Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Du låter andra styra och ställa över dig , utan att se efter vad du själv vill , altså kommer det inte bli något av någonting .... man har inte hela livet på sig tyvärr ...

Jag tycker du är en jävla fitta som alltid får mig att känna mig som en idiot var gång jag ställer en enda fråga. Plus att du är en jävla pushover-morsa som låter din jävla flickpojke köra med dig. Jävla pundhuvud. Hoppas du kör och krockar på vägen hem.

PS. Dina skämt suger åsnekuk. 

Förlåt. Det var jag som kissade i engångsmuggen på toaletten och satte tillbaks den i hållaren igen.

Börjar bli dags att du växer upp och står för dina handlingar och slutar skylla alla misstag på alla andra.
Jag vet vad du säger om mig bakom min rygg, jag vet vad du är ute efter men du kan inte fortsätta behandla mina barn illa för att du  inte klarar av dina hat känslor mot mig. Du är en svag människa som blir lycklig av andras olycka. Väx upp du är snart 36 år.

Även om jag saknar dig mindre och mindre, dör jag fortfarande litegrann ibland...

För mer än 2 år sedan träffade jag dig. Kärleken i mitt liv. Kärleken i ditt liv! Nåja, lovade du i varje fall. Den enda, den bästa, kvinnan i ditt liv, bara du och jag älskling... Du påstått att leva i väntan på skillsmässan. Jag ordnade allt för att bygga ett gemensammt liv, först lägenhet, sedan hus, bil, pengar, semester och... mycket, mycket kärlek, men var tredje dag försvann du i veckor och jag var själv. Efter 4 månader fick jag 69 kärleks-sms so du skrivit till din fru, medan du sovit brevid mig, av frugan såklart, och jag började förstå, vart du hela tiden tog vägen. Du väntade inte på skillsmässan. Du var och är gift. Vid den tiden har jag varit gravid för första gången. Kvällen, då jag hade missfall var du i Stockholm med din fru eftersom vi "inte hade det så bra". Jag åkte in själv som vanligt. Efteråt blev det mycket, förlåt, förlåt, men skyll inte på mig, låt oss försöka igen. Vi försökte igen. Samma sak. Jag var själv, jämt, medan du var hos frugan och barnen. Kvällen (konstigt att ett missfall alltid börjar på kvällen), då jag hade missfall för andra gången, stängde du helt av. Ingen kontakt längre. Vi vill inte ha med dig att göra något mer, sms.ade din fru och DU. NUFÖRTIDEN skriver du på FL om att din relation går inte att rädda och att du vill kärleken tillbaka, vill men vågar inte, kärnfamilj eller kärleken, trivs inte med min partner men vågar inte gå pga mina barn. Vet du, det finns många bedragna kvinnor i det här landet. Kanske skulle det gå att ordna om man bara kommunicera med varandra, men att bli avstängd 2 gånger, då man väntar barnen av sitt "livs kärlek" dödar allt som bara finns i en kvinna. Fortsätt skriva här, många kommer att ge dig kloka råd, men vad tror du vilken chans du har hos mig numera???

Nu har det gått fyra år, och fortfarande finns mina tankar hos dig då och då...

Jag tror verkligen att du har det bra och det gör mig så glad, det är allt jag någonsin har önskat dig.
Även om du ofta har trott annorlunda.

Du var den första människan någonsin att behandla mig på ett vänligt och respektfullt sätt, och även om du på grund av ungdom och vilsna känslor inte kunde ge mig det jag behövde få ut av en relation (och jag det du behövde av andra orsaker) så är jag för evigt tacksam för att du visade mig kärlek på det sätt du gjorde. Hur ont det stundtals än gjorde, kommer jag alltid att bära med mig vår tid tillsammans med ett leende i mitt hjärta.  

Förlåt för den smärta jag orsakade dig. Det var aldrig min mening... Jag var bara så nedbruten som människa  att allting blev fel. 
Och jag förlåter dig, för den smärta du orsakade mig - vid vårt senaste möte.

Jag önskar bara att vi kunde säga hej till varandra om vi skulle ses någon gång. 
Men jag tvivlar på att vi någonsin kommer att göra det. 

Jag gläds åt alla dina framgångar, och önskar dig lycka till med allt du önskar uppnå. 
Stor kram.
E