Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag vill att personen i fråga säger rakt ut som det är om det finns ett intresse. Inte kamouflerar initiativ till kontakt i andra ärenden.

Varför tar du själv inte steget?

Det går inte att utnyttja mig mer.

Jag betalar inte för er längre & städar inte er skit.

Jag lyssnar inte på er längre.

Jag undviker er & era destruktiva liv.

Jag är den elaka & onda som inte går att utnyttja längre förstår det.

Finns ingen anledning önska livet ur någon gör som mig istället håll er borta från det som skadar er.

Jag tror att personen ifråga visst noterar dig men är för omogen för att ta tag i ett samtal. Det är lättare att ignorera någon än att behöva ta ett lite jobbigt snack. Ledsen att du känner dig ledsen. Kram på dig

Blir så ledsen när jag ser att du inte noterar mig det minsta om vi råkar mötas av en slump ute, att jag inte ens får en sån där kort blick man ger om man ser någon i ögonvrån man känner igen. 

Börjar också fundera på alla idioter du pratade så mycket om som finns eller funnits i ditt liv, var de verkligen idioter på riktigt? Är jag också en av dem nu?

Varför känner jag mig så ledsen hela tiden pga dig? Varför vill jag fortfarande att vi bara ska kunna prata som förut? Vad hände egentligen...

Varför riktar du dig till mig när det inte är jag som har problemet utan svarar på någon annans inlägg? 

Det går inte att utnyttja mig mer.

Jag betalar inte för er längre & städar inte er skit.

Jag lyssnar inte på er längre.

Jag undviker er & era destruktiva liv.

Jag är den elaka & onda som inte går att utnyttja längre förstår det.

Finns ingen anledning önska livet ur någon gör som mig istället håll er borta från det som skadar er.

Det går inte att utnyttja mig mer.

Jag betalar inte för er längre & städar inte er skit.

Jag lyssnar inte på er längre.

Jag undviker er & era destruktiva liv.

Jag är den elaka & onda som inte går att utnyttja längre förstår det.

Finns ingen anledning önska livet ur någon gör som mig istället håll er borta från det som skadar er.

Men lilla bubben...haj folk vajit tå tygga mot dej att du måtte få ut dina aggjessionej genom att skjiva tjams?.KJAAM!

Jag trodde att det här skulle lägga sig om jag bara lyckades kontrollera situationen och lägga band på känslorna men det enda som har hänt är att känslorna har gått från en stark attraktion och intresse/nyfikenhet till något djupare. Jag kan inte avgöra om det är på ett djupt vänskapligt plan eller om det är en väldigt djup attraktion/förälskelse... Oavsett vilket så känner jag mig olycklig i att jag inte kommer att få veta vilket och vad det hade kunnat leda till. Du visade så tydligt ditt intresse och jag blev rädd för allt och backade. Nu tror du säkert att du läst av mig fel och att du bara inbillade dig allt men så var/är det inte! Man möter en som du i livet om man har tur och jag är för feg för att fråga om du vill träffas. Rädd för att det är jag som har läst av allting fel. Jag är inte längre rädd för var det kan föra oss, inte rädd för vad det kan bli av det här. Jag bryr mig inte längre om vad andra skulle tänka eller tycka men nu känns det försent. Och jag är feg, tänk om du inte alls känner något och jag bara är en knäpp patetisk människa som tror att det du visade var ett intresse. Det här kommer nog göra ont länge!

.

Vad jag vill skriva eller säga till personen är; Hej! Jag vet inte om jag har läst av allting rätt. Din invit om att du gärna ville ses, våra blickar och kroppsspråk säger mig att du är lika intresserad som jag. Jag vill gärna träffs, vill du?