Till dig!
Nu har de snart gått 6 månader sen ja kände dina läppar mot mina.. all den sorg ja har fått utstå under denna tiden har varit de värsta ja varit me om, men samtidigt väckte du liv i de där drivet som varit som bortblåst under många år. Du drev mig så långt att ja fick nog av att alltid bli misstrodd, att aldrig kunna få visa känslor utan att du trodde de var nåt fuffens på gång.. att alltid få allt tillbaka kastat i ansiktet så fort de var något. Alla gånger du skapade situationer som fick mig att bli otrygg o börja tvivla på mig själv.. ja har varit såå arg på dig för allt detta.. o framförallt på mig själv för ja tillät dig att göra så mot mig.
Nu e ja inte arg på dig längre, ja tycker synd om dig! Ja tycker synd om alla som e som du.. de e inte erat fel att ni har blivit såna :( de e heller inte mitt fel att ja blev uppfostrad av människor som liknar dig.. de tog lång tid att inse, men de gör ja nu! Ni ska inte få mig att hata människor för att ja inte insett tidigare att ja förtjänar mycket bättre. De gör fortfarande ont, men ja e mycket starkare nu, o du kommer aldrig att få mig i ditt grepp igen! Ja har förlorat mycket pga dig, men ja vann nåt mycket bättre.. mig själv, så tack!