Vill göra abort om det är en pojke

Vet en tjej som absolut inte ville ha en dotter pga att hon blivit mobbad hela livet av tjejer. När hon ändå fick en dotter så älskar hon henne precis lika mycket. Du kan ju se det som en chans att uppfostra en kille som kan ändra din syn.

exakt....
Om folk ska börja få rätt till abort pga sånt här så undrar jag var fan världen är på väg egentligen.

Jag har alltid viljat ha en flicka med. Nu ar jag gravid med min forsta och ar snart 5 manader... Jag vet inte varfor, men kanner pa mig att det ar en pojke och jag ar faktiskt jatteglad over det sa det kan andra sig!

Tror du inte kommer bry dig nar du ser bebisen, men om du gar sa langt att du tanker pa abort sa ar det verkligen ett problem som ar djupare ar konet pa bebisen.

Jag är för fri abort! Så alla kvinnor gör för min del abort av vilka skäl de vill.

Ändå blir jag lite ledsen av att läsa vad TS skriver. Kanske pga våra problem att få ett friskt barn. Jag skiter fullständigt i om det blir en flicka eller pojke, när på året barnet kommer, om det blir blåögt eller brunögt, vänster eller högerhänt, blont eller brunhårigt bara vi får ett barn.

Det känns som ett sånt lyxproblem att bry sig om könet på barnet. Jag tror faktiskt TS att ni har andra viktigare problem att lösa i er relation inför det kommande barnet med tanke på att ni hållt på att skilja er.

Lita på att du kommer att älska barnet när det kommer, oavsett kön!

Lycka till!

 

jag känner ungefär samma sak

jag har alltid sett mig själv som en flickmamma, och vill helst ha en hög med töser.
får jag pojkar kommer jag självklart att älska dem PRECIS lika mkt som om jag fick en flicka, men jag vill ändå helst ha flickor.
och det handlar inte om att flickor är bättre än pojkar som vissa vill vrida det till,
jag bara känner så, och alla känslor går inte att förklara alltid.

ett tips förresten ts!

gör ett ultraljud med könsbestämning! det tyckte jag var skitbra...
det är inte för att man bryr sig om vilket kön för min del,
tvärtom tänkte jag att jag inte bryr mig och därför kan jag lika gärna veta

MEN det gör ju att du kan förbereda dig mentalt och känner du då en besvikelse över att det är en pojke kan du söka kuratorprat via mvc och reflektera dina känslor med henne?

jag förstår dig i hur du tänker. Jag var också jätterädd att få en pojke och vet inte om jag hade ändrat mig i mina känslor om jag fått en pojke. Nu blev det en flicka, så det var ju tur. Och jag får nog inga fler barn eftersom jag nu är singel sedan länge och börjar bli lite för gammal. MEN jag hade inte tänkt tanken på abort även om jag heller inte kunde tänka mig att få en pojke. Du kan väl inte döda ditt eget barn, en oskyldig bebis? Du kommer älska honom när han föds även om mycket bli annorlunda jämfört med en flicka.

Hårda ord från er andra. Man kanske inte kan bearbeta och komma över allt man varit med om men ändå bli en bra mamma? Detta är hennes känslor nu och inte alls säkert de hon kommer ha när barnet föds. 

Jag tycker att UL med könsbestämning norde förbjudas. När jag var på UL 2007, sa bm direkt att vi absolut inte fick veta vilket kön det var på vårt barn. Just pga att det finns dom som väljer att göra abort pga att dom kan tycker att det är frl kön på barnet.

Blir förfärad, upprörd och lite ledsen när jag läser detta! Sitter med en alldeles underbar liten 1 årig pojke i knät, han leker tiittut, pussas, dansar och "sjunger" för mig, strålar som en liten sol! Tänk att det finns människor som skulle valt bort honom för han har en snopp! Så absurt!!!
Jag har 3 fina pojkar till, den äldsta är 11 år, en lugn, harmonisk, mysig, schysst kille som aldrig direkt brötat och bråkat. En 9 åring som är lite busigare och mer spring i benen men med ett otroligt stort hjärta och lyssnar jättebra på alla! Sen har vi en superrolig 5 åring, vi har gått på stan idag hela dagen, shoppat både kläder och leksaker, skrattat en massa ihop, han är lugn, rolig, kramig och vi pratar istället för att bråka.
Dessutom har dessa 4 pojkar en lille/store bror i himlen. En liten gosse som somnade in i plötslig spädbarnsdöd i magen i v.40 och fick födas sovande. En liten perfekt fin liten gosse vi aldrig fick äran att lära känna i livet. En oerhörd sorg!

Man kan inte säga att pojkar är brötiga, jobbiga och slåss, för så är det inte! Jag har 4 i livet och ingen av dom är sådana. Det blir vad man gör det till (om det inte rör sig om andra orsaker, typ diagnoser) sen är mycket ärftligt, men det ärver ju både killar och tjejer så då spelar ju inte könet någon roll!

Förösk släppa detta, det är ett BARN du väntar inte ett kön! Njut av din bebis och håll istället tummarna att allt går bra och att den föds frisk och välskapt, det är nämligen ingen självklarhet!

Jag har tre pojkar och två flickor (P,P,F,F,P). När jag väntat de tre senaste har jag varit snudd på panikslagen inför att få en pojke. Var livrädd för att jag inte skulle kunna älska detta barn bara därför. Till saken hör att jag hade svårt att ta till mig pojke nummer två och har verkligen fått kämpa för detta. Denna rädsla gjorde att jag inte kunde glädja mig riktigt över (under?) graviditeterna. Men när barn nummer fem faktiskt visade sig vara en pojke, spelade det liksom inte längre någon roll. Jag älskade det här barnet mer än mitt eget liv ändå! Det räckte att få se denna underbara lilla pojke, så flödade mitt hjärta över! Jag är SÅ GLAD idag över att detta barn VAR just en pojke, då det överbevisade mig om att det faktiskt inte spelade någon roll!

Mitt råd till dig är att be att få någon att prata med och bearbeta detta innan förlossningen! Det kanske kan göra att du slipper den oro jag led av de senaste tre graviditeterna. MVC/bm kan säkert hjälpa dig med detta. Jag lovar dig; du kommer ständigt gå med en gnagande oro över vem denna lilla varelse var och om du gjorde rätt beslut och om du kanske (mest troligt) faktiskt hade kunnat ta till dig honom, om du bestämmer dig för att abortera en pojke. Många kramar!