• Anonym (at your service!)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!
  • Anonym (Fridlyst)
    Anonym (Energiportal) skrev 2019-03-02 11:55:37 följande:

    Vad stoppar dig från att prata med personen i fråga?


    Att jag dels är i en situation som inte tillåter det och att jag inte heller vill vara den som tar det initiativet. Se mitt svar till Homosapio.
  • Homosapio
    Anonym (Fridlyst) skrev 2019-03-03 13:30:11 följande:

    Oj?Det är inget initiativ jag vill ta. Tycker att man öppnar sig ömsesidigt och säger som det är. Eller som i detta fallet just nu, att personen kliver fram för att det ska vara värt för mig att titta närmare på. Finns inte drivet från motparten tror jag det ändå kommer falla platt i slutändan för min del. Är inte intresserad av tafatthet. Vill inte heller pressa någon till något som inte känns bra för den. Jag varken vill eller bör ge bekräftelse i denna situationen och jag behöver heller inte någons bekräftelse som inte betyder något på riktigt.

    Att själv vara passiv känns som det enda rätta och möjliga i situationen åt alla håll. Men det är frustrerande att känna något jag inte borde känna och inte borde tänka. Detta är min lilla patetiska ventil. Svårt att förklara utan att förklara...dela gärna dina tankar om du vill.


    Ja, jag förstår att det är svårt att förklara utan att förklara ... Men kan personen kliva fram i er situation då? Du skriver att du inte bör ge bekräftelse i situationen men är du beredd att se vad det är om hen tar ett kliv då? Varför borde du inte känna något? En känsla kan aldrig vara fel tänker jag men inte alltid okej att agera på vad man känner såklart. Du skriver om tafatthet och att inte pressa osv det kan jag förstå men hur ska personen veta om det är okej att visa om hen känner något om du är helt passiv? Hur tänker du dig personens kliv framåt?
  • Anonym (brit)
    Anonym (H..) skrev 2019-03-03 11:02:39 följande:
    Ja förstår va du menar, man märker ju om de e en person som enbart vill trycka ner en. Där e de ju inte ens säkert att de hade gått in överhuvudtaget. Men en del kanske bara brottas me något inom sig, o vid såna stunder kanske man inte förstår själv hur jobbig man e. Varför inte påtala då? Ja kan själv va rätt dryg ibland, men ja har väl haft turen då att dom berörda faktiskt sagt ifrån. Ja e väl lite av den kalibern att ja har svårt att hålla käften när nån beter sig som skit, även om de inte e nån ja bryr mig om speciellt mycket. Men ja gillar inte folk som nedvärderar andra lr anser sig vara bättre. :)
    Du tänker så, att det finns dom som är så upptagna med saker som pågår inom dom att de inte tänker helt på hur dom beter sig...ja, kanske det. Man är ju olika, jag har det inbyggt i mig att alltid vara artig åtminstone, jag har nog inte helt tänkt på att andra kan funka annorlunda eftersom det är så självklart för mig.

    Att påtala när det händer...är inget min närmsta omgivning skulle göra, man förväntas veta hur man skall uppföra sig och gör man avsteg så har man ett klart syfte. Men det kan ju ligga något i det att det faktiskt inte är medvetet...bra med nya sätt att tänka :)
  • Anonym (brit)
    Anonym (Fridlyst) skrev 2019-03-03 13:30:11 följande:
    Oj?Det är inget initiativ jag vill ta. Tycker att man öppnar sig ömsesidigt och säger som det är. Eller som i detta fallet just nu, att personen kliver fram för att det ska vara värt för mig att titta närmare på. Finns inte drivet från motparten tror jag det ändå kommer falla platt i slutändan för min del. Är inte intresserad av tafatthet. Vill inte heller pressa någon till något som inte känns bra för den. Jag varken vill eller bör ge bekräftelse i denna situationen och jag behöver heller inte någons bekräftelse som inte betyder något på riktigt.

    Att själv vara passiv känns som det enda rätta och möjliga i situationen åt alla håll. Men det är frustrerande att känna något jag inte borde känna och inte borde tänka. Detta är min lilla patetiska ventil. Svårt att förklara utan att förklara...dela gärna dina tankar om du vill.
    Fast det där blir ju svårt att få att hända, finns inte en chans att jag som har jättelätt för att driva på i såna här situationer skulle göra det om jag inte får ledtrådar att det skulle vara välkommet. Har absolut inget med tafatthet att göra utan bara hur attraktion utvecklar sig, det är ju ett samspel i allra högsta grad. En person som inte känner av skulle inte jag vilja intresserade sig för mig, skulle kunna bli hur fel som helst.

    Så hur tänkte du lösa det här?
  • Anonym (mitt brev)

    Min kropp och själ längtar efter dig. Skriker efter dig. Jag blir frustrerad, irriterad när jag inte kan träffa dig. Och jag kan bara träffa dig en gång i v. Jag vill spendera så mycket tid som möjligt med dig, prata med dig, kramas med dig. Hångla. Ha sex. 
    Jag lever för den där enda dagen vi kan ses och då ses vi inte ens ensamma. Men det får räcka. Det kan inte bli mer. De ggr du av någon anledning tar i mig är magiska. Jag får känslan av att du gärna vill kramas, men inser att det skulle se märkligt ut, att folk skulle börja fundera. Och från ditt håll är det nog inte mer än att du gillar mig, som vän, och att du gillar att kramas. Även om det bara är med mig du kramas. 
    Mellan dagarna vi ses tänker jag på dig, nästan non stop. Ibland chattar vi, men du är inte mycket för det, har du sagt så det blir sporadiskt med det. 

