Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Bara rannsaka dig själv & bryt tystnaden med ett förlåt.

Ett förlåt du kommer växa av & jag kan få ro.

Det finns en del jag vill säga till dig efter allt det du gjorde mot mig. Men vi skiter i det! Så här vill jag bara säga TACK!

Om det inte vore för dig så hade mina problem aldrig blottlagts och jag hade aldrig fått den där sparken i arslet för att ta mig ur min destruktiva tillvaro som då kallades "mitt liv". Jag tog mig ur allt efter att du lämnade mig! Jag flyttade, började plugga, började träna, slutade dricka, sökte och fick hjälp med mina psykiska bekymmer, osv! Och vet du vad? Det hjälpte! Det tog visserligen tid, men det hjälpte. Idag är jag klar med studierna och kan påbörja en ny era av mitt liv. Idag har jag fått den fysik jag alltid längtat efter och skäms inte längre för att jag antingen är för spinkig eller för fet. Och mitt psyke är faktiskt stabilt. Tro det eller ej, men ditt föraktfulla beteende mot mig fick mig inte att sluta tycka om mig själv. Tvärtom tvingades jag lära mig att faktiskt älska mig själv och acceptera den jag är. Du gjorde detta! Måhända att det var omedvetet, men du gjorde det.

Så om du vill höra ett sista ord från mig så blir det ingenting om det som var eller om det som kunde ha blivit. Det enda jag kommer att säga är tack! Utan dig hade jag varit kvar i min sunkiga lya, med ett jobb jag hatade och där min enda höjpunkt i livet hade varit fyllan till helgen!

Så tack! Tack för allt. Ha ett underbart liv!

"Jag borde ha sagt det här tidigare men har försökt ge mig själv lite tid att tänka och reda ut vad som är vad i allt jag känner och nu är det ju som det är men... jag är kär i dig. Kan inte hjälpa det (har försökt att ignorera det, belive me). Tänker på dig varje dag o saknar dig. Vet inte om du känner detsamma längre men det spelar ju egentligen ingen roll för mina känslor finns där oavsett..."

Ja, jag borde det. Men vågar tyvärr inte i dagsläget. Hoppas dock att jag ska "grow some balls" i sinom tid. Tack för lyckönskningen!

Kanske 8-9 månader. Vi var aldrig ett par i ordets "rätta bemärkelse" och vi avslutade nog det hela då ingen av oss riktigt var på "rätt ställe" i livet (vi visste nog båda vad vi kände men kanske inte riktigt vad vi ville eller "borde" just då - vi hade en fruktansvärd attraktion och kontakt som jag aldrig någonsin upplevt innan men samtidigt var det vissa saker som inte klaffade där och då). Säker som såhär i efterhand egentligen var petitesser (för mig i alla fall)...

Sådär känner & tänker vi alla ibland. Det man kan göra är förbättra det som går & bli en bättre människa. Ta avstånd från dem som inte uppskattar en.

Jag tänker på dig varje dag.

Det jag har gjort är oförlåtligt, vi kan aldrig ses.

Begär inte att du är kvar men jag är på väg att lämna.

Kommer ta tid.