• Anonym (ts)

    Lever vi under existensminimum?

    När hyra och diverse räkningar är betalda har vi på sin höjd åtta tusen kvar (tio ibland)
    Sen pendlar han till jobbet. Vilket kostar ca fyra tusen i månaden. Kvar har vi ca fyra, fem tusen att klara oss på. Ibland mer, ibland mindre. Vi är två vuxna och två små barn.
    Det går aldrig ihop och vi drar in på allt. Är det såhär folk har det eller är vi rent ut sagt fattiga?

  • Svar på tråden Lever vi under existensminimum?
  • Anonym (*)

    Hur mycket har ni in varje månad?

    min kompis gick på soc ett tag, de hade 2 barn (2 & 6 år) varken hon eller sambon hade jobb, och de fick hjälp upp till 18000:- varje månad.

    (de hade barnbidrag, 1 underhåll, aktivitetsersättning, sjukersättnin, bostadsbidrag och sedan hjälpte soc till med resten så de kom upp till 18000)

    Men, som de andra skriver i tråden, spalta gärna upp dina utgifter så är det lättare och säga om ni ligger bra eller dåligt till.

  • Anonym (Malin)
    Astarte skrev 2011-11-11 22:43:23 följande:
    Fast då ligger fogden i och för sig över regeringen.
    visserligen, men att vara 4 personer på vanligtvis 10,000 är ju inte under  minimum som TS frågar. Utan där handlar det ju bara om att dom behöver ta och kolla igenom vart alla pengar egentligen tar vägen.
    Att skriva "ca 4000kr på bensin" visar hur "dålig" kolla man har.. även om priserna skiftar... jag vet exakt varje månad vad min bil kostar i bensin. 
  • Anonym

    Vi har en inkomst på 15000 kr i mån samt 2 barnbidrag sedan jag blev arbetslös. Lever vi på existensminimum?

  • Anonym (Fattig)

    Jag lever ensam, men hjälper mina vuxna barn med pengar bland. De pluggar och är ofta sjuka.
    jag har varit sjukpensionär mycket länge. Får ca 8 000 totalt efter skatt som ska räcka till allt. 
    Köper mycket medicin och får sen frikort, kommer även alltid upp i frikort hos läkare, men först måste man ju betala flera tusen innan man är där.
    Tycker de flesta andra har betydligt mer pengar än jag. 

  • Anonym (ts)

    Ja, jag kanske ska specificera lite hårdare. Med min mans lön, min föräldrarpenning plus barnbidrag får vi in 19 - 20 tusen i månaden.
    Hyran och el går på 5 500 kr.
    Sen har vi telefon/mobilt internet/tv och det går på ca 1200
    Krediträkning på tusen kronor.
    Bilarna kostar nog 1500 kr i månaden (om man slår ut försäkringar och reparationskostnader på ett år)
    Och ja, vi är beroende av två bilar, vi bor på landet.
    600 i försäkringar (barnen, a kassa bland annat)
    Han tankar sin bil en tusenlapp i veckan för att komma till och från jobbet (Vi har flyttar närmare, men han jobbar på ett bemanningsföretag så nu har dom skickat iväg honom sex mil hemifrån igen, han har sagt till sin chef att det inte funkar för oss, så han kommer antagligen få jobba närmare hemmet snart)
    Jag tankar kanske för femton hundra i månaden, och jag åker ingenstans i onödan! Utan det är mataffären, öppen förskola, hälsa på nån vän ibland. Jag är knappast ute och kör för att det är roligt.
    Vi sparar 500 kr till barnen varje månad.

    Kvar är fyra till fem tusen som ska räcka till mat, kläder, nöjen...ja ni vet.

    Och nej, vi är definitivt inte intresserade av att gå på soc. Utan ser tvärtom en stolthet i att klara oss själva. Fast nu gör vi ju inte det. Jag har börjat drömma mardrömmar där folk skrattar åt oss för att vi är så fattiga. Och jag får ångest när jag inte ens har råd med frukt till barnen. Så det var då tanken slog mig. Lever vi under normen?

  • Anonym

    dina krediträkningar är ju nåt frivilligt. inget man måste ha. man måste ha hyra, el, hemförsäkring. sen kommer maten. om du är föräldrarledig behöver du väl inte en bil? man kan ju gå, åka buss då.....
    så era viktiga grejer och vad ni har kvar så lever ni inte under existensminimum.
    bil är en lyxvara, har man inte råd med det så får man åka kommunalt.

    vi har inkomst på 21 ungefär och vi har bil men vi unnar oss den lyxvaran eftersom annars hade inte vårt liv gått ihop. vi har dessutom tre barn.

  • Anonym (ts)

    Men vi bor på landet. Närmsta affär ligger en mil bort. Kommunaltrafiken här liknar ett skämt. Utan bil blir vi isolerade.

  • riboflavin
    Anonym (ts) skrev 2011-11-12 11:09:51 följande:
    Men vi bor på landet. Närmsta affär ligger en mil bort. Kommunaltrafiken här liknar ett skämt. Utan bil blir vi isolerade.
    Då får man helt enkelt börja fundera över om det ändå inte räcker med en bil. Handla mm. kan maken göra på väg hem från jobbet, och umgås med vänner kan du göra på eftermiddagar/kvällar när han är hemma. Eller så kan du bjuda hem dina vänner till er emellanåt.

    Ni behöver inte 2 bilar, du tycker att ni behöver 2 bilar. Stor skillnad.

    Vi bor också på landet men klarar oss utmärkt med en bil, vi får helt enkelt dela på den och se till att ärenden mm. blir gjorda när man ändå är ute och kör.

    Krisar det sig så kan en av oss åka taxi ganska mycket innan vi är uppe i samma kostnader som för ytterligare en bil.

    Planerar man sin dag så går det ihop sig även om kommunaltrafiken är ett skämt, här går det en buss till stan vid 8 och en hemåt vid 6, inte sällan tillbringar jag dagen på biblioteket om det är snö så att det inte går att cykla fram och tillbaka, inte helt sällan får jag mig en rejäl promenad. Vi bor också en dryg mil från närmsta butik, men inser våra ekonomiska begränsningar. 

    Ni är absolut inte fattiga när ni har råd med lyxen att ha 2 bilar.

    Ni blir inte utan bil, du bli utan tillgång till bil mellan typ 8 och 6. 
    Vid god typografi ska horungar inte förekomma.
  • Anonym

    Min fråga är, hur har ni tänkt när din föräldrarpenning är slut? Har du jobb då att gå tillbaka till? Annars blir det krisigt kan jag tro.

Svar på tråden Lever vi under existensminimum?