Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Nu orkar jag inte tänka på dig mer så vet du vad? Du kan dra åt helvete! Sitt inte och lek oskyldig för det var lika mycket ditt fel som mitt, jävla idiot! Hade du bara varit rak på sak från början så hade allt detta kunnat undvikas. Sluta vara så jävla stolt för en gångs skull och bara SÄG vad det är du vill, vafan ska det vara så svårt för?! Du som är så smart och gärna visar det, visa det för mig då på riktigt. Sluta förvirra mig, det gynnar varken mig eller dig. Du hade din chans, du tog aldrig den, hur många fler vill du ha? Hur mycket mer tydligare behöver jag egentligen vara för att du ska fatta vad jag vill? Men nu spelar det ingen roll längre. Det kommer aldrig att hända och jag antar att det är meningen också så att vi kan vara lyckliga på varsitt håll. Visst, om det är så det ska vara så är det bara att gilla läget och acceptera det. Bara försvinn nu och gå och gör någon annan lycklig, det är inte skrivet för oss helt enkelt. Ha ett bra jävla liv fucking retard :) 

Cheers! ????

Åh, så dumt det kan bli när man skriver via telefonen. Skulle vara en drink efter cheers :)

Det verkar som att du har missat vad den här tråden heter och handlar om. Om du tycker att det är löjligt så behöver du faktiskt inte besöka tråden nå mer. Tro det eller ej :)

"I will never forget." Sa du. Sen försvann du.

Jag kommer heller aldrig att glömma. Någonsin. Men det spelar ingen roll längre. Jag förstod vad du menade efter en lång tid, tanken slog mig bara aldrig just då. Var nog för frustrerad för att kunna tänka klart. Jag förstår inte riktigt varför jag aldrig kan sluta tänka på dig hur mycket jag än försöker, trots att det nu har gått så många år. Vad jag än gör så finns du i baktankarna. Jag vill inte känna såhär längre, det tär på mig, jag mår inte bra av det. Jag vill inte att du ska må bra på det sättet medan jag mår skit av det. Jag VET att det aldrig någonsin kommer att bli vi, det vet jag. Jag slutade hoppas på det för länge sen. Men ändå kan jag inte bli av med dessa känslor. Kan du bara försvinna från mitt huvud någon gång, snälla? Vissa människor kommer in i ens liv av en anledning även om de inte stannar länge, men jag vet inte vad syftet med att du kom in i mitt liv var? Lär nog aldrig få veta det heller, men det gör inget.

Du har nog glömt bort dina känslor för mig för länge sen, även om du sa att du aldrig skulle glömma. Du har ju gått vidare med ditt liv, du är lycklig med någon annan, det är att glömma. Jag hoppas bara att jag också kan glömma snart. Jag tycker att jag förtjänar det. Precis som du. Då blir båda äntligen lyckliga om än på skilda håll. Även om det aldrig blev med varandra.

Glömma känslorna, ja. Att du en gång fanns i mitt liv, nej.

I never will.

Det gör det verkligen :( Speciellt när det är olycklig kärlek. Oh well, man får försöka gå vidare helt enkelt, hur svårt det än är.

Neither will I.

Du fick det sagt, insåg sent att jag också behövde få säga det även om det inte spelar någon roll längre. That's all. Bye.

Psycho warning...

Eller inte.

Den här tråden är så förstörd...

Det är så jäkla synd att du kommer där du kommer ifrån. För jag tror att jag börjar tänka lite förbjudna tankar om dig. Jag vet inte varför det kom helt plötsligt efter 7 år, men jag ser dig på ett annat sätt nu. Jag tror inte att det kan bli något mellan oss, det får dessutom inte bli det och du vet varför, men jag kan inte låta bli att tänka på hur det hade varit att ha ett förhållande med dig. Jag vet att du en gång i tiden hade känslor för mig, men jag undrar om du känner likadant idag? I vilket fall som helst så är det jätteroligt att få ha dig som vän, det är så roligt att prata med dig på telefon, vi hade säkert pratat i timmar om det hade gått. Jag tycker om att få sms och meddelanden på FB från dig, jag blir verkligen glad av det. Men som sagt, det är väldigt synd att du kommer där du kommer ifrån, så jäkla synd...

- Z

Fint skrivet! Det låter som något jag själv hade kunnat skriva.

Till D: Jag vet att det är för tidigt att säga det, vi blev ju nyligen tillsammans men jag älskar dig! Du är nog den mest underbara kille jag någonsin har träffat. Ingen kille har någonsin behandlat mig så bra som du gör. Det är de småsakerna du gör för mig som betyder så mycket, de små detaljerna som du uppmärksammar om mig och ditt speciella sätt att se på mig som gör att jag blir mer och mer kär i dig för varje dag. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter att vara de vi är mot varandra för all tid. Du gör mig så lycklig älskling, jag älskar dig så mycket!

Till mamma, pappa och H: Nu är det såhär att jag är tillsammans med någon som, enligt er, är absolut förbjuden för mig. Men det bryr jag mig inte om för jag vill inte ha någon som NI tycker att jag hellre borde vara med för att det ska passa er. ER lycka ska inte och borde heller inte vara viktigare än MIN! Jag förstår verkligen inte hur ni tänker där? Bara för att han råkar vara ifrån ett land som "vårt folk" ska hata? Kom igen nu, både han och jag är födda och uppvuxna här, vi kommer ALDRIG att återvända till våra hemländer så sluta vara så förbannat fördomsfulla och löjligt patriotiska och var smarta nog att urskilja på EN individ och ett helt land. Jag vill inte ha någon från "vårt land" för varenda kille som både jag och V har lärt känna därifrån har varit praktarslen och svin! Bra till en början tills de visat DEN sidan av sig vilket heller inte tog särskilt lång tid. De vill ha en slav rent ut sagt som de kan bestämma över och jag tänker helt enkelt inte finna mig i det. Dessutom ska inte NI av alla blanda er in i andras relationer för era egna är inte precis målbilder av hur ett sunt och fungerande förhållande ska vara. Ni är olyckliga i era förhållanden, alla kan se det, men ändå har ni mage nog att blanda er in i andras liv och förhållanden och tror er ha rätten att "tillåta" vem jag ska och inte ska vara tillsammans med. Sluta vara så löjliga för i slutändan så är det JAG som kommer att leva med mig själv och de beslut jag tar, inte ni. Jag är en vuxen människa nu och jag vill inte behöva smyga med mitt förhållande p.g.a. er, min egen familj. De som ska älska mig villkorslöst. Så snälla, bara acceptera läget och att jag är lycklig för D är en del av mitt liv vare sig ni gillar det eller inte.

Till G: SLUTA FÖRSÖKA LUSKA I MITT PRIVATLIV!!! Jag blir så innerligt förbannad av det! Varken du eller din fästman har något med det att göra så sluta försöka få ur mig privata saker som du sen kan springa till honom med och skvallra om. Vad jag gör med mitt liv och vart jag går har ingen av er att göra med! Jag bryr mig inte om ditt eller ert privatliv så sluta bry er om mitt för ni har inget där att göra. Ni är väldigt nära på att förlora er plats och betydelse hos mig så passa er väldigt noga och gå inte över min gräns.