• Naimisen

    Augustibebis 2012

    Novalina skrev 2011-12-18 15:39:53 följande:
    Hehe, men vilket bra sätt att berätta det på iaf!

    Jag ska verkligen göra mitt bästa för att få ett VUl nu till veckan så jag förhoppningsvis ser ett tickande hjärta innan julafton. Då har vi tänkt berätta det för alla anhöriga som samlas på 2 olika ställen.

    På ena stället (min sambos sida) så är hans bror + fru med, och de har försökt få barn i ca 5 år, gått igenom sån där fertilitetsbehandling jag inte minns vad det heter nu igen, och planerar nu att adoptera.

    Frun där har blivit jättekonstig och sur mot medj sen jag blev gravid, enda anhöriga som inte grattat och som ignorerar mej helst, hon har även tagit bort mej från Facebook. Jag har verkligen inte gjort henne nåt ont eller varit det minsta otrevlig.

    Min sambo vill därför att vi inte ska berätta det på julafton med tanke på henne, men jag tycker att vi kan berätta det iaf, varför ta hänsyn till en sur, avundsjuk och missunnsam surpuppa liksom?!... Varför ska hon få va smolket i vår glädjebägare???

    Vad tänker ni andra om det hela? Vore väldigt värdefullt att veta!



    Jag tycker de är fel att kalla henne glädjedödare. Jag förstår att ni (precis som alla andra gravida) är jätte glada.

    Men hon lever mitt i sin sorg, något du som kan få barn inte kommer behöva uppleva.

    Tyvärr har dom inte haft samma tur, dom har kämpat, längtat och slitits mellan hopp och förtvivlan över något de flesta tar förgivet, gåvan att kunna få barn. Dom har gått igenom tuffa behandlingar och ätit massa hormoner.

    Jag förstår att du inte vill behöva anpassa dig efter henne, men om hon då väljer att ta avstånd från dig just nu tycker jag du ska respektera det.

    Jag är ledsen att säga de men jag tycker inte det är fel av henne att känna så, för så hade jag också känt.

    Det är sånt man får ta, alla kommer inte glädjas åt din graviditet lika mkt som du.

    Har du redan berättat för henne att du är gravid? Och vilken vecka är du i? Kanske inte den första jag skulle sagt de till.

    Du får ursäkta om jag inte håller med dig alls, men jag kan tycka att det är lite okänsligt.

    Jag kommer inte heller kunna känna precis vad hon känner, men eftersom mina föräldrar var ofrivilligt barnlösa tills dom adopterade mig så vet jag hur tufft dom har haft de och de är inget jag önskar någon.
  • Naimisen
    Novalina skrev 2011-12-18 15:39:53 följande:
    Hehe, men vilket bra sätt att berätta det på iaf!

    Jag ska verkligen göra mitt bästa för att få ett VUl nu till veckan så jag förhoppningsvis ser ett tickande hjärta innan julafton. Då har vi tänkt berätta det för alla anhöriga som samlas på 2 olika ställen.

    På ena stället (min sambos sida) så är hans bror + fru med, och de har försökt få barn i ca 5 år, gått igenom sån där fertilitetsbehandling jag inte minns vad det heter nu igen, och planerar nu att adoptera.

    Frun där har blivit jättekonstig och sur mot medj sen jag blev gravid, enda anhöriga som inte grattat och som ignorerar mej helst, hon har även tagit bort mej från Facebook. Jag har verkligen inte gjort henne nåt ont eller varit det minsta otrevlig.

    Min sambo vill därför att vi inte ska berätta det på julafton med tanke på henne, men jag tycker att vi kan berätta det iaf, varför ta hänsyn till en sur, avundsjuk och missunnsam surpuppa liksom?!... Varför ska hon få va smolket i vår glädjebägare???

    Vad tänker ni andra om det hela? Vore väldigt värdefullt att veta!



    Jag tycker de är fel att kalla henne glädjedödare. Jag förstår att ni (precis som alla andra gravida) är jätte glada.

    Men hon lever mitt i sin sorg, något du som kan få barn inte kommer behöva uppleva.

    Tyvärr har dom inte haft samma tur, dom har kämpat, längtat och slitits mellan hopp och förtvivlan över något de flesta tar förgivet, gåvan att kunna få barn. Dom har gått igenom tuffa behandlingar och ätit massa hormoner.

