandlas men som inte prioriteras av vården.

    Vi kan föra den eviga diskussionen kejsarsnitt vs vaginalförlossning tills vi trillar av pinn men vi kommer ändå aldrig att få något svar på vad som är "bäst".

  • Sjömamma
    Anonym (a) skrev 2011-11-12 12:13:49 följande:
    TACK alla ni som har skrivit i denna tråden och berättat om era förstörda/förändrade underliv. Tanken har inte ens slagit mig att jag skulle kunna drabbas av bestående men efter en VF. Jag väntar mitt första barn om 2,5 månad. Kan alla kräva ett kejsarsnitt? Hur bär man sig åt då? Jag är inte rädd för en VF, men jag vägrar att drabbas av ett förstört underliv. Det borde väl vara allas rätt att själva avgöra?!
    Hej.
    Vår mening här är inte att skrämma upp gravida till att kräva kejsarsnitt. Jag kan bara berätta min historia om hur fel det kan gå. Mitt råd till dig är att vara väl förberedd på de risker och situationer som kan uppstå. Prata igenom och planera ordentligt med din partner och ev BM innan. Stora bristningar går till stor del att undvika om förlossningen handläggs på rätt sätt. Om olyckan ändå är framme är det viktigt att bli ordentligt undersökt och ihopsydd av en kirurg.

    Om jag hade vetat vad jag vet nu hade jag varit mer beredd och kanske kunnat påverka utgången. Men nu visste jag inte utan litade på personalen. Och med det menar jag inte att all vårdpersonal är dålig utan att för mig blev det fel.

    Till er som funderar på att söka privat, tror jag har tipsat om det här innan men om man söker vård utomlands kan man ha rätt till att få tillbaka pengar i efterhand från Försäkringskassan. Kan vara värt att kolla upp.
  • Sjömamma
    Anonym (oo) skrev 2011-11-12 14:36:14 följande:
    Förresten, på tal om "normala" förlossningsskador, de avslitna muskler jag hade kring slidan hade inte vare sig andra gynekologer eller bm jag besökt sagt ett ord om. Enligt dem var allt "normalt".

    Jag visste inte att jag hade avslitna muskler, men jag kände ju att det inte kändes rätt.

    Tycker att vården av förlossningsskador är TOTALT UNDERMÅLIG. 
    Precis såna här skador borde tas om hand inom den allmänna sjukvården. Det är inte någon "skönhetsoperation" som en del tycks tro utan det handlar om att reparera en skada som påverkar hela funktionen av underlivet/bäckenbotten.

    Sjukvårdens råd är nästan alltid att man ska knipa och knipa så mycket man kan. Men hur ska man kunna göra det när musklerna är sönder? Dessutom skapar det ångest och skuld hos patienten för det går i teorin alltid att knipa mer.
Svar på tråden Men för livet efter normal förlossning