Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till mitt ex som det tog slut med för snart ett år sedan.

"Jag älskar och saknar dig fortfarande, hur dumt det än låter. Jag saknar din famn, ditt sätt att få mig att skratta, våra samtal om allt och ingenting och sättet du en gång såg på mig. Jag inser hur patetiskt detta är med tanke på att du har gått vidare, men vi var så speciella tillsammans, kände inte du det? Jag kommer aldrig att hitta någon som passar mig så bra som du gjorde. En liten del av mig kommer alltid att hoppas på en återförening mellan oss hur långt ifrån varandra vi än glider. Om du någonsin blir singel igen så kommer jag att göra allt i min makt för att vinna dig tillbaka fastän du egentligen inte förtjänar det. Vi hade kunnat göra det igen, det vet jag. Jag har insett nu att alla fel inte bara berodde på dig, jag menar, jag tog ju dig för givet och tro mig, det ångrar jag varje dag. Someday, somehow, I will make it allright."

Jag fattar inte vad du vill eller varför du gjorde såhär? Jag var ju äntligen färdig med dig och så skickar du tillbaka mig till början igen.. Jag klarar inte av detta. Jag kan inte göra det.

Jag gillar dig. Det må vara konstigt och patetiskt eftersom vi bara känner varandra ytligt, men jag kan inte hjälpa det. Varje gång du smsar skiner jag upp som en sol även om du bara skrivit hej. Jag vet inte hur jag ska nå fram till dig, för det känns som att jag har provat allt. Jag har analyserat mig själv, gångerna vi träffades och alla sms vi har skickat, men jag kan inte förstå varför du beter dig så avståndstagande. Är det för att jag är ful? Är det för att min kropp är motbjudande? Är det min personlighet som det är fel på? Är det för att jag har barn? Var jag dålig i sängen? Jag önskar verkligen att du kunde berätta istället för att bara bete dig som om ingenting. Det hade gjort alltihop så mycket lättare för mig att acceptera, nu sitter jag bara och undrar. Jag önskar så innerligt att du bara kunde ge mig en chans och lära känna mig på ett djupare plan. Det hade verkligen gjort mig lycklig. Det kommer dock aldrig hända ellerhur? Du kommer bara fortsätta vara som du är nu och ge mig hopp trots att det inte finns något att hoppas på och jag kommer fortsätta vara den patetiska tjejen som inte kan släppa tanken på dig. Jag vill se det som din förlust, men det är min också med tanke på hur snäll och fantastisk du faktiskt verkar vara. Det var inte såhär det skulle bli.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva efter igår eller om jag borde skriva alls, men vill du ge mig en chans till? Jag lovar att jag ska försöka att inte trycka ner mig själv så himla mycket jämt och ständigt. Att du, av alla jävla människor som finns, säger att det finns att jag är okej och att jag är värd något gör betyder mer än du någonsin kan ana. Tack.

Jävla rövhål. Jag hoppas du fattar att du aldrig mer är välkommen till min säng igen iallafall. Du är så förbannat störd i huvudet att jag får huvudvärk av att bara försöka förstå dig. Så manipulativ och rentigenom hemsk är du. Fyfan. FyFAN.

Skrev ett artigt svar till en person när jag egentligen ville skriva följade:

Du måste ju vara dum i huvudet på riktigt. Ni passar verkligen bra ihop, lika dumma i huvudet båda två. Jag vet inte riktigt vad som gått fel i huvudet på dig, men något är det iallafall. Att ens tro det du skrev var så korkat att jag fick hålla för ögonen medan jag läste det. Är du ens på riktigt människa. Skäms å dina vägnar.

Jag tror inte du förstår vilken kamp det är för mig att ens ta mig upp ur sängen på morgonen. Jag tror inte du förstår hur mycket styrka det egentligen krävs för att jag ska kunna fungera normalt. Jag är inte du. Vi kommer från hela olika bakgrunder och jag kan inte bara 'bita ihop' och göra saker. Jag gör så gott jag kan, med den lilla lilla styrkan jag fortfarande har kvar, men alla dina kommentarer får mig att känna mig otillräcklig och dålig. Det är så fruktansvärt frustrerande att du inte verkar se någon skillnad på ditt och mitt liv när du uttrycker dig om saker. Jag ska klara av allting ensam, medan du har hjälp från tre andra personer i ditt hushåll. Vet inte hur länge till jag orkar innan jag totalt bryter ihop och aldrig återhämtar mig igen. Jag önskar att du bara kunde låta bli att kommentera saker jag inte orkar och hinner och istället berömma mig för de sakerna jag faktiskt gör :( det kanske hade motiverat mig att fortsätta vidare.

Till vän: Kan vi inte göra nåt?

Till min fd bästa vän: Jag vet att det var jag som gjorde fel och jag är så så ledsen för det. Hoppas att du någon gång kan förlåta mig.

Jag ger upp nu. Jag måste släppa taget om dig. Jag kan inte låta dig fortsätta göra såhär emot mig. Så, snälla.. Snälla, bara lämna mig ifred och låt mig komma vidare.