Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min man: Jag hatar att jag älskar dig. Jag hatar din sjukdom. Jag hatar hur du behandlar våra döttrar ibland. Jag hatar att du är ett sjukt jävla ego. Jag hatar att jag låter dig behandla mig så här. Jag hatar smärtan du ger mig. Jag hatar att jag måste rigga i år för att orka lämna dig. Jag hatar att aldrig få stöd eller trygghet av dig. Jag hatar att du alltid förlitar dig på att jag löser allt. Jag hatar att jag önskar att du var på jobbet ännu mer. Jag hatar att jag inte längre kan vara den jag är.

Till en icke människa: Du äcklar mig. Jag har spottat på ditt bilhandtag. Jag ser dig för vad du är. Du är tragisk, ensam om rädd. Du kommer dö ensam. Därför spottar jag inte längre på din bil. Jag ser dig i ögonen och hejar. För jag är en bra människa...eller för att jag faktiskt ser hur du våndas under min blick. Du vet att jag ser dig och att jag vet.

Till mina barn: Aldrig ska jag tillåta att ni blir något annat än starka, trygga och älskade.

Till min vän: Du vet för du är lika galen som min man. Du är min vän och jag tycker om dig. Att veta att du finns gör att jag orkar. Och att veta att du är likadan som han gör att jag aldrig kommer byta ut honom mot dig.

Till mig själv: Om några år har du allt för att kunna välja. Säkerheten, ekonomin och din färdiga specialist utbildning.

Till mitt umänge: Ni tror ni vet men jag låter er tro att mitt svarta hål bara är en grop...

Jag vet vad du har gjort. Jag håller på att samla mod för att informera anhöriga om att jag såg. Du kommer få sona det längre. På måndag kommer jag lämna min redogörelse.

Du krossade mig och mina barns liv. Mot alla odds reste vi oss. Nu, sex år senare försöker du igen! I min värld är ditt värde likviderat. Jag önskar att dina vänner och bekanta visste vad du gör på din fritid när du inte lägger ditt fokus på forskning och akademiska förehavanden. Jag önskar att någon skadar dig som du skadat oss Eva K i Göteborg. Din förtvinade gamla häxa!

Sara, jag älskar din man! Vi reser tillsammans hela tiden, bor på samma rum och älskar som galningar. Du måste märka att han är annorlunda, disträ och att han reser mer och mer.

Du eller säkert jag kommer gå så sårade ur detta! Säkert blir det jag.

Hans mjuka händer och mörkbruna ögon har fått varenda känsla av vett och moral att lämna mig fullständigt!

Jag älskar dig Patrik! Så fruktansvärt jävla onödigt att vi blev kära. 

Patrik jag älskar när du rör mig, när dina läppar rör mina, dina händer på min rygg och glider ner över min svank och du ler samtidigt som du kysser mig. Din bruna blick i min blå...jag vill viska att jag älskar dig och att jag bara är din...men jag säger inget utan bara ler tillbaka 

Nu ska jag resa iväg och vara med min lover, din man. Flera dagar själva. Tror det blir nu vi får bestämma hur vi vill ha det. Han kan inte ha både dig och mig och vi kan inte dela. 

Sex och kärlek i överflöd.
Du säger: jag vet inte hur länge jag kan ha det så här, det är fel mot dig och mot Sara.
Du frågar om jag vill satsa? Jag finner inga bra ord. Du säger att då kanske du får leva två liv parallellt. Jag hittar inte några bra ord nu heller.
Jag älskar dig.
Jag borde lämna dig.

Du sa hejdå idag på flygplatsen. Jag kommer längta och våndas. På tisdag åker vi igen, själva, på uppdrag igen. Jag borde så avsluta detta men jag kan inte, vill inte. Du är äldre med barn. Jag vill ha egna, med dig.

Det värsta i allt detta är att du inte ens berättat för Sara att du älskar en man, jag vet att du älskar mig. Du gömmer dig bakom att du måste värna om familjen, kärnfamiljen, men vet du...du rör mig med kärlek fast du vet låtsas vara hetro för alla andra...

Sex månader av att vara din men ändå inte. Vänskapen blev förälskelse, förälskelse blev kärlek nu leker mina läppar med orden att jag älskar dig...

Jag måste ställa kravet och frågan men tänk om du inte väljer mig...

Att älska dig uppfyller mig, min vän, min kärlek, min älskare och kollega. Lämna henne utan att jag måste be dig...

Du sa att vi känner samma och att du älskar mig men orden kommer du ropa högt när det bara finns jag. I mig simmar vårt liv men jag vågar inte berätta det för dig.

Patrik jag älskar dig! Det blir en tuff tid men din blick och din mun säger att det kommer bli bra. Jag väljer att lita på dig. Jag har försökt tänka annat och gardera mig men du har tagit dig i varje cell, befäst mitt hjärta och din bruna blick säger att jag ska våga. Dina mjuka kyssar tar bort oron, dina händer smeker bort rädslan och när det inte finns någon luft mellan oss så försvinner alla mina tvivel. Du är allt jag drömt om, du är mannen jag vågar visa allt för. Du höll mig i famnen och viskade "var bara min", du fick mitt ja...

Jag vill ha dig, jag vill inte vara utan dig, jag vill att du bara är min, jag är kär i dig, allt kommer ordna sig, lyssna på mig, lyssna inte på din oro...säger du. 

Jag borde tro dig, säger du.

Och ändå säger min magkänsla att jag ska lyssna på den. Att jag vet att den alltid sämmer. Hittills.

Hur ska jag kunna tro dig? Dig jag älskar och inte vill vara utan. Fast jag delvis är satt på passagerarsidan och du kör. 

Jag vill berätta för din fru att du har en annan och att du tänker lämna henne. Men vågar inte för jag vet inte hur jag kan göra det anonymt. Jag vill inte förlora din vänskap.

Hej xxxx!

Jag älskar Fredrik, vi har varit tillsammans i drygt ett år nu. Han har räknat på er ekonomi och övat på vad han ska säga. Han ska lämna dig. Han kommer tala med dig efter påsk.

Jag har arbetat hårt för att du aldrig ska få veta att jag finns. Jag kommer komma in några månader efter separationen. 

Jag hoppas aldrig du lägger ihop ett och ett.

/Den nya