Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag vet inte längre helt enkelt. Är vi verkligen rätt för varandra?

Jag vet att du älskar mig, eller du tror att du älskar så mycket vet jag. Men somliga utav dina handlingar talar för att din kärlek för mig, skiljer sig från min kärlek för dig.

Jag vet inte hur jag ska få dig att förstå. Jag har försökt på så många olika sätt. Jag har försökt att framföra min oro för din alkoholkonsumtion på så många olika sätt. Jag vet att du inte är "alholist" iaf inte i den klassiska bemärkelsen men du har ett riskbeteende.

De har blivit bättre, ljusår bättre än hur det var när vi träffades men för mig räcker de inte.

Du skrämmer mig, jag har sagt de gång på gång. Jag har bett dig att inte dricka dig stupfull när du väl dricker, för jag är rädd för vad som kan hända då. Du blir så elak & jag känner inte igen dig.

Jag lyssnar på din oro, jag tar till mig dina önskemål & jag rättar mig efter dem & jag kompromissar.

Men du kan inte ens hålla ett löfte en enda kväll? När du lovar att inte dricka dig stupfull när du går ut el när du ska ha hem vänner så vet jag att jag inte kan lita på ditt ord. Det gör ont i mig.

Om jag inte är hemma när du dricker så vet jag aldrig vad jag kommer komma hem till, min msn eller någon helt annan. I värsta fall ligger du däckad med krossat glas, musik på & kanske spisen igång. El så kommer du hem, väcker mig, vägrar gå och lägga dig & om jag ber dig blir du arg.

Är detta kärlek??

Du förstår varför jag bröt. Du vet vad jag begär av dig om vi skall bli ett par.

Är du beredd att göra det? Jag är!

Men;

Din tur att visa initiativ.

Jag verkligen skrattade åt din fullkomliga gränslöshet idag! Du saknar verkligen fingertoppskänsla. Utan att ställa frågan som du egentligen ville ha svar på, så förstod jag precis vad det var du var ute och fiskade efter. Tror du att jag är så korkad att jag inte fattar? Vet du - jag tycker du är rätt korkad som inte fattar! Och jag skrattade åt dig! All den tid som gått! Alla år! Jag har i viss mån lagt det bakom mig. Men aldrig kommer du att försvinna helt. Fortfarande tror jag att du inte vill förstå. Under många månader nu har vi haft väldigt liten kontakt och det har skapat den för mig nödvändiga distansen, äntligen! Saknaden skär inte i mig längre. Du går inte längre bredvid mig. Men du har gjort så djupa avtryck i mig att du för evigt kommer att vara en del av mig. Att kunna skratta åt situationen som uppstod idag, det får mig att känna mig stark och får mig att förstå att jag klipper banden till dig bit för bit.