Dålig på att ta initiativ

Att du har mindre lust än din sambo är ju ett problem. Därför blir det ju så att han tycker att det alltid är han som tar initiativet.

Men om du känner att du är sugen på sex och vill ta initiativet. Så finns det inget bättre sätt att tala om det för killen än att gå fram och "ta tjuren på hornet" och kanske säga vad du vill göra. Men jag tror han fattar av beröringen

Jag känner igen ert problem så in i he**e*t*! Det var verkligen huvudet på spiken. JAg blev nästan "glad" av att läsa och känna igen mig i din berättelse. Dock är det jag som har din killes problem och min sambo som har ditt bekymmer. Vi pratar om det här ibland när jag tycker det har gått alldeles för lång tid mellan gångerna (ca 2-3 veckor). För mig är problemet att hon aldrig tar initiativ vilket gör att jag känner mig väldigt dålig och får väldigt dåligt självförtroende. Jag har och har alltid haft väldigt stark sexlust och önskar inget hellre än att hon ska ta initiativ en ända gång. När vi precis hade träffats hade vi helt underbart sex i cirka ett års tid där även hon tog initiativ. Tyvärr tog det slut successivt och nu har vi endast sex var 15:e gång jag tar initiativet vilket jag börjar tröttna rejält på. Detta tar väldigt hårt på mitt sett att se på vår relation eftersom jag då tror att hon inte tycker om mig lika mycket längre eller att hon inte tänder på mig längre, kanske till och med vill ha sex med andra män? 

Eftersom jag inte har någon insikt i ert liv så är det svårt för mig att ge tips men jag vill ändå försöka.
Jag tycker att du oavsett lust ska ta initiativ var 3:e gång så att din kille inte blir som jag. Det är egentligen bara en bekräftelse jag söker och hade egentligen varit nöjd med var 5:e gång i vårt fall. Jag pratar inte ens om det längre förutom att jag pikar lite då och då men max en gång i veckan. Det ända jag får till "svar" är typ -Jaha!?

För mig är detta i vilket fall som helst VÄLDIGT jobbigt. Jag vill inte heller utsätta henne för någon press. Jag hoppas att du ska kunna ge mig inblick ur hennes synvinkel hur du ser det på att vara den som inte tar initiativ. 

 

Min sambo är lika dålig på att ta initiativ. Vi har pratat om problemet i åtta år och det blir inte bättre, så därför har vi kommit överens om att jag helt enkelt säger till när jag vill knulla och så får vi se hur det blir. Ungefär varannan gång är hon med på noterna så vi har väl sex med någorlunda frekvens. Det är kanske ingen optimal lösning, men tidigare gick jag och väntade på att hon nån gång skulle ta initiativ och blev bara sur för att inget hände. Jag skäms inte för att jag vill ha sex och ibland kan hon t o m gå igång lite på att jag så tydligt visar att jag vill ga henne med antydningar och sexiga sms 

Jag är en sån som inte tar initiativ alltr för ofta och egentligen tycker jag oxså att det suger.

I mitt fall är det så för att ge så måste jag då oxså få nåt så enket som en komplimang då å då kanske lite avlastning i vardags livet med att vad det innebär.

Min man är sådan att han varken ser mej eller skiten i hörnerna här hemma och då fär det ju mej att undra om han egentligen tycker om mej för den jag är eller om det bara är för att få ett nyp när han är kåt. Jag vet att han älskar mej och att han skulle vara så ärlig att tala om om han lessnar på oss. tyvärr så är vi nog inte så erfarna med förhållanden så att vi blir lita tafatta med varandra.  

Jag tror att om vi kvinnor kunde få bekräftelse om att vi är det vakraste som finns tex. när man vaknar upp efter en hård natt ute med sminket på sne eller kanske kunna få sätta sej ner å bli serverad ett mål mat då och då så skulle man nog orka med att ge mer n vad man gör...........för man får ju förmoda att vi älskar våra män vilket jag gör med min och tanken på att vara med någon annan finns inte i min värld.   

Jag är ju snart i 40års åldern och det är ju då det roliga ska börja för oss kvinnor jag undrar bara när?? :))   
    

Jag är jättedålig på att ta initiativ... Jag är för rädd för att bli nekad. I vårt fall så har mannen i huset lägre sexlust än mig, han jobbar mycket och är ofta trött så jag VÅGAR helt enkelt inte "ge mig på honom" därför att jag blir så knäckt av att bli nekad.

Så jag hintar hela dagen (efter att han kommit hem), lagar god mat åt honom och när vi kryper i säng så kryper jag nära och pussar på honom. Oftast fattar han inte, utan pussar mig och vänder sig sedan om. Dagen efter brukar jag antingen tala om för honom att han är dum som inte fattade vad jag ville igår eller vara tyst och försöka samma igen.

Sist talade jag om hur besviken jag blev på att han inte fattade, och han sa att han hade ingen aning, sen fick han tänka efter och kom då på att joo jag hade kanske varit lite på. Så då skulle det ske dagen efter istället, och nu sa jag istället rakt ut att jag vill knulla!