    Jag förstår att du inte vill behöva anpassa dig efter henne, men om hon då väljer att ta avstånd från dig just nu tycker jag du ska respektera det.

    Jag är ledsen att säga de men jag tycker inte det är fel av henne att känna så, för så hade jag också känt.

    Det är sånt man får ta, alla kommer inte glädjas åt din graviditet lika mkt som du.

    Har du redan berättat för henne att du är gravid? Och vilken vecka är du i? Kanske inte den första jag skulle sagt de till.

    Du får ursäkta om jag inte håller med dig alls, men jag kan tycka att det är lite okänsligt.

    Jag kommer inte heller kunna känna precis vad hon känner, men eftersom mina föräldrar var ofrivilligt barnlösa tills dom adopterade mig så vet jag hur tufft dom har haft de och de är inget jag önskar någon.
  • Naimisen
    Augustimamman skrev 2011-12-18 20:53:45 följande:
    Hur mycket hade ni gått upp i v 7? Jag har ätit som jag brukar och har gått upp ett kg.



    -2 kg fortfarande äter som en häst och spyr inte
  • Naimisen
    Novalina skrev 2011-12-19 03:44:41 följande:
    Tack snälla för alla era synpunkter och funderingar ang. min svägerska (gift med min sambos bror), som försökt få barn i 5-6 år, gått igenom IVF-behandlingar och nu ska adoptera, fast det ju tar lång tid.

    Jag undrade ju hur ni tänker om att berätta det för släkten då de är samlade på julafton, vilket vi hade tänkt säga som en rolig överraskning.

    Till saken hör att denna svägerska kommer att va med då, men ska vi inte säga nåt ang. grav. med hänsyn till henne?

    Jag har känt henne i många år, och hon har alltid varit otroligt grinig, sur, missunnsam och avundsjukt lagd av sej, inte bara mot mej utan mot folk hon inte ens känner. Hon dömer ut folk på förhand utan att ens känna dem etc. Jag har försökt ge henne många, många chanser genom åren att ge ett bättre intryck och få fin kontakt, för jag tycker inte om att döma människor, och vill ge folk flera chanser för alla kan vi ju ha dåliga dagar/perioder.

    När så jag blev gravid med min son som nu är 14 mån, så blev hon om möjligt ännu surare mot mej, numera tilltalar hon mej inte ens, har tagit bort mej på Facebook och är den enda i hela bekantskapskretsen som inte sagt grattis till varken grav. eller födelsen av sonen.

    Min mage syns väldit mkt mer denna 2:a graviditet, så den är nu redan så svullen som den va i v. 20 med sonen!! Så det är nästan omöjligt att dölja den nu! Jag är vältränad och har ingen putmage annars, så den syns väl, om man säger så...

    Plus att jag inte brukar va den som spottar i glaset, jag brukar ta en jul-starköl till maten, 1-2 snaps och likör på julafton annars, och om jag i år plötsligt tackar nej till allting, inte äter av laxen som jag annars älskar och dessutom har denna magen... Känns nästan löjligt att inte säga att vi väntar ett till barn då, när det ju är så tydligt.

    Sen är jag extra trött i perioder, så jag kan även behöva gå och lägga mej och vila lite då på jul, kan ju va bra att ha en anledning till det, annars kanske de tror att de tråkat ut mej.

    Så från mitt perspektiv så känns det mest logiskt och rätt att berätta om graviditeten, fast min svägerska säkert kommer att tycke det är jobbigt.

    Jag har verkligen försökt komma henne nära många ggr genom åren, men det har varit nästintill omöjligt. Och det va långt innan jag ens va gravid. Jag har absolut inga empatistörningar, och har 100% förståelse för hur otrolgt jobbigt det måste va att va ofrivilligt barnlös. Jag har flera kompisar som är det med, men de kan ändå va glada för vår skull fast de sörjer sin barnlöshet.

    Sen är detta med min svägerskas ofrivilliga barnlöshet aldrig någonting man pratat öppet om, det hr varit sååå tabu, för de vill inte prata om det själva, har aldrig gjort det så jag hört. Det är oerhört mkt "hysch hysch" runt det hela.

