Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

till min sons pappa...

jag önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig hade sett det jag sett, att jag aldrig fått veta det som jag vet idag...att jag aldrig hade träffat dig o att jag aldrig hade lyssnat på dig o trott på det du sa...du lovade att vara snäll, att vi skulle bli en familj, att du skulle älska mig för den jag var....men vrför slängde du ut oss när vi äntligen blev en familj? vår son hann knappt bli 3veckor gammal innan du slängde ut oss första gången...du gav oss aldrig kärlek, när jag försökte visa ngt för dig så ryggade du bara o fräste till, nu vill du ta våran son ifrån mig endast för att såra mig, du trodde aldrig på att han var din, nekade honom t o m efter förlossningen, ville inte att han skulle ha ngt med din familj att göra o tänkte inte alls på att det även är hans familj...varför vill du mig så mycket ont? anmäler för saker som aldrig hänt, ljuger för tingsrätten o familjerätten, hotar mig om både det ena o det andra...jag har blivit så rädd för dig då jag knappt vet vad du är kapabel till längre...du har sagt så många elaka saker till både mig o mitt första barn men även till dina 2 andra, hotat med att slå o slänga ut oss...märkte ju att du faktiskt kan göra det som du hotar om....jag önskar att saker o ting varit annorlunda, att det du sa ifrån början var det som gällde..jag önskar att vi åtminstone kunde prata, det skulle underlätta oändligt mycket för våran son...
sen vore det ju även bra om du junde ta o betala underhållet i tid..har gått tre månader sen sista betalningen så nu får försäkringskassan sköta detta i fortsättningen...
sköt om dig o dina barn...för jag fick ju inte.

tack så mycket, jag hoppas att ni har det bättre nu :) *kram*

till min sons pappa

kan du snälla ringa din son ngn gång? inte ens på hans födelsedag, visst han är bara 2år men han förstår mycket mer än vad du tror o han behöver få höra din röst oxå, det hjälper honom att minnas dig med tanke på att du bara träffar honom en helg i månaden...vad vill du att jag ska göra för att få allt att fungera? jag har ju försökt med allt men jag kan inte låta honom sova över en hel helg när han knappt känner dig, för jag vet att du aldrig skulle komma hem med honom om han skulle vilja det men om vi bara väntar o ser vad som händer fram över så ska vi kunna lösa den biten oxå men då får det bli som sonen vil.
har du någonsin brytt dig om ngn annan än dig själv? vet du hur det känns att älska ngn? förstår du hur lite barn minns? jag är glad för att våran son inte minns de ggr som du tänkte lägga honom i källaren för att han skrek, fy fan säger jag bara, att du inte fattar att ett nyfött barn behöver mycket närhet...han var ju van vid närhet 24/7 o sen ska han inte få mer än vad du tyckte var nödvändigt...förstår inte idag hur jag kunde välja att försöka med dig om o om igen...kanske var det hoppet om att om jag bara bättrar mig o ändrar de fel som du ansåg fanns så skulle allt bli bra...men inget jag gjorde var bra nog...jag skötte allt, visst du fick köra lite bil ibland när vi var tvugna att handla, jag förstår att det måste ha tagit emot när jag frågade om du kunde köpa blöjor då de inte fanns i hans stl...visst jag hade kunnat köpa de andra blöjorna men då hade du ju bara skällt ut mig för att ha köpt för stora blöjor...
jag hoppas att du har blivit snällare mot dina tidigare barn o att ni har det bra...
vi har det så länge det tyvärr är tyst ifrån dig, önskar att det kunde vara det annars oxå..

en pappa är så mycket mer än biologisk, det är inte alltid de biologiska föräldrarna som är de bästa. jag är själv inte uppväxt men min pappa, han tog sitt liv 2 månader innan jag skulle fylla 5 men det lilla jag minns av honom är iaf positiva saker. min mammas nya karl var väl ingen som jag såg upp till direkt heller men kan komma på mig själv ibland att komma med liknande kommentarer som han sagt till mig, men det är ju inte alltid negativt det heller..
jag hoppas verkligen att det blir bättre men betvivlar det starkt då han har visat vars han står...

men hoppet finns alltid kvar, så håll i det hårt, vem vet en dag kanske han vänder o vänd honom då inte ryggen men låt honom verkligen få visa att han verkligen har kommit för att stanna, lycka till i livet

jag lider verkligen med dig, att få vara med om så mycket som barn ska man inte behöva o att det dessutom fortsätter är rena mardrömmen.
men din mamma får väl ut underhållet ifrån försäkringskassan nu? människors sätt kan man tyvärr inte ändra på, bara tala om det för dem sen måste de själva jobba med sig själv om det är det de vill. man måste inte älska sin förälder bara för att de kallas för pappa (el mamma) när den aldrig har funnits där för en o när de väl gjorde det så var det inge vidare, han är ju som du själv säger en främling, man måste ju först lära känna en person för att kunna tycka om den.
har du ngn som du kan prata med om allt du känner o går igenom?
självklart kommer detta att påverka ditt liv, det viktigaste är bara vad du gör med allt, tar styrka o ser till att din framtid ska de banne mig inte få förstöra iaf el blir deprimerad o orkeslös..jag hoppas på det första :) för det förtjänar du :)
*kram* o ge din mamma en hård kram oxå som har orkat med allt detta på egenhand oxå, det tar mycket kraft att stå upp för sig o för sina barn

blir så glad i hjärtat att höra att mina meningar gav dig ngt :) det är så pass att jag kan se energin sprudla i din text  behåll den känslan så kommer erat snack att gå jättebra, håller tummarna :)
tänk på att det är du som har rätt till din pappa o inte tvärtom, så om ngn säger att din pappa måste ju få träffa dig så säg bara det du känner om det är ett nej el ett kanske senare el visst, det är ju upp till dig, det är du som bestämmer vem så ska få vara i ditt liv

om du känner att du skulle vilja prata mer så är det bara att säga till så visar jag vem jag är :) *~kram~* o ta hand om dig nu o all lycka till dig önskar jag

tack själv :)  *kram*

Till min sons pappa. Varför ringer du aldrig din son? Jag har bett dig såååå många gånger o jag har talat om för dig att det är bara att ringa när du vill..är det att du inte vill pga att du förlorade i tingsrätten? Det är så synd att du inte kan se att det var inte jag som vann o du som förlorade, det är din son som förlorade! Men det hade han inte behövt göra om du bara kunde vara ödmjuk, varför tar du ut din ilska på din son, det är ju mig du är arg på! Jag hoppas verkligen att du kommer underfund med att även om vi inte funkar ihop så behöver din son dig... Men med tanke på hur du har betett dig o det som du sa i din slutplädering visar bara att din son inte betyder ngt för dig. Han frågar ofta efter dig, jag kan inte säga så mycket mer än att du antingen är på jobbet eller hemma..önskar att du ngn gång kunde tala om för honom om var du är o vad du gör. Jag hoppas att du o familjen får en fin jul, jag vet iaf att vi får det trots allt.