Det jag kommer att säga nu kommer för alltid att förändra vår relation. Varenda fiber i min kropp vibrerar, vill ha dig nära. Jag klarar inte längre av att se dig i ögonen eftersom jag är rädd att mina ögon ska avslöja mig. Jag är så förälskad i dig!
Jag är så tacksam för de dagar då jag hittar mig själv igen och jag är så tacksam att jag då kan dela de dagarna med dig. Du har sett mig må så fruktansvärt dåligt så många gånger, att det känns så bra att få vara med dig och må fantastiskt bra! Det känns också så bra att jag aldrig behöver förställa mig. Jag kan vara den jag är och alltid känna mig trygg med det. Du finns där. Jag är tacksam för varje minut tillsammans med dig.
Jag känner det som att vi smälter in i varandra. Det låter galet, men jag känner mig fysiskt och psykiskt sammanlänkad med dig. Möjligen är jag komplett galen! Möjligen fantiserar jag alldeles för mycket. Möjligen är det kärlek.
M - jag behöver prata med dig. Vet inte riktigt hur jag ska säga detta. Detta är något av det svåraste jag gjort och kanske är det verkligen helt fel av mig att göra det, men jag känner att jag behöver vara helt ärlig mot dig. Mina känslor för dig är långt starkare än vad de borde vara. I ena stunden sänker det mig totalt, för att i nästa stund istället lyfta mig och fylla mig med energi. Jag försöker hantera det, men mina känslor blir bara starkare med tiden.
Detta är vad jag skulle vilja säga dig. Vad skulle hända då? Vad skulle din reaktion bli?
quote=77537737][quote-nick]Anonym (VarbergV) skrev 2017-03-27 21:42:47 följande:[/quote-nick]M - jag behöver prata med dig. Vet inte riktigt hur jag ska säga detta. Detta är något av det svåraste jag gjort och kanske är det verkligen helt fel av mig att göra det, men jag känner att jag behöver vara helt ärlig mot dig. Mina känslor för dig är långt starkare än vad de borde vara. I ena stunden sänker det mig totalt, för att i nästa stund istället lyfta mig och fylla mig med energi. Jag försöker hantera det, men mina känslor blir bara starkare med tiden.
Detta är vad jag skulle vilja säga dig. Vad skulle hända då? Vad skulle din reaktion bli?
Du är den jag tänker på när jag vaknar, innan jag somnar och all tid däremellan.
Så sågs vi i alla fall idag. Idag kände jag att jag hade svårt att hålla ihop, att hålla mina känslor på insidan. Kändes som att det fullständigt höll på att svämma över. Jag höll på att fullkomligen drunkna i din blick, att sugas in i dig totalt. Det kändes som att vi skulle smälta samman och det enda som jag kunde tänka var - jag vill ha dig, jag vill ha dig, jag vill ha dig... Jag glömde helt bort tid och rum.
Kör hem efter jobbet och känner hur känslorna fullständigt tar överhanden, hur de har mig i sitt grepp. En åtrå så stark, som rusar genom kroppen och håller på att slå omkull mig totalt.
Jag kan inte släppa dig! Jag inte ens vill! Älskade, fina vackra du, jag vill så gärna berätta för dig - men kan inte.
Tårarna bränner i mina ögon, rullar sakta ned för min kind. Det är som en värk av längtan spridit sig genom min kropp. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter dig. Jag anade att detta skulle hända mig, att mina redan starka känslor skulle få mera eld efter att vi tillbringat så mycket tid tillsammans. Jag ser dig, jag hör dig, jag känner dig. Och så är du så långt borta. Detta gör mig så illa, bryter ned mig. När allt jag vill är att vara stark och svag tillsammans med dig. Aldrig har jag förut känt en sådan djupgående längtan. Det är som att du rubbat hela min existens. Älskade, älskade vackra du.
Jag kan inte leva ett sådant här liv. Ett liv i lögn. Ett liv där sanningen inte sägs, ett liv där känslor så fantastiska måste hållas undan. Hållas inom mig själv för att inte skada andra. Men det skadar mig på djupet! När jag blundar ser jag dig, när jag har öppna ögon ser jag dig, när jag drömmer ser jag dig. Jag bär dig med mig hela tiden och det börjar bli väldigt tungt.
Älskade, älskade du.
Ger upp nu. Jag förtjänar inte att gå och tråna så här efter henne. Om hon hade vetat eller anar nåt så är det ändå inte ömsesidigt. Det märks ju. Nu får det räcka. Vill inte göra mig själv illa mer. Vill inte vara olycklig och gå och tänka på någon som inte känner som jag. Allt gott önskar jag henne alltid ändå. Önskar hon är lycklig.
Jag kan aldrig riktigt veta eftersom jag aldrig frågat henne. Men intresset och längtan är nog inte ömsesidig eftersom hon inte alls verkar ha lust att träffas. Hon säger aldrig att hon inte vill men varje gång jag föreslår nåt så kan hon inte. Det är inte så ofta jag frågar heller. Egentligen vill hon väl inte men säger inte det. Så jag orkar inte ha det så här med. Göra så här mot mig själv. Ger upp. Men som jag skrev innan så önskar jag henne allt gott. Önskar att hon är lycklig i livet.