Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag orkar inte mer 

Jag funderar på att få gå till närmaste psykolog och få sömntabletter utskrivet, bara för att. Allt är bara skit. Ingen fattar ändå, säger att jag bara deppar och överreagerar  fast jag försöker förklara, fast jag lämnar dörren på glänt och hoppas att nån ska fatta att jag mår så jävla dåligt. Jag har ingenstans att ta vägen och jag har verkligen inga pengar, 5 spänn på kortet, det är allt. Allt ska vara en sån himla kamp hela tiden. Livet är  hårt och orättvist hur jag än försöker bevisa mig själv motsatsen. 

Min kille, som jag bodde med i 1½ år som bestämde sig för att jag måste flytta. Så efter en massa fails överallt bor jag nu i min lillebrorsas rum. Min 7åriga lillebrorsas rum. Han måste dela säng med min lillasyster (som är 9) Jag fyller 24 år. Har ingen ekonomi eller ens i närheten av eget boende. Fatta hur hemsk jag känner mig. Jag tar hans rum....  och just därför är jag fortfarande ofta hemma hos killen. Mer än han vill. 

Jag berättade nyss för min sambo/särbo/pojkvän vad fan han nu är för nåt(!!) om att jag känner mig ledsen och ivägen överallt. Han svarar med "varför tror du att jag vill höra det här?" och "gå till en psykolog". Tack så jävla mycket för det!!!!
Tack för att du kan trösta och lyssna på mig!!! Jag lyssnar alltid på DIG när DU mår skit! Jag försöker alltid muntra upp dig och komma på lösningar även om det känns omöjligt.  
Jag har knappt några vänner, ingen jag kan berätta sanningen för iallafall om hur jag mår och hur nära jag är stupet.  
Jag borde nog bara avsluta allt. Ingen bryr sig. Och jag orkar inte heller bry mig. 
 

Jag är trött på att leva.

Det här är inte "till alla" men kan uppenbarligen inte ändra. Nu till det jag vill säga/skrika

Din jävla slampa!!!!!!!! Vem fan tror du att du är?! Som om jag inte fattar vad du vill, va?! HORA!!!!!!!!!!!!!!!!! 

Till den som står mig närmst...

Efter ett helvete så kan jag tycka att det borde kännas bättre att vakna upp på morgonen. Du har precis fått ett välbetalt jobb och kommer få 1½ lön nästa månad. Du kommer få låna pengar för att klara denna månad. Du har någonting att se fram emot. Självklart behöver du mer medicin, men sluta klaga på drygfittor på sjukhuset som inte hjälper dig. Dra till vårdcentralen istället. Ok du blir frustrerad, men jag fattar inte varför du måste slå in dörrar och göra illa din hand, varför du måste skrika och vråla, hota med att hoppa från en bro eller skjuta dig själv. På småsaker. Varje dag i snart 2 års tid. Jag orkar inte heller mer. För om du har kommit såhär långt på det positiva planet, hur vågar du fortsätta med dina vredesutbrott och hot? Det ska ju vara bra nu!!!! Dina problem ska vara över nu!!

Jag gråter inte framför dig, för du hatar se mig gråta och jag försöker hålla mig stark och positiv, för din skull. Men jag gråter inombords och mår lika psykiskt dåligt som du gör.

Jag kan nog inte hjälpa dig.....jag kan inte trolla. Och tydligen kan inget glädja dig ordentligt heller längre. Du tillåter dig själv aldrig vara på fullt gott humör. Jag försöker lyssna, jag försöker komma med råd. Men lyssnar du på mig? Du är deprimerad och jag tror du behöver en psykolog. Jag är så trött på att jag ska behöva argumentera bort dina hot och utbrott och sen ska du bli arg på mig.

Som nu, du drog iväg, sa hejdå på ett argt sätt och smällde igen dörren, slår in handen i väggen etc, pga ett dåligt telefonsamtal. Varför ska allt gå ut över mig? Ska jag bara ta detta? Lika trött som jag är på dina utbrott är jag på att sitta ensam hemma och stortjuta och inte veta vad jag ska göra....

Det värsta är att jag inte kan lämna dig såhär heller. Jag älskar ju dig och jag vill/e verkligen leva med dig och hjälpa dig, men vet inte hur.

Jag känner mig t o m som en jävla fitta som skriver det här om oss när du inte ser, men vi har ju pratat om det här förut och du klarar inte av det, så vad fan ska jag göra då? Jag orkar inte hålla allt inne. 

Nu vill jag INTE att folk som läste mitt inlägg ska tro att jag blir slagen eller liknande, för det händer ABSOLUT INTE! 

Bara jag som behöver skriva av mig eftersom jag hatar att bara "se på" . Finns det någon här som har en deprimerad partner? 

Det börjar verkligen gå utför, håller du inte med? 

Jag är trött på dina plötsliga  humörsvängningar. Och när jag ifrågasätter eller undrar tar du ut din ilska på mig.
Jag orkar inte med det här längre. När jag frågat dig om du älskar mig säger du alltid, "jag vet inte vad jag känner för nånting längre". Lika kul att höra varje gång. Inse, du behöver prata med en psykolog för det blir aldrig bättre.
Och...det är nog lika bra jag sticker.  Det gör ont i hjärtat, men jag har nog inget val snart... Jag har redan börjat prata med en psykolog. Det säger mycket om hur jag mår....

Bestäm dig någon gång. Du kan inte säga en sak om något igår och sen helt ändra åsikt idag och dessutom släppa bomben kl 6 på morgonen. Jag har tillräckligt mycket att tänka på! Tack för att du ger mig ännu en sak jag måste känna mig stressad till. Jag vill inte ha en jävla blåslampa riktad mot mig. 

Och vad vill du med oss egentligen? Vi har tappat bort varandra. Vi är inte längre älskare, vi är vänner. Du verkar inte ens vilja vara nära mig, du vill bara när inte jag har lust. Jag orkar inte behöva kämpa såhär mycket längre för något som uppenbarligen inte funkar.
I vilket fall som helst fick du mig att känna ännu större hopplöshet. Allt kommer att skita sig enligt dig och du vill "sparka ut mig". Igen. För det gick ju så bra att hitta boende sist......  Alla saker du sa imorse sårar. "En vanlig människa hade gjort såhär" "Jag tjänar mina egna pengar" . Du tycker alltså att jag är ett fail. Fine, det är du också. Kolla dig själv i spegeln för fan! Vem var det som betalade alla dina jävla räkningar ett helt år?! Har du totalt glömt bort det?! Vart finns omtanken? Vart finns kärleken? Jag får inte ens en kram/puss när du drar till jobbet längre. Du är bara sur och smäller igen dörren. 4 dagar i veckan.
Tack för att du förstört min dag.  

Är så jävla kär i dig att jag knappt vet hur jag ska handskas med det längre. Jag vill ha dig men är så rädd för att du inte vill ha mig längre.

Jag älskar dig, ännu mer efter ikväll. Snälla, bli min, jag vill inte förlora dig ännu en gång <3 <3