Såg dig idag med dina vänner, du såg glad ut. Din korta frisyr klär dig, snygg som alltid.
Jag tänker massor på dig.
Du lämnade bokstavligen allt? Alltid den orädda & tuffa? Jag brukar undra vad som fick dig att bli på det viset. En dag kanske jag vågar berätta detta för dig.
Önskar du var min flicka, flickan jag skulle göra allt & lite till för. Du är inte som dem andra.
Vi pratade om dig här hemma idag. Du är väldigt low key om det som händer i ditt liv, samtidigt som du öppet säger vad du tycker & tänker med känslor.
Du är så satans unik! Kan inte förstå hur Mr vandrande k*k kunde fucka bort en flicka som dig! Tror ingen missade din sorgsna blick sista dagarna innan du drog.
Tänk om du hade valt mig? Hade vänt in & ut på mig själv för att tillfredsställa dig. Jag tror jag älskar dig!
Först och främst tack att du svarade, jag trodde att denna tråd var död nästan hehe. Men jag har de senaste åren tänkt att jag inte behöver komma ut för jag sa till mig själv att det inte var en så big deal och jag intalade mig att det skulle vara okej om jag inte gjorde det. Men nu på senaste har det gnagt på mig som in i helvete. Jag har tänkt på senarion när jag kommut ut och det hjälpte verkligen inte när min kompis klippte sig och blev dubbelt så snygg och jag tror hon ändrades lite när hon klippte sig känns det som och blev ännu coolare och underbarare (K alltså). Varje dag så känner jag "Jupp detta är chansen, detta är den perfekta stunden att säga det" men sen så fegar jag ur och säger något skämt eller något. Sen så hjälpte det inte heller att min kompis (hon som jag refererar som K) tyckte hbtq+ männiksor var coola för allvarligt jag känner mig inte ett minstaste cool och när hon vet hur ocool jag är så kommer hon bara bli besviken när jag säger det.