Anonym (sönder) skrev 2013-05-24 22:15:40 följande:
Till en mycket bra vän som jag saknar väldigt mycket.
Jag vet vad jag sa till dig, men jag tror att du förstår varför jag var tvungen att göra det. Vi sårade båda två varandra, dock på olika sätt.
Jag har ett flertal gånger känt och verkligen försökt ringa dig... men jag fegar alltid ur. Jag har försökt med det "fega" att bara skicka ett sms... men inte det heller klarade jag.
Jag önskar verkligen att du kommer att höra av dig igen, att du verkligen inte menade att det skulle bli såhär...
Jag behöver verkligen en vän just nu och du är den enda verkliga som jag har haft. Jag saknar dig och jag hoppas verkligen att vi kan reda ut det här och att du hör av dig när jag är för feg för det :-/
Åh, (sönder) och så många som du & jag - vi vågar inte skicka det där smset, vi vågar inte säga som det är. Känslorna är starka för någon, vi vill så mycket mer, men håller tillbaka av rädlsa för en massa saker....
Jag önskar så att vi alla kunde ta mod till oss och våga chansa och ta kontakten på riktigt, att faktiskt säga det vi känner och att riskera att inte få känslorna besvarade, men i bästa fall kunna få ett fint svar tillbaka, eller åtminstone få vetskap i hur det ligger till....
Vi är så många som skriver sådana sms...det borde vara så att de vi skriver till upplever exakt samma tvekan och rädsla...
Ack, ja....