Inlägg från: Anonym (Poem) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Poem)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Jag tror inte någon har förstått att du skriver till denna. Man läser här och ja ibland tar man åt sig, sen kommer en logisk känsla som säger att nej det där kan inte vara till mig. Så du kan vara lugn, du är så gott som anonym här. Som alla andra! Ta en paus och låt inte känslorna ta över eller så gör du klart för personen en gång för alla och får det ur världen. Kanske är ett stort missförstånd, ja man vet helt enkel inte. Om personen säger att denna inte vill träffa dig för att reda ut, ja då måste du låta denna gå. Kram till dig!

  • Anonym (Poem)

    Ja vad svarar man, känner vi varandra?! För ibland känns det nämligen så.. men det var nog inte riktat till mig.

  • Anonym (Poem)
    Anonym ((....)) skrev 2018-12-21 20:20:44 följande:

    Vad skulle du svara henne då?


    Ja du ..den tål att grundas, noga!
  • Anonym (Poem)
    Anonym (mitt brev) skrev 2018-12-21 18:57:52 följande:

    Oj, jag hade visst redan svarat Ska bli spännande att läsa det efter att jag skrivit detta.  

    Har ingen aning om vad det kan stå i det

    Här är iaf mitt nya. 

    Du bara fanns där en dag, i klubbhuset där jag precis börjat vara pga min nya hobby. Du har precis börjat igen efter ett långt uppehåll. Heeeej! sa du när jag kom, jag som stod med ryggen till svarade Heeej, tillbaka men när jag vände mig om hade jag ingen aning om vem du var! :-O Jag trodde att det var någon från klubben jag kände, men istället stod du där. 

    Du såg också förvånad ut, du misstog mig nog för någon annan.  

    Det blev inte av att vi presenterade oss, dels blev det så konstigt och dels så skulle vi börja mötet vi var där för. 

    Det kändes som om du tittade mycket på mig och jag kände mig besvärad. Jag hoppades att ditt 'intresse' för mig var av annan art än att du funderade på vem i helsike jag var. 

    Jag är gift och önskade inga som helst komplikationer i form av någon som försökte flirta med mig i ett senare skede. (Nu tänker jag: hybris much? om mig själv...) 

    Efter det första mötet så tog det ett tag innan du kom dit igen och nu har du varit där två (?) gånger till. båda gångerna har jag upplevt att du tittat mycket. 

    Sista gången pratade vi lite också, allmänt så där om vår hobby. Du gav mig senare en komplimang som gjorde mig generad (jag blir alltid generad av komplimanger..) så jag svarade något lite korkat tyvärr. Inte elakt, men jag kände mig rätt blåst efter den kommentaren.

    När jag var färdig och packade ihop mina saker kom du och satte dig och pratade lite om ditt resultat. Jag tyckte det var bra sa jag, och du sa att ja, för att ha haft uppehåll så länge så Innan snittade jag ca 255 poäng. (Man kan få max 300) 

    Precis då tittade jag upp från det jag höll på med, jag 'vågade inte riktigt innan. Våra ögon möttes och då hände något i mig. 

    Jag tittade snabbt ner. känslorna inom mig for rundor. Vad hände? Jag ville bara krama dig, bli kramad av dig. Kyssas, hångla you name it! :-O Omedelbar attraktion. En känsla av att känna dig, eller ha känt dig. 

    En önskan om att lära känna dig mer, jag vill spendera tid med dig. 

    Visst, maken och jag har det lite trassligt, han tycker inte det, inte lika mycket som jag iaf, men jag trivs inte riktigt längre med vårt liv och vårt förhållande och jag har funderat på om skilsmässa är enda utvägen. Men detta behövde jag verkligen inte!  

    Nu tänker jag på dig dag och natt i princip. Funderar på om du menade något med komplimangen eller om du är en sån som kan ge komplimanger på det viset utan att mena något. 

    Jag har, helt ärligt, letat upp dig på facebook och addat dig i syfte att snoka om ditt liv. Jag ville veta om du var singel. Det vore tryggare om du inte är det, då är ju saken liksom klar.

    Det vet jag fortfarande inte om du är. Jag TROR du är gift, men det står inget om det på facebook men alla skriver ju inte ut det. Du skriver iofs inte så mycket alls där, du har iaf varit gift, det kan jag se (inlägget är 8 år gammalt eller nåt sånt) men det står inget om skilsmässa. 

    Det finns en bild av dig med en kvinna som jag tror är din fru. Ni ser glada och lyckliga ut Det är, vad jag kan förstå, din födelsedag och den var rätt nyligen så därav att jag tror att du fortfarande är gift, och lyckligt gift också. Härligt och underbart för dig isf. 

    Återstår bara mig själv då, är detta en tillfällig attraktion? Kom den för att jag är kåt för jämnan men inte vill ha sex med min man? För att jag kanske är i klimakteriet? För att jag är i någon slags ålderskris? För att jag är less på mitt och makens liv ihop, det är lättare att 'fly' till något annat än att ta tag i det man har? 

    (Eller är du min själsfrände? 


