Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Nästa gång ni träffas - prata med henne. Både du och hon behöver det tror jag, för att rensa luften och lugna sinnet. Jag får känslan av att ni kanske går och väntar på varandra. Kärlek är det enklaste som finns, samtidigt också det allra svåraste. Låt det inte falla dig ur händerna. Strunta i att omständigheterna är besvärliga, det kanske visar sig vara värt det i slutändan. Vad är det värsta som kan hända?

Till dig M,

Jag kan inte sitta så här mer med dig, av den enkla anledningen att det enda jag vill är att göra just det. Jag njuter av varenda sekund, men det gör mig illa. Jag har verkligen försökt mitt yttersta för att hantera detta, men jag kan inte längre. Jag kan inte träffa dig, njuta så av det, för att sedan sakna dig i samma stund som vi skiljs åt. Jag orkar inte det längre. Varje gång jag går bredvid dig tänker jag att jag alltid vill ha dig vid min sida. Men du finns där bara korta stunder. Du är på så många sätt det vackraste jag vet och jag bär dig så oerhört nära mitt hjärta. Jag orkar inte bära saknaden av dig längre. Det är verkligen det allra sista jag vill, att ta avstånd från dig, eftersom det är precis det motsatta jag önskar. Men jag vet inte på vilket annat sätt jag ska göra det, hur oerhört smärtsamt det än är.

Jag skriver det här till dig eftersom jag inte förmår mig prata med dig. Det är helt enkelt alldeles för tungt för mig och det känns viktigt för mig att få fram det jag vill säga dig, därför väljer jag att skriva, trots att jag egentligen mycket hellre hade sagt det direkt till dig.

Du frågade mig om mina känslor för dig skulle gå över, bara det fick gå en tid. Jag tror faktiskt att jag redan då visste att det inte skulle hända. Vad jag känner för dig är något helt annat än flyktiga känslor.

Sett ur mitt perspektiv är det inte direkt en okomplicerad relation vi har till varandra, du och jag. Det är svårt för mig. Den dubbla känslan. Att träffa dig, att ha kontakt med dig som ger mig så mycket energi, enbart din närvaro som ger mig energi. Men jag vill så oerhört mycket mer. Du är mig så nära och samtidigt så långt borta.

Det är helt uppenbart för mig, och har faktiskt varit väldigt länge, att jag kommit till en punkt där jag inte fortsatt orkar träffa dig, mer än vad som krävs. Trots det har jag ändå fortsatt att göra det. Någonstans har jag väl naivt trott att jag ska fixa det. Men det blir allt tydligare för mig att jag inte gör det. Det gör mig helt enkelt för illa. Att jag mår väldigt bra i stunden väger helt enkelt inte upp den stora saknaden jag känner i samma stund som vi skiljts åt. Jag njuter av varenda sekund tillsammans med dig. Varje gång jag går bredvid dig tänker jag att jag alltid vill ha dig vid min sida. Men du finns där bara korta stunder. Du är för mig på så många sätt den vackraste jag vet och jag bär dig så oerhört nära mitt hjärta, men jag orkar inte bära saknaden efter dig. Jag har verkligen försökt mitt allra yttersta för att klara av att hantera detta, men jag kan inte längre. Tro mig - att ta avstånd från dig är verkligen det allra, allra sista jag vill, men jag vet faktiskt inte på vilket annat sätt jag ska hantera det. Det är på riktigt verkligen oerhört smärtsamt!

Jag träffar dig väldigt gärna för att prata om det, nu när jag en gång i alla fall fått fram det jag vill säga dig.

Med dessa ord lovar jag att inte ge dig någon mer kärleksförklaring om du inte visar mig att du faktiskt vill ha den.

Tänk på att det kanske inte är så lätt för henne om det nu är så att du tidigare sagt att du inte är intresserad av henne på det sättet. Hon kanske är rädd att bli avvisad? Vad är det som hindrar dig från att sträcka ut handen?

Det är bara dagar kvar av det här året. Ett år till att lägga bakom sig. Jag går sakta framåt. Saker och ting tar tid, livet är inte enkelt. Vad som är enkelt är mina känslor för dig. Jag har aldrig tvivlat på dem, inte en enda sekund. Aldrig har något känts så självklart för mig, aldrig har något känts så rätt. Aldrig har jag känt att mina känslor på något sätt skulle vara fel, aldrig har jag haft dåligt samvete för dem. Alltid har jag vetat. Ändå står jag här, utan dig, trots att du är min allra högsta önskan. Du finns, men inte hos mig, därför fattas du mig.

Varför kan du inte önska dig, be om det? Har du försökt? Om inte, gör det bara, du kanske blir överraskad! ????

Om du skickar mig ett sms nu och frågar om vi kan träffas, så skulle jag svara ja med det samma! Så jag tycker du ska göra det, skicka mig den frågan! Jag kan vilken dag som helst fram till lördag eftermiddag. Förslag på vad vi kan göra: Ta en kaffe eller lunch inne i stan, gå på långpromenad vid havet eller i skogen, grilla korv eller gå på någon utställning. Bara några förslag från min sida. Jag är öppen för alla idéer bara vi träffas. Jag har saknat dig länge nog nu!

Nu är det ju sannolikt inte mig du skriver till. Ändå vill jag säga dig, att om du gärna vill träffa mig - säg det till mig. Jag vill höra dig säga det. Det är inte bara jag som är svår att tyda. Jag tycker att även du är svår att tyda. Det är som att vi ibland är helt osynliga för varandra. Men tro mig, du är aldrig osynlig för mig. I själva verket vet jag alltid om du finns i närheten, som att mitt undermedvetna plockar upp din närvaro. Om några dagar ses vi igen och jag är inte intresserad av att spela det här spelet längre, jag orkar inte det. Du lämnar inte mina tankar.

Jag behöver träffa dig, behöver prata med dig - kan vi ses någon eftermiddag i veckan som kommer?

Det skulle vara så ofantligt enkelt att skicka dig det smset. Inget konstigt med det alls, inte första gången det skulle hända. Men jag lyckas alltid ta mig igenom våra träffar genom att fokusera på jobbet. Den här gången får jag inte låta det hända - igen! Varför är det så svårt? Var finns det där modet som du sade att jag hade. Det är som att jag låst mig fullständigt och jag önskar att du kunde hjälpa mig. Men det är bara jag som kan hjälpa mig. Det är bara jag som kan initiera det här samtalet - jag vet att det är så. Och jag kommer att göra det, tiden för det har kommit.

Några veckor sedan.