Augustibebis 2012

Min son vägde 4600g vid födseln, och till mig har de sagt att barn över 4500g räknas som "extra stora". Våra längder ser ut ungefär som er, pappan kring 1.85 och jag under 1.60. Inga stora barn i släkten på någon sida, ingen diabetes etc. Man vet helt enkelt inte varför vi fick ett så stort barn, men man kunde se att flödet i navelsträngen inte hade börjat avta mot slutet som det ofta gör samt att moderkakan var väldigt "välmående" och att han hade stor mängd fostervatten. Sedan har sonen fortsatt ligga flera kurvor över medel och är fortfarande vid 3 års ålder större än jämnåriga. 

Ibland vet man helt enkelt inte vad det kan bero på! Men se det som ett plus att veta innan förlossningen. Jag kände själv på mig att han var stor mot slutet vilket jag påtalade, men de ville inte göra någon viktuppskattning.  

Åh vad spännande med begynnande värkar i tråden, även om det inte dragit igång på alldeles riktigt för någon ännu! Men fler och fler kommer ju börja känna av dem ju närmare augusti vi kommer. Jag avundas den där spänningen litegrann faktiskt, att få vänta och känna efter, inte veta riktigt när det kan dra igång. Minns att jag gillade just den biten förra gången! Sörjer verkligen att det inte blir någon vanlig förlossning, men försöker se positivt framåt ändå. 17 dagar kvar till snittet och jag längtar som en tok efter att få träffa lillebror och se vad det är för någon

Har fått ordentliga problem med värmen nu, som så många andra här. Det är så kvavt och fuktigt i luften att det nästan känns outhärdligt att röra sig. Till veckan ska det bli sämre väder med regn och alla klagar och vill ha mer värme medan jag längtar som en besatt efter svalkan, haha! 

Grattis 30-åringarna! Ingen dålig present som väntar er snart

13 dagar kvar till snittet och helt plötsligt har jag blivit totalt oförmögen att tänka på något annat än bebis! Från att inte ha funderat så mycket (inte hunnit denna gång med tanke på livliga storebror som tar upp det mesta av tiden) är mina tankar nu helt upptagna av vagnbäddning, sjalknytning och val av kläder till BB. Skulle kunna sitta och surfa runt på söta babyfiltar en hel dag om jag tilläts t ex. Sambon försöker prata med mig om något som behöver göras med huset men jag hör honom knappt, haha, säkert ganska frustrerande men jag känner mig så frånvarande från allt "vardagligt" just nu!

Någon som känner igen sig? 

fru Elle: Ja du har nog rätt i att de flesta "går in i sig själva" när förlossningen närmar sig, kändes bara så skumt att det kom så plötsligt. Men det är ju bara 10 dagar kvar till snittet så det kanske var dags

Astro: Vilken chock för er, hoppas att allt kommer gå bra. Ta hand om er!

Usch, budade just hem en Belly Bandit på Tradera och har lite ångest för den utgiften. Eftersom jag är student sedan många år (lång utbildning + föräldraledighet mitt i allt) så har vi det alltid knapert ekonomiskt. Men jag tyckte verkligen att det var så skönt med stödet kring magen förra gången då jag använde en gördel från Lindex, även om gördeln i sig med stålskenor osv inte var helt optimal, så jag vill testa något riktigt skönt och bra stöd denna gång. Får hoppas att jag kan sälja vidare sedan med en liten förlust bara.

Apropå pyjamasar så håller jag med er som skrivit redan, tunna varianter med dragkedja längs hela framsidan är helt klart mest praktiskt i början. Använde ingenting annat de första veckorna till sonen (som också är född på sommaren) trots att vi hade en massa söta tröjor och annat till honom. Använde heller inget täcke i spjälsängen, utan pyjamas och en större filt tyckte vi funkade bäst. Har dock kommit på att jag behöver fler i små storlekar, 50/56, så jag hakar på Sommaren12 och undrar om någon har tips på prisvärda pyjamasar nu? Gärna på nätet! 

Stövelkatten: Angående filtar så kan jag tipsa om dessa på Hemtex om du inte sett dem redan: http://www.hemtex.com/sv/se/produkter/babyplad-minizoo-baby/gron

Köpte den gröna i helgen, kändes lagom mjuk och skönt färgglad

Vad det händer mycket i tråden nu! Håller tummarna för er som är i kontakt med vården av olika anledningar, det är ju mycket som händer i kroppen just nu och förhoppningsvis är allt helt som det ska. Själv har jag 7 dagar kvar till snittet (14 till BF) och det känns som att kroppen helt gett upp. Konstant trött, lite illamående, det gör ont någonstans hela tiden osv. Det känns ofta som "håll" i magen, dvs någon diffus smärta som är ganska avgränsad till ett ställe och håller i sig någon timme eller så. Beror säkert på hur bebisen ligger.

