Ibland har jag känslor för dig, ibland inte.. vad faaan handlar detta om?!
Jag saknar dig varje dag, det har börjat bli värre nu. Jag inreder, jag fixar, jag planerar, och jag gråter.. jag vill ha dig här med mig, som det ska vara. Glöm mig inte, eller vem jag är. Jag älskar dig med hela mitt hjärta, och jag kommer alltid leva för att du ska få det bra, för det är det enda jag någonsin har velat.
Åh dt här är inte rätt! Det känns så tungt, så fel, men det är väl sån här jag är?
Jag har flytt från mig själv i flera år för andrasoch min egen skull, det är inte den här personen jag vill vara! Men det börjar krypa upp på mig nu.
Jag avskyr att jag saknar dig. Varför gör jag det egentligen?
Hatar att känna så här, speciellt när jag inte vet riktigt varför det är så.
Jag vet inte vad som föregår i ditt huvud, och jag borde inte vilja veta vad du tänker på- MEN DET GÖR JAG!
Åt helvete med den här skiten.. antingen så håller jag mig borta från dig tills det här går över, eller så fortsätter jag så som jag gör nu-dvs ignorera problemet och allt jag känner till dess att lögnerna jag intalar mig själv blir sanna.
Jag ser dig, jag ser DIG. inte din yta, inte dina kläder eller frisyr. Jag ser DIG, den du ÄR.
och jag är nog kär i dig.