    Och nu senast sa svärmor till min sambo (hon kommer va värdinna på jul): "Ta inte upp detta med att de ska adoptera barn på julafton, för det är så känsligt och de vill inte prata om det."



    Ang att berätta. På ett sätt skulle de vara schysst mot henne att kanske inte just berätta på julafton, för julfridens skull. Även fast de kanske syns.

    Vill ni väldigt gärna berätta då, tycker jag att du eller din sambo ska berätta flr hans bror innan och kolla av läget lite.

    Sen vet jag ju inte hur känsliga dom är och kanske väljer att inte komma på jul, är de så tycker jag inte ni kan bli sura att dom väljer de.

    Eftersom ni valt att berätta de precis innan.

    Men låt de inte bli en överraskninga för just dom på julafton.

    Lycka till!
  • Naimisen
    FruFoxy skrev 2011-12-18 22:18:51 följande:
    Är det nån annan som tros sig känna på sig vad det är för kön på bebisen?

    Jag är så 99,9% säker på en kille, det bara känns så! Kände likadant när jag väntade sonen och även under ul så sa hon att det var en tjej. "Det kan inte stämma sa jag, hon MÅSTE  sett fel!" och precis när jag tänkt det sa hon "nej men vänta! Ja, ser ni! Det är ju en liten kille" och så zoomade hon in på snorren Med tjejerna har jag inte känt nått alls. Men vi kommer nog inte ta reda på vad det är innan den kommer ut (har bara gjort det med nr2, sonen)

    Namnen är redan klara också, och för första gången har det inte varit några problem med killnamnet! Det brukar vi ha väldigt svårt för annars, tjejnamn är ju så mycket lättare att komma på tycker jag. 



    Förra gången var både jag och maken nästan helt säkra på en kille, och en liten Neo blev de.

    Än så länge så tror maken de blir en tjej denna gång och jag tror de blir en kille.

    Tyvärr har vi inga killnamn på lager som vi är överrens om, och de enda egentliga tjejnamnet är Leia eller Leya.

    Det svåra är ju nu att de ska passa ihop med Neo.

    Har alltid varit lite inne på klädmärken till mina barn, till sonen stod Deisel och Levi högt för mig, men inte för mannen. Skulle jag få tvillingar en av varje skulle de bli Odd och Molly, en tjej skulle få heta Stella (efter stella McCartney och min bio mamma)
  • Naimisen

    Nu tjejer har vi passerat 2000 inlägg!!!

    Har verkligen haft några jobbiga dagar.

    Längtar tills jag får känna mig som en människa igen.

    För några dagar sedan var de ju den där svenska hjältar galan, såg bara en liten del men den delen där dom delade ut pris till årets eldsjälar, och de två tjejerna som startat ungcancer vann.

    Snacka om att ja grina som en unge. Varje gång jag ser den info-filmen "det är okej att känna" så sprutar tårarna.

    Dags att ta sig i kragen, lägga på ett leende och va social på jobbet.

    Lycka till alla som har vul och inskrivning idag!

  • Naimisen

    Grattis till alla lyckade vul och tvillingarna!

  • Naimisen
    Novalina skrev 2011-12-19 14:50:03 följande:
    Tycker du verkligen att det är att sjunka till låg nivå genom att berätta om graviditeten på julafton?... Det har jag svårt att förstå.

    Jag kan inte ansvara för hur hon tar det eg.



    Jag håller med, de är otroligt okänsligt att berätta på julafton om ni inte förvarnat just dom.

    Oavsett om hon är en surpuppa så kan ni åtminstonne berätta för dom innan om de är så viktigt att berätta just på julafton.
  • Naimisen
    Sandrina skrev 2011-12-19 16:20:32 följande:
    Typiskt kvinnligt! Vi vill egentligen inte ha andra åsikter och lösningar på problem, vi vill bara att någon annan ska säga det vi själva tänker!



    Helt sant, om man inte klara av att ta till sig att andra tycker annorlunda behöver man inte fråga. Framförallt inte om man redan bestämt sig.
  • Naimisen

    Jag håller alla tummar och tår för er som fått blödningar!

    Idag har jag fått helt fantastiska nyheter på jobbet och ett erbjudande som inte kunde komma lägligare.

    Känns så skönt!

    Nu längtar jag till mitt vul nästa tisdag.

Svar på tråden Augustibebis 2012