Augustibebis 2012

Jag är i vecka 6+4 och känner absolut ingenting, speciellt inte i brösten. Nada liksom. Har visserligen inte gjort VUL så att jag vet att allt är bra men man ska nog vara tacksam över att man mår bra. Jag menar, oron gör ju ingen skillnad. Man verkar ju aldrig veta när det ska gå dåligt alla fall om det nu ska göra det. Men jag förstår ju vad du menar mina uteblivna symtom gör ju också att jag skulle vilja göra ett VUL...

Vakande i morse med jätteont i ländryggen, precis ovanför svanskotan och ut mot sidorna.... googlade lite och tydligen kan det vara ett tidigt tecken på missfall när man har ont i ländryggen?!?!?! Usch känner mig orolig nu! Eller kan det vara så att jag också känner av tidig foglossning?? Hade inte alls något problem med det i förra graviditeten, någon av er som har någon aning?! Har inte ont i magen än alla fall men vet inte om det behöver betyda något.

Suck, all denna oro....

Tack precis den typen av svar jag ville ha

Jag kommer göra. Gjorde det sist och då funderade vi länge. Det kommer inte vara avgörande eller förändra något beroende på vad vi får för svar men jag kom fram till att OM något inte är 100 så vill jag veta det innan. Bara för min egen skull. Tror jag skulle ha lättare att handtera den informationen tidigt i graviditeten så att det får växa fram en reaktion kring det än att jag skulle få det över mig direkt vid förlossningen.

Det är så olika hur man tänker och känner men det var det jag kom fram till när jag var gravid sist och fick frågan.

Gott nytt år alla!

Vi firar själva hemma i mjukisbrallor (osexigt men grymt skönt). Känner inte för så mycket annat så det är skönt. Börjar bli lite trött på att vara så trött på kvällarna.

Jag hade det i min förra graviditet. Bruna flytningar i veckan och sen slutade det med att det kom en vit klump, såg nästan ut som ett poscherat ägg. Fick panik och åkte in till akuten, men allt var helt normalt. Dom kunde inte se något konstigt. Dock tog det flera timmar innan jag fick det beskedet, så jag låg nervös ett bra tag först.

Ja efter en vecka slutade dom. Jag var på semester i Australen och sökte där. Vet inte om det hade varit annorlunda här hemma. Där tog dom emot mig alla fall.

Vet inte om det är farligt med för många ultraljud, men de säger väl att man inte ska göra i onödan...

Vi kommer kolla kön. Gjorde det med dottern och trivdes med att veta vad det var. Sen blev det ju lättare med namn och så också

Jag hade verkligen inte kunnat komma undan den här gången med att inte ta reda på könet. Min man vill väldigt gärna ha en pojke så att vänta till förlossningen är nog inte tänkbart för honom ha ha. Förra gången kände jag verkligen på mig att det var en tjej. Nu känner jag inget än så länge. Men det är sååå spännande att få se vad det kan vara

Jag kan erkänna att stor del till att vi tar reda på det är ren nyfikenhet. Inget annat. Rummet kommer dom få dela så varesig det blir en tjej eller kille så får dom stå ut med de färger som är. Just nu är det ljusblått och rött till vår lilla tjej så det passar väl båda När det gäller kläder så har vi fått MASSOR med rosa kläder av min kompis till tjejen, på grund av det köper vi nästan bara grönt, gult, blått och rött. Så vi har en salig blandning. Bryr mig inte direkt om vilken färg mitt barn har på kläderna. När det gäller namn så var vi inte alls överrens, vi hade två helt olika listor för tjej och killnamn, så när vi tidigt kunde sålla bort varsin lista så blev det liiiite lättare. När hon väl var hos oss så hade vi skalat ner det till 3 namn som vi kunde tänka oss och inom en vecka visste vi vilket av dom som var HON.

Som de flesta säger så spelar det i slutändan ingen roll om det är en tjej eller kille man får, barnet blir ju precis lika mycket älskat alla fall. Precis lika lite spelar det väl egentligen roll om man får reda på det i vecka 20 eller 40 också?! Förr eller senare vet man ju alla fall