På kvällen när han kom hem så kollade vi på tv, sen somnade han i soffan. Jag blev så förbannad att jag gick och la mig och lät honom sova där.

Dagen efter sa han att han hade planerat att vi skulle ha sex, men att han blev så trött att han bara somnade... :P

Hursomhelst, grejen är att jag gärna har sex varje dag, flera gånger om dagen, medan han nöjer sig med en gång i veckan.
Så därför är chansen stor att han säger nej om jag försöker något, och därför vågar jag inte försöka något. Jag har istället börjat säga att "ikväll vill jag att vi har sex älskling" och han säger nåt i stil med "hehe ja det kan vi säkert ordna". Men sen glömmer han det iallafall, eller så säger han att "men måste vi det, vi gjorde ju det i förrgår?"

när vi ligger i sängen så är hans initiativ att han lägger sig ovanpå mig och stoppar in den. Mitt är att jag frågar om han vill ligga. Säger han nej så blir jag sårad och vänder mig om och är jätteledsen och nästa dag filosoferar jag om varför han inte älskar mig.

Så jag tar oftast inte inititiativ, för det knäcker mig för mycket att bli dissad.
Han klagar på att jag sällan tar inititiativ. 
Men är det inte bättre att han gör det då han vill ligga, med tanke på att jag vill jämt och aldrig har sagt nej under hela vårt förhållande? 

Det känns som att det bara är något han säger för att "låta kåt". Och för att skydda sig själv lägger han över sitt problem på dig. 
Känner verkligen igen de här ursäkterna och löftena om sex nästa kväll istället som aldrig blir av eftersom min sambo somnar. Men VARFÖR har hon ingen lust? Jag kan tillägga att jag enligt min sambo och andra ser bra ut och är är väldigt attraktiv. Jag blir ofta raggad och flörtad med på jobbet, krogen m.m. Kan det vara att hon söker spänning? Eftersom hon i början var helt galen i mig och när vi hade sex.
 

Ja det är möjligt. Varför vill han att jag ska ta inititativ när han bara nekar mig av olika anledningar?
Jag anses också se bra ut, även om jag gått upp en del i vikt sen jag träffade min sambo. Blir fortfarande raggad på osv och han säger att jag fortfarande ser bra ut så det är inte därför...

Jag har frågat honom varför han vill så sällan när han i början ville varannan dag, men han säger bara att det "är normalt att sexet avtar med åren när man varit ihop så länge". Vadå normalt? Jag känner mig nästan lurad, jag sa från början att jag har hög sexlust och han sa att han också hade det, han sa inte att den kommer försvinna med tiden. Vi började vårt förhållande som ett kk förhållande då ingen av oss ville ha en relation, men sen utvecklades det ändå... Vi båda har varit players och haft X antal sex partners. Å andra sidan borde jag anat nåt när han sa att han varit sexlös i ca ett år... det skulle jag aldrig klara.

Spänning kan vara en sak ja... Men hur ska man ha kvar den för alltid?
Kanske är det för att man är för lätt tillgänglig? Har ju som sagt aldrig tackat nej och han vet att han får ligga när han vill...  

Personligen har jag lättare att känna mig sugen, sexig och ta initiativ när "allt annat" är avklara och gjort.
"Allt annat" för mig är disk, sopor, tvätt, mat som ska köpas och lagas, städning så hemmet inte ser ut som en soptipp. Katterna ska ha mat och kel...
Då jag gör det mesta (allt) i hemmet plus jobbar heltid så känns det som att jag aldrig har tid att slappna av och stressa ner.
Känner att jag borde kunna släppa det och bara slappna av, men detta "borde" gör ofta att det låser sig ännu mer och jag blir på dåligt humör.

De gånger sambon slipper ta initiativ är då han gjort något hemma, har han tex dammsugit är lyckan gjord för oss båda den kvällen :)
Fungerar extra bra om jag meddelar att jag vill ha en date med honom - jag kan gå omkring och försöka ha extra sexiga tankar under dagen, han kan städa undan och fixa med mat... :)

Förutom detta att jag har svårt med initiativet så anser jag att vi har ett bra sexliv - Tar han initiativ så är jag inte så svår att få igång. Men kan ju förstå att man tröttnar på det i längden.

Det jag egentligen vill säga är att i vårt fall så vet jag vad som fungerar för mig och vad som gör att jag själv blir på humör och lite extra kelen - och det har ju egentligen inte alls med sex och närheten att göra.

Det behöver ju inte vara så för alla, men i många fall så kan det nog vara något annat i livet som tar energi eller som inte är som det ska och då kan det vara svårt med just sexet.
Tror att det kan vara värt att ta en titt utanför sängkammaren i sökandet efter en lösning

Det  är inte så att vi aldrig har sex, men varje gång vi har det så är det han som tagit initiativet till det.

Satt och diskuterade sex på fyllan i en bastu en gång, och en tjej förklarade då att det bästa förspelet är när hon kommer hem och killen har städat hela huset. Ligger nog nåt i det även om det skrattades mycket åt kommentaren då...