Min bebis vill inte ha närhet

Hej!

Om någon finns kvar i denna tråd undrar jag så hur det gått för era barn? Har själv ett barn , 1,5 år, som inte alls är särskilt närhetstörstande. Vill sova själv, kramas ibland kort men aldrig det här mysandet och gosandet jag haft med syskonen. Tar ögonkontakt på lite avstånd,då hen vill ngt, när vi busar mm. Men på nära håll är ögonkontakt sämre. Man får vänta på den ibland.

Är emellanåt riktigt orolig för min minsting. Någon som kan berätta hur det gått?

Hälsningar

Åh tack! Du kan inte ana hur mycket ditt svar betyder!! Läser också och stressar upp mig för just autism.

Skönt höra att allt gått så bra :)

Minns du hur du upplevde hennes språk och ögonkontakt?

Ja, som du förstår så funderar man ju mycket..

Minns du förresten när din oro började släppa och när hon blev mer gosig?

Jag håller med OLilly i ditt svar. Visst blir man ledsen just över att man inte får den där nära kontakten utan att det blir som ett avstånd emellan. För mig var det en sån skillnad mot mitt äldre barn. Och det väcker oro och funderingar.

Mitt barn pratar inte så mycket än, men förstår mer. Hoppas det lossnar snart.

Jag har saknat den där nära ögonkontakten mycket och funderat fortfarande en hel del över det. Barnet tittar i ögonen då den vill något, vill uppmärksamma mig på något mm. Tar ögonkontakt med syskonen. Men minns redan från det att den var liten hur svårt det var att fånga ögonkontakten på tex skötbordet. Barnet bara vände sig och ville iväg. Det gjorde mig ledsen och fundersam. Nu går det bättre att busa och leka vid skötbordet. Där kan vi sjunga och busa mm.

Svårt veta hur mycket det kan skilja sig åt inom normalspannet. Läser man på internet får man träffar på autism. Och precis som primaballerina 74 beskrev tycker man tillsist att så mycket passar in.

Visst blir googlandet ett problem i sig. Så rätt. Men ack så svårt att släppa när oron tagit tag i en. Tack, slutagoogla, för att du delade med sig av dina erfarenheter.

Åh vad jag känner igen mig i beskrivningen av ditt barn och hur du upplever det!

Har ju också så många funderingar om allt är som det ska.

Känner också mig så ledsen över att inte få mysa, krama mm.

Hur har du upplevt ögonkontakten med din lille?