    )

    Men kom igen, trodde vi synkade och själsfrände, behövs det ett ord på något så självklart!!
  • Anonym (Poem)

    Jag ska skicka en hälsning jag med :)

    Det här mötet har bara gjort mig sömnlös, det var bara mitt fel allting och jag borde ha stoppat mig själv, för jag kände att jag inte skulle kunna hantera detta. Men kunde inte stoppa detta och nu vet jag varken ut eller in. Jag söker inte bekräftelse, jag söker dig och har gjort det redan innan vi möttes första gången. Känns mer som du söker bekräftelse?!

    Du är en känsla som gnager i mig, hur mycket du kom att faktiskt betyda för mig!

    Ja mellan oss finns något, det är givet, vi är ganska slutna och het livade båda två och synd är att vi inte kan prata på den nivån vi båda önskar och behöver.

    Ja kanske kan vi gå vidare snart och sluta störa varandras tankar. Vet att det här gnager i dig med..

    Saknaden är tung och blir värre för varje gång vi ses!

  • Anonym (Poem)
    Anonym (Lite anonym) skrev 2018-12-22 00:14:06 följande:

    Varför känns det som personen bara söker bekräftelse?


    För att det känns som jag ger, men får inget tillbaka. Kanske är det bara härligt att bli uppmärksammad!
  • Anonym (Poem)

    Tänk vad enkelt det är att vara efterklok, går det göra ogjort?

  • Anonym (Poem)
    Anonym (tänk) skrev 2018-12-22 02:35:49 följande:

    Du beskriver något fint men också sårbart och sorgligt. Kan känna igen mig i mycket av det du skriver.

    Har ni träffats nyss? Mötet du beskriver? Varför var det bara ditt fel upplever du? Varför kan ni inte prata på den nivån ni båda önskar och behöver?

    Finns det något du kan du göra för att ni ska kunna det? Varför känns det som att personen söker bekräftelse?

    Om du vet att det gnager i den andra personen också tycker jag inte ni ska lämna varandras tankar. Det vore sorgligt och fel utväg i mitt tycke. Tycker snarare att ni ska försöka utforska vad det är

    Skulle du kunna tänka dig att skicka ett meddelande om hur du känner? Att du rakt av skriver det du skrev här? Om hur mötet gjort dig sömnlös och alla tankar personen ger dig? Vad har du att förlora att berättar hur du känner?


    Håller med, får se hur utfallet blir ;)
  • Anonym (Poem)
    Anonym (tänk) skrev 2018-12-22 03:31:15 följande:

    Till dig.

    Ju mer jag har tänkt på det så tror att något fanns där redan när vi möttes?

    Jag undrar om det var lika för dig? Att det var därför du ville ses?

    Jag minns att du gav mig ditt visitkort. Omkring oss hördes skratt och i salen vi vi var i luktade det svett då det tränats där. Sen hördes vi av och träffades då och då som vänner och plötsligt såg vi båda åren gå snabbare än vindarna.

    Du växte till något mer än bara en vän. Någon jag började längta efter. Till att bli någon jag började tänka på varje dag.

    Men jag visar inget av hur jag känner för dig. Säger inget. Vågar inte berätta för dig om känslan jag får i kroppen. Du gör mig glad.

    Det pirrar i mig när jag är nära dig. Jag vill ta på dig vara dig nära. Jag vill göra dig glad.

    Kan inte stoppa mig själv från att vilja träffa dig. Jag blir glad och energisk när jag tänker på dig.

    Men jag blir också osäker.

    Rädd för att ha inbillat mig. Saknaden efter dig har börjat göra ont. Trots att vi faktiskt nyss sågs.

    Förut kunde jag gömma saknaden efter dig, att vilja ha dig nära mig, i aktiviteter och allt möjligt - men nu, efter vårt senaste möte, så gör det ont.

    Jag tänker på dig i varje sak jag ser eller hör. Du har fastnat i mina tankar och i en känsla som gnager i mig. Hur mycket du kommit att betyda för mig.

    Jag vill känna dig nära. Vill säga "kom" och sen hålla om dig. Känna mig trygg i dina armar. I tystnad bara stå och känna dig. Oss.

    Se varandra i ögonen och kanske låta ögonen säga det vi inte förmår säga i ord.

    Jag önskar att du gav mig en signal på att det jag känner när vi ses är rätt.

    Jag vet att vi båda pratar om väder och vind fast något finns annat där som vill utforskas.

    Iallafall i mig. Du?

    Jag lovar att visa dig mig om du bara berättar att du känner som jag. Jag vågar inte röra vid dig om jag inte vet om du känner som jag.

    Ge mig ett tecken. Berätta för mig om du känner som jag. Skriv ett meddelande. Jag lovar att svara.

    Jag är inte rädd om jag bara får veta att det jag känner inte är fel. Att jag missuppfattat allt.

    Jag vill prata med dig på riktigt. Vill utforska vad det här är. Vi kan ta ett glas, äta en bit mat, promenera. Önskar bara du hjälper mig och ger mig ett tecken på att det jag känner är ömsesidigt.

    Önskar att du skrev ett brev eller meddelande till mig. Jag skulle bli så glad om jag visste att du kände samma pirr i magen.

    God jul


    Så många rätt, men ändå så fel..

    Men svarar ändå, är väldigt väldigt förtjust i dig! =)
  • Anonym (Poem)
    DanneD skrev 2018-12-23 01:20:12 följande:

    Tack för senast!

    Nästa gång åker trosorna av redan i hallen ;)


    Om jag några vill säga ;)
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!