    Det är allt som kommer att ske, vad jag än önskar. För du är någon annans man och jag är någon annans fru. 
    Jag bord skilja mig, men vet att min man kommer att bli förkrossad då. Jag har ju känslor för honom med, men orkar inte leva med att ta hand om honom, så vad som sker framöver beror på om han skärper till sig och slutar vara som en tonåring. 
    Det kommer inte vara för att jag hoppas på en framtid med dig, för det gör jag inte. Jag får ingen känsla av att du vill lämna din fru iaf. Utan mer som att du gillar att prata med mig, som vän. Men också kramas. 

    Det har hållit i sig ett tag nu. Har haft en och annan 'crush' tidigare när det varit dåligt i mitt förhållande, men inte så här och inte så länge. 

    Tänk om jag skulle säga allt detta till dig? Undrar hur du skulle ta det... 

  • Anonym (brit)
    Anonym (Samvetskval) skrev 2019-03-03 07:45:44 följande:

    Åh nej något öppet förhållande är jag verkligen inte intresserad av. Å jag nöjer ju mig faktiskt inte med det där som är tillräckligt bra längre sedan den personen dök upp. Det borde vara enkelt men nej.


    Skulle det gå att undvika den här personen så att du kan få känslorna att försvinna? Eller motsatsen, att ta tjuren vid hornen och säga som det är...säg att det inte är besvarat, jobbigt men samtidigt så skulle du veta att det inte finns något där. Faran är ju ev. då att det är besvarat och vad gör du då..?
  • Anonym (Fridlyst)
    Homosapio skrev 2019-03-03 14:35:09 följande:

    Ja, jag förstår att det är svårt att förklara utan att förklara ... Men kan personen kliva fram i er situation då? Du skriver att du inte bör ge bekräftelse i situationen men är du beredd att se vad det är om hen tar ett kliv då? Varför borde du inte känna något? En känsla kan aldrig vara fel tänker jag men inte alltid okej att agera på vad man känner såklart. Du skriver om tafatthet och att inte pressa osv det kan jag förstå men hur ska personen veta om det är okej att visa om hen känner något om du är helt passiv? Hur tänker du dig personens kliv framåt?


    Jag är definitivt beredd att se vad det är och bekräfta om personen tar ett kliv men i så fall behöver jag en väldigt tydlig hint om att personen vill det. Jag har inte varit passiv, jag tror jag har varit tydlig. Jag hoppas det. Men kanske är personen bara ute efter bekräftelse. Då vill jag inte spä på det.

    Det är svårt att veta hur någon annan uppfattar ens handlingar. Kanske är jag också tafatt och svår att läsa. Hur gör man det tydligt för någon att ett riktigt intresse finns när man inte bara kan säga som det är? Lite omöjligt. Därav vill jag snacka. Men det initiativet vågar och vill jag definitivt inte ta utan den tydligaste av tecken på att personen vill detsamma.
  • Homosapio
    Anonym (Fridlyst) skrev 2019-03-03 20:16:21 följande:

    Jag är definitivt beredd att se vad det är och bekräfta om personen tar ett kliv men i så fall behöver jag en väldigt tydlig hint om att personen vill det. Jag har inte varit passiv, jag tror jag har varit tydlig. Jag hoppas det. Men kanske är personen bara ute efter bekräftelse. Då vill jag inte spä på det.

    Det är svårt att veta hur någon annan uppfattar ens handlingar. Kanske är jag också tafatt och svår att läsa. Hur gör man det tydligt för någon att ett riktigt intresse finns när man inte bara kan säga som det är? Lite omöjligt. Därav vill jag snacka. Men det initiativet vågar och vill jag definitivt inte ta utan den tydligaste av tecken på att personen vill detsamma.


    Hur har du visat ditt intresse? Såg att du skrivit innan att du gjort något slags försök att träffa personen tidigare? Eller tolkade jag det fel? Ja, hur visar man det ... Svårt att svara på. Har ni gemensamma intressen kan du ju prata om det. Fråga om personen vill följa med på något du vet att hen är intresserad av? Blickar kan ju avslöja en hel del ... Är det en man eller kvinna? Lättare att ge tips och tankar eftersom signalerna skiljer sig en del mellan könen.
  • Anonym (Fridlyst)
    Homosapio skrev 2019-03-03 20:50:36 följande:

    Hur har du visat ditt intresse? Såg att du skrivit innan att du gjort något slags försök att träffa personen tidigare? Eller tolkade jag det fel? Ja, hur visar man det ... Svårt att svara på. Har ni gemensamma intressen kan du ju prata om det. Fråga om personen vill följa med på något du vet att hen är intresserad av? Blickar kan ju avslöja en hel del ... Är det en man eller kvinna? Lättare att ge tips och tankar eftersom signalerna skiljer sig en del mellan könen.


    Tack men jag fiskar egentligen inte efter att få tips på flirtstrategier och jag vill inte gå in på detaljer här. Det var väl mer en retorisk fråga.

    Du själv då? Du är också i någon mer eller mindre besvärlig sits har jag förstått?
  • Homosapio
    Anonym (Fridlyst) skrev 2019-03-03 21:15:49 följande:

    Tack men jag fiskar egentligen inte efter att få tips på flirtstrategier och jag vill inte gå in på detaljer här. Det var väl mer en retorisk fråga.

    Du själv då? Du är också i någon mer eller mindre besvärlig sits har jag förstått?


    Okej. Ja, fast jag tror mig veta att hon är intresserad så mitt dilemma är just hur jag ska klara av att hantera detta utan att kunna prata med henne om det. Tvärt om här, hon måste vara den som tar ett steg i den här situationen. Hon måste avgöra om det är okej eller inte. Visar hon att det är okej så kan jag ta nästa steg.
Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!