Amy: Såklart att du får fråga! 
Men jag reagerar på att han äter både waran och trombyl. Ska han verkligen göra det? Be honom ta upp det på läkarbesöket om trombylen ska tas ett tag till eller vad som är tänkt.
Har han hjärtsvikt så får han medicinera med vätskedrivande och ev ACE-hämmare, dvs "hjärtstärkande". Det måste han också be att läkaren lyssnar på lungorna så det inte finns vätska som gör att han har jobbigt med andningen. Hoppas han har nitromex hemma också och att han har fått info om hur man använder det. Alltså 1 nitro under tungan var 5:e minut, och om han inte är smärtfri efter 3 nitro inom 15 minuter ska han ringa 112!
Han bör också vara uppmärksam på om fötterna svullnar och om han plötsligt går upp i vikt. då måste han kontakta sjukvården för behandling. Då är det hjärtsvikten som ger symtom.
Hoppas han får en ordentlig genomgång av riskfaktorer och sånt också så han får veta hur han ska förhålla sig i framtiden (mat, motion, stress, tobak, alkohol osv...) Jätteviktigt eftersom han är relativt ung ändå. Om inte, är du hjärtligt välkommen att fråga mig. Jag jobbar just med sånt att prata riskfaktorer med våra hjärtinfarktpatienter.
Känner han sig minsta dålig på något sätt ska han åka in till akuten. Det är a och o att hålla i bakhuvudet. Inte vara "tapper" eller känna att man är till "besvär" eller så. Hjärtat är det viktigaste och då måste man in. Hellre en gång för mycket än en för litet!
För många är ju detta med en infarkt en chock, och du säger att han har åldrats mycket. Dels så tar kroppen stryk, man blir så gränslöst trött och tagen efteråt ett bra tag, men framför allt blir psyket påverkat. Från att ha varit helt frisk till hjärtsjuk på nolltid, det är jättesvårt att hantera. Många blir väldigt deprimerade och kan behöva kuratorskontakt efteråt ett tag för att komma rätt i tankarna igen. Man måste lära sig att se framåt ändå trots infarkten. Man har fått en ny chans till liv och den ska man ta vara på. Kasta stressen åt sidan, ta vara på familjen och andra glädjeämnen i livet, inse att jobbet är inte viktigast eller att stressa fram som en tok generellt genom livet. Det är mycket man får ändra på, men det är ju för att man ska få ett bra liv även efter infarkten. Leva sundare helt enkelt, utan att för den skull försaka allt det som är livskvalitet. Älskar man godis tex, ska man inte sluta helt med det, det vore tråkigt. Inför "lördagsgodis" brukar jag säga. Så även med om man älskar gräddiga såser eller inte kan motstå ostbricka. Ät det någon enstaka gång i veckan, tex fredag eller lördag och ät nyttigt resten av veckan. Då gör det ingenting att man äter sin gräddsås, sin ostbricka, sin chokladkaka eller vad det nu må vara som man njuter mest av. Dock i rimliga mängder förstås!
Jag kan prata på i timtal om detta eftersom det är en sak jag brinner för, 
så du får alltid fråga om du undrar nåt. Även privat om du vill.
Lycka till med din pappa!
Kram
/NinaFina
