Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min syster:

Jag har precis blivit misshandlad av dig. Förstår du hur det kändes när du drog mig i håret så hårt så det nästan gick av? Varje gång jag tar på det nu åker hårstråna av, flera i taget. Förstår du hur det kändes när du sa att du skulle slänga ner mig för trappan med huvudet före? Förstår du hur det kändes när du satt på mig och vägrade släppa taget om mig? Förstår du hur det kändes när du sa att jag skulle lugna ner mig, men du då? Jag kommer aldrig att förlåta dig igen! Detta har pågått så länge, för länge. Du förstör mitt liv! Jag mår fortfarande illa, har fortfarande kvar känslan av dina elaka klor i mig. Kan inte förstå varför, varför du vill mig illa, varför du vill döda mig.. När jag tittar i dina ögon ser jag inte min syster, jag ser en misshandlare, en mördare.. När du slog mig, då tänkte jag att det är såhär det känns, det är sånt här många människor får lida sig igenom.. dag efter dag. Kan fortfarande inte glömma känslan när du satt på mitt huvud så att jag inte kunde andas. Jag är rädd för dig, varje dag. Jag är fullt medveten om att du en dag kommer att lyckas, att döda mig. Det var bättre när jag var liten. Då sa du iallafall förlåt. Nu går du bara iväg.. struntar i mina tårar, allt.. Vet inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen..
Jag hatar dig.

Du betyder allt för mig och jag orkar inte vänta längre - snälla bli min!  <3

Jag var redan din innan DU överhuvudtaget börjat tänka på det. Det gjorde ju allt så komplicerad. Du verkade inte fattar det.  

Jag kan inte... Vill så gärna men kan inte...

Usch, jag blir fysiskt illamående när jag läser detta. Jag har en 4-årig dotter (som iofs mår bra) och hennes mamma är psykotisk med vanföreställningar, vägrar vård och tar hem killar som för att hålla undan demonerna. Kanske bara en tidsfråga innan min dotter har samma upplevelse som du...

Jag har gjort allt vad jag kan för att hon ska söka vård, jag har till och med kört henne till psyk-akuten men hon vägrar acceptera att det hon upplever inte är verkligt.

Om jag skulle skriva ett mejl eller SMS som jag inte vågar skicka, så är det detta:

"Det kanske vore bäst om du tog ditt liv. Så kan jag, dina föräldrar och din dotter få gå vidare med våra."

Får en gammal kärring känner sig så galet lycklig? Svar jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så det så! 

 

Såhär ser mitt sms ut:

Kan du aldrig vara tyst?

Måste du babbla om oväsentligheter hela tiden?

Jag är såå ointresserad av ditt babbel om saker som bara du finner intressanta och du märker inte ens hur lite jag lyssnar utan du bara mal och mal.

Är du så livrädd för tystnad att du måste fylla varje sekund av den med ditt nonsens?
HÅLL KLAFFEN!        

Du är ett SKÄMT!!!!

Till en annan

Jag tänker på dig jätte mycket!! Vill höra av mig till dig men vill inte förstöra något.

Till mitt x som inte bryr sig om sina barn:

"Hur sjutton kan du välja bort dina barn i förmån för jobb och träning?? Hur sjutton kan du vilja missa alla framsteg som dina barn gör? All glädje man får och all kärlek man får? Hur kan du säga att det är MITT fel, med tanke på all energi och all tid jag lagt ner på familjen trots noll stöttning från din sida! HUR kan du göra detta val? Att välja bort mig, det kan jag ta, jag är en vuxen person, men att välja bort dina barn! De finaste i hela världen? hur kan du?? Hur kan du välja såna simpla saker istället för att umgås med dina barn och dessutom ha mage att sedan kritisera mig??"