Augustibebis 2012

Har tänkt på Angelica1991 sedan 5 imorse -- hoppas allt ordnar sig!

Har mitt eget läkarbesök idag. Tror det är ända gången jag varit "glad" över att dom har det som rutin att pilla på tappen. Har redan hämtat mina blod-resultat från labbet dock och vet iaf att jag inte har vare sig grav-diabetes eller toxoplasmosis. Blir mitt sista besök hos min egen gynekolog, från och med nu så följs man av en obstetriker (heter det verkligen så på svenska?!) på sjukhuset.

Noli and NiniMe: lycka till på glucosbelastningen! Hoppas det inte blir alltför äckligt.

Jahapp, en timme i väntrummet, trettio minuter med doktorn. Medans jag väntade läste jag en broschyr för blivande mammor -- det är HELT förbjudet att röka, dricka för mycket kaffe/te eller "äta för två", dock nämns alkohol inte alls. (Till lunch tryckte jag i mig ett tre-pack med mackor och en liten påse rotfrukts-chips bara för att det var förbjudet. Hah. Jag är nu en riktig rebell.)

Doktorn tyckte iaf att han var en riktig bjässe; magmåttet var det som gällde för en bäbis en månad äldre. Har enligt hennes våg gått upp 5 kg och hon varnade för att snart kommer "vatten-vikten". Blodtrycket var okej och resultaten från blod-testerna var, som jag redan visste, okej. Dock kunde hon inte hitta tappen... den ligger tydligen väldigt lågt och lång tillbaka.

Någon som vet om detta har någon betydelse senare? :(

Jag hoppas verkligen att allt går bra! Svårt att inte oroa sig, men ta en dag i taget!

Usch, här var det äckligt varmt igår -- 26 grader och riktigt fuktigt i luften. Märkte för första gången att ben/fötter blivit lite svullna och tänker att det säkert hör ihop... ser inte fram emot sommaren om det ska vara så.

Som många andra tänker jag på Angelica och hoppas allt gick bra.

Mm, samma här. Tänker att det lönar sig inte -- ut ska den ju och jag tänker som så att min mamma och mormor och farmor och alla andra kvinnor i mitt direkta släktträd har ju faktiskt klarat av det här. Oroar mig mer för att han ska komma för tidigt eller att något ska vara fel med honom så att han inte mår bra.

Vad glad jag blir att allt gick bra, Angelica!

Jag märkte just att mina magmuskler börjat dela på sig

Tydligen är det vanligt och det läker senare... men finns det verkligen inget man kan göra nu för att förhindra att det blir värre? Gör inte ont men jag finner att tanken på att ens muskler inte sitter ihop som vanligt är aningen otäck faktiskt...

Gör dom? Ingen jag pratat med IRL har haft det problemet och när jag googlade stod det att det bara var ett problem för ca 1/3 av alla gravida. Jag tycker av någon anledning att det är det läskigaste gravid-grejjen hitills, men jag kanske är nojjig :D

Så det är alltså bara att "gilla läget" med andra ord -- det finns inget man kan hitta på för att förebygga eller förbättra det?Här så har dom någon slags alternativ "förberedelse innan födsel"-kurs som går ut på att man skapar tidig kontakt med barnet genom att puffa på magen och sedan puffar barnet tillbaka. Så jag tror inte man behöver oroa sig så där jättemycket för att puffa lite försiktigt på magen. (Fast jag kanske har blivit avtrubbad då både min doktor och ultraljudsgubben tryckt något otroligt hårt för att få plutten att flytta på sig under undersökningar.)

Visst ser det huskigt ut? :DNej, jag vet inte... det är helt otroligt.

Herregud, tänk att en dag är dom finniga, svettiga tonåringar och vi kommer att helt plötsligt slås av tanken att år 2012 levde de här människorna inne i våra kroppar, just under våra hjärtan. Och sedan kommer vi att säga "tänk att du var så liten en gång i tiden" och dom kommer att stöna och säga "faaan vad du är pinsam, mamma."

Heh, like bra vi njuter (så mycket det nu går) medans vi kan.

Jag beklagar verkligen

Plus ett kilo på en vecka; fast det är kanske inte så konstigt med tanke på allt gott jag stoppat i mig senaste dagarna. Skyller 500 gram på lilltrollet och 500 gram på min kompis tre-rätters ryska middag.

Angelica -- Vad stark hon är, din lilla fighter till dotter! Kom ihåg att ta hand om dig själv nu också!