Hur tänker ni kring IVF och adoption?

Precis så tänker jag just nu! Att det nog blir AC och sen i feb/mars även BFA.

Lycka till

Så fort vi fick veta att det krävdes IVF för vår del, ställde vi oss i adoptionskö. Visst, det konstar ett par tusen om året, men i längtan efter ett barn, är det ju bara pengar.

Tack!

Alltså ursäkta mig men är det ingen här ovan som förstår att ni mentalt måste ha släppt tankarna på ett biologiskt barn för att överhuvudtaget vara lämpliga som adoptivföräldrar? Pengar och väntetid är oväsentligt i denna frågan tycker jag. Att inse att det inte blir några biologiska barn kräver mognad och ibland även en sorgeperiod. Personligen hoppade vi över IVF och gick på adoption direkt. Men vi väntade ett år efter föräldrautbildningen innan vi sökte för utredning för att smälta alla tankar och mentalt vara helt inställda på adoption och inget annat.
Om ni fortfarande hoppas på IVF och samtidigt står i adoptionskö känns det inte som om ni egentligen vill adoptera utan ser det som en back up-plan. Ett adoptivbarn är värt mer engagemang än så. Eller? 

Klart att ett adoptivbarn måste vara det val man vill när man väl kommer så långt, men att inte ställa sig i kö i god tid, kan väl idag bara ses som ett ganska dumt val. Det är ju inget som säger att man inte ska stå i kö medan man väntar på att landa i tanken mentalt. Jag kan villigt erkänna att när vi först ställde oss i kö, medan vi fortfarande gjorde ivf-försök, så var adoption vårt andra hands val. När vi väl hade landat i adoptionsbeslutet, och avslutat vår föräldrarutbildning, så var adoption helt klart vårt förstahandsval och det enda vi sörjde var att vi inte startat denna process mycket tidigare. Vi har idag en son, som vi fått genom adoption, och han är vår, helt och hållet och jag kan sörja att vi inte fick dela hans första år ihop, men inte att han kom till oss på det sätt han gjorde, för det sättet var vårt, och en del av vår gemensamma historia.  MEN det är en resa att komma dit, och när vi väl hade landat i att vårt barn aldrig skulle växa i min mage utan i våra gemensamma hjärtan, så ville vi ju ha vårt barn, helst NU. Att då ha sparat värdefull kötid, är nog det bästa rådet vi kan ge till våra medsystrar i samma situation. Stå i kö, fundera klart, vänd på alla stenar ni behöver vända på,gå föräldrarutbildningen och träffa andra i precis samma situation,  och sen när adoption känns 100% rätt i hela hjärtat, Då startar ni hemutredningen och har förhoppningsvis en såpass bra kötid att er väntan inte blir alltför lång.

Om man har möjlighet att ansöka från Kina eller något annat land utan Sverige-kö kan man kosta på sig att resonera som du. TS och hennes man är nygifta och måste planera annorlunda. För dem är inte pengar och väntetid oväsentliga.

Att betala pengar till en adoptionsorganisation för att i framtiden eventuellt få en bra köplats kräver i min värld inte annat engagemang än att man kan avvara de pengarna Det är bara pengar. Att däremot på allvar starta upp en adoptonsprocess utan att till 100% vilja få barn genom adoption, är förstås bara dumt och fel - men det har ju ingen menat att de ska göra. Att ställa sig som sökandemedlem har inget med det att göra. Inte med dagens köer.

Sen vet jag inte riktigt varför man ska behöva släppa tankarna på att få barn magvägen för att bli en bra förälder till barn som kommer adoptionsvägen? Gäller samma sak åt andra hållet också då, i rättvisans namn?

Det man däremot måste göra är att inse att alla egna barn är lika mycket värda. Att känna att oavsett sättet som barnet kommer på så är det lika önskat, älskat och värdefullt. Då är man redo att adoptera! Eller föda barn, vilket det nu var man grubblade på

Ser att alla här skrivit om adoption, så jag tänkte skriva lite om ivf-behandlig. Om man gjort en traditionell ivf-behandlig med mycket låg befruktningsgrad kan de gå över till icsi, då kan det bli mer befruktade ägg. Sen om det fortfarande inte blir några befruktade ägg kan man även välja spermie- alt äggdonation. Bara för att man har dåligt utfall på en ivf-behandlig betyder det inte att man inte kan bli gravid. Men om ni nu vill adoptera så ställ er i kö under tiden och om ni skulle bli gravida mha ivf, kanske adoptionen kan bli ett syskon framöver. 

Mycket bra skrivet Ethi!