Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Så vackert du beskriver din längtan och din lust och kärlek för en annan. Jag känner igen känslan i din beskrivning. Hade också kunnat beskriva min längtan så. Önskar att den du tänkte på och kände detta för verkligen fick veta vad du tänker. Så fina ord och fysiska tankar borde inte få gå till spillo. Vågar du berätta för personen tror du? Hur känner ni varandra? Du beskriver att du ser på personen försiktigt från sidan. Var befinner ni er någonstans? Vart är du när du fylls av den underbara känslan, lusten och åtrån som känns i kroppen? Kan du beskriva lite av omgivningen/miljön utan att lämna ut detaljer? Hoppas verkligen att personen får veta hur du kämner. Känns som att det är ömsesidigt, att personen också känner åtrå :=)

Förlåt min nyfikenhet. Inte min mening att fråga ut dig så. Tänkte nästan att ni var kollegor. Hoppas personen känner samma som du och all lycka till med allt :=)

Mycket vackert!!

Om det vore till mig, skulle jag falla direkt.. Men så älskar jag ju fagra ord med stor mening! ;)

Men? Låter kryptiskt..

Vad hindrar dig ?

Grundton, tolkar det lite som virtuella minnesmonument..

Ett ord med ganska många betydelser, rent ?fysiskt? skulle kunna vara en bakrund eller ett djup, en känsla, ett uttryck eller en personlighet. En färg eller en tro.. aja spinner ju igång på ord.. :)

Ja svårt att veta om det kostar mer än det smakar, troligtvis båda, men så vet man ju.. nothing worth having comes easy! Lite ska det väl kännas..

Älskar den här tråden, fast den är dränkt i så mycket saknad och sorg, vissa användare har skrivit i flera år. Jag förstår inte hur ni orkar, år ut och år in, är det samma person som ni inte kan släppa? eller byter ni föremål för saknaden och behåller ert nick?! Alt motsatsen?!

Själv är jag nykär, men förstår inte varför vissa här tillåter sig att hänga kvar, år efter år.. inget svar och ingen delad saknad, men hoppet det fyller man på genom att spegla andra i liknande situation.

Finns det ens någon som hittat sin saknad här?

Vet ni ens om personen vill bli igenkänd?

Jag känner själv en viss osäkerhet här, personen för mitt intresse finns ju på fl, är det den jag skriver med ofta i olika men påträffande lika sammanhang och frågeställningar, eller speglar jag bara mig själv?!

Och vill personen ens att det ska vara jag eller faktiskt inte.. för annars borde det ju ha varit enkelt!

Undrar hur pass mycket hjälper det er andra att slänga ut ett meddelande till vem som helst, om abstinensen till en annan person. Enligt min filosofi är nog detta att hålla en längtan vid liv..

Jag tror det kan vara både läkande och stärkande för en själv att sätta upp ett datum, tex som att sluta röka.

Att skriva här och att viga tankar till personen gör bara såret mer svårläkt.. mer syre till elden och vem vill lura sig själv?

Jag tror att vi alla njuter i en viss utsträckning att plåga oss själva med den där kärleken vi aldrig vågar varken vinna eller förlora.

?Alla fina och sorgsna människor.. inkasserar mitt visitkort (felstavat dock) men ändå om någon behöver hjälp att gå vidare. Läs hela mitt meddelande om och OMIGEN! ?

Det kanske ändå är dags att släppa den där olyckliga kärleken från 2012-2019< det är en lång tid..

just saying.. i all välmening<3

Fint du skriver. Ja ibland måste man agera, är själv lite för känslig för att fastna i en stum melodi. Jag behöver höra och känna, bli bekräftad, få bekräfta, annars stannar jag.

Jag är för viktig för mig själv och mitt liv är inte evigt.

Faktum är att känslomänniskor das lätt ner i dyster melankoli och jag mår bättre av att snudda där var jag hittar min inspiration, men vill verkligen inte fastna i ett känsloläge på den nivån.

Destruktivt för välmåendet och självkänslan.

Kram och tack för att du delade dina tankar med mig :)

Vad fan vill jag?

Har läst, tänkt, skrivit... saknat... förstår nu varför jag valde som jag gjorde men vet inte om jag valde rätt, känns inte så.

Kan inte prata med dig om det, vill inte ge falska förhoppningar, kan inte lova.

Har bestämt mig efter resan och tar kontakt då. Du har kanske gått vidare då?

Så är det... tyvärr.

Har avslutat men övertygad att det gjordes på fel känslor. Rädsla och medkänsla snarare än kärlek styrde mitt handlande.

Funderar allvarligt på att ta en total time-out.