Augustimamman skrev 2012-01-26 14:01:30 följande:
Astro: trist med gräl! :( jag glömmer bort saker väldigt lätt, ibland tror jag det är nåt fel på mig på allvar. Det är rätt ofta vi hamnar i smådiskussioner där min man säger "HUR kan du inte komma ihåg det, vi pratade ju om det igår..." och så står jag där helt nollställd och letar i minnet. Tycker både det är trist med grälen och obehagligt att minnet är så kasst. Så jag känner igen den där värdelös-känslan... :/
En annan sak som börjat reta mig lite, och kanske är det för att jag är feminist och "överreagerar", men banne mig ändå. Jag hade en kass dag igår och gnällde av mig lite hos mannen. Sa nåt i stil med "detta är fan jobbigt! Jag känner mig tjock och ful, finnar överallt och håret blir fett på en dag. Ont i ryggen har jag och känns som jag går som en pingvin..." han bara skrattade åt mig. Sen sa jag med lite eftertanke "tänk vad vi får stå ut med för att få barn! Kanske blir aldrig kroppen sig lik igen och ont och jävligt kommer det göra!". Mer skratt. Förstod att det var kärleksfullt men i min ensamhet blev jag sedan arg! Kanske är det bara min man (och detta är ju hans första barn) så kanske är det så att han ännu inte vet bättre. Men jag får en känsla av att det tas för givet att vi kvinnor gladeligen ska trycka ut ungar trots alla konsekvenser, både hälso och estetiska sådana. Bristningar och magdaller oroar mig, spräckt underliv och att skita på sig framför läkare gör mig rädd. Men det är tabu. Och man ska bara gilla läget för att det är naturligt och hör till. Tycker fan vi borde hyllas för allt vi ska utstå. De får ju faktiskt också ett barn, tycker inte det är för mycket begärt att få kräva en massage då och då när ryggen ömmar ihjäl en eller att få kräka av sig lite oro utan det där flinandet!
Sorry... En sån dag! ;)
Jag håller alldeles med! Som jag redan sagt; jag tycker det är skrattretande hur många gravid behandlas, eftersom graviditeten som bekant inte är en sjukdom. Man ska bara bita ihop och gneta på. Någon sa ju till mig till och med, när jag sa att jag mådde illa och var så väldigt trött; "Ja, men det är ju självförvållat!" Som att det gör någon skillnad? Så är även ditt benbrott som du fick när du trillade i skidbacken, inte gör det mindre ont för det.
Nä, jag håller med. Det är inte en självklarhet att man vill "utsätta" sig såhär, och man bör få cred för det!
Så fantastiskt! På ena sidan hörs det dova swooshandet väldigt tydligt (vänster ljumske) och på högra sidan hördes lilla hjärtat, som ett tåg! Eller en häst, för den delen.
(Jag är ex. jättebra på listor pgs detta)
Borde jag fråga om det är farligt??