Angående bäddning i vagnen så har jag aldrig heller använt täcke där, och då är stora sonen född ungefär samma tid på året. På sommar och tidig höst räcker det med filt och/eller locket på. Det blir oerhört varmt nere i liggdelarna! Senare under hösten föredrar jag att istället klä på bebisen med fleeceoverall eller liknande och en varmare filt, det underlättar då man ofta vill ta upp dem ur vagnen för tröst/mat osv och då vill man ha dem ordentligt påklädda i lite kyligare väder. Vintertid är det fårskinn och sovsäck som gäller, alternativt Voksi-påse om det är ordentligt kallt (bor i Norrland så det är inte ovanligt med -25).

I spjälsängen kommer jag inte använda täcke pga att jag tycker det blir för tungt (kvävningsrisken), däremot använder jag troligtvis ett påslakan bara som det är eller med en mycket tunn filt i.  

Upplever samma sak som många andra när det gäller nr 2, men så var det förra gången också och då gick jag ändå över 14 dagar så för mig betyder det nog ingenting! Kanske en liten tröst för er som fortfarande har normala toalettvanor...

Annars har jag det jobbigt med matintaget. Vaknar tokhungrig och äter helt okej och nyttig rejäl frukost, får sedan världens sockercravings mitt på dagen efter lunch och trycker i mig en massa godis och onyttigheter för att i nästa stund må illa och bli totalt äcklad av mig själv. Vilket slutar med att jag enbart kan äta vattenmelon och dricka vatten resten av dagen. Förutom sent på kvällen då lite godis åker fram igen. Åhhh blir så less på mig själv, men har ingen motivation eller vilja att försöka motstå onyttigheterna heller utan tänker bara att vikten får jag ta tag i sen. Precis som jag lovade mig själv att inte tänka efter förra gången då jag också la på mig en hel del i slutet och kände mig som en stor blobb som hasade runt på BB...

Sorry för gnället! Bara så less på att känna som att jag inte har kontroll över mig själv längre!

 

bez imena: Griskänsla, japp, huvudet på spiken. Men som du säger så får vi peppa varandra sen så det ska nog gå bra!

Försöker för tillfället undvika att titta ned på mina lår, de har antagit oanade proportioner. Jag är en sådan som lägger på mig kring rumpa och lår, och är smalare över midja och mage i vanliga fall. Nu är liksom allt... enormt.  

Saftmedbulle - Stort grattis till tösen och hoppas att ni alla får komma hem välmående snart!

Kampis - Stegräknartävling är jag helt klart med på

Ojoj, dagarna går verkligen långsammare ju närmare man kommer! I början tyckte jag att tiden bara flög iväg, men nu med 6 dagar kvar känns varje timme som en evigheeeeeeeeeeeeet. Vet ju logiskt sett att det är väldigt kort tid, och dessutom till ett snitt så jag vet ju att det inte blir längre än så och borde inte klaga men... längtar så otroligt nu! 

Skalpelektroder är definitivt läskiga, men jag måste erkänna att det kändes otroligt tryggt att ha dem fästa på bebisens huvud. Det innebär ju att man har väldigt bra koll på hur de mår, och den lilla kroken man fäster med är inte alls stor och trycks fast lite löst (därav att de ofta faller av).

Apropå ingenting så kom H&M:s höstkatalog idag och det kändes faktiskt riktigt kul att kunna kolla igenom de "vanliga" kläderna denna gång till skillnad från när vårkatalogerna kom. Sneglade på sidorna med mammakläder med viss avsky Ser fram emot att shoppa lite nya kläder i höst!

Grattis Helenaa!!

Stövelkatten & Any: Grattis till era små! Är så mysigt att kika in i bildtråden nu när det börjar ramla in söta bebisar där, och många fler ska det ju bli

Hejochhå: Grattis till sonen! Vilket kämpigt läge ni har hamnat i, hoppas verkligen att han börjar må bättre snart och att ni tar hand om er mitt i allt det svåra!

Ser att ni diskuterar blöjförvaring, och då måste jag slå ett slag för hundbajspåsar + vanlig pedalhink. Enligt min åsikt det absolut billigaste och enklaste alternativet, som vi använde när vi bodde i lägenhet utan sopnedkast. Visst hände det att vissa blöjor luktade lite extra och fick slängas direkt, men oftast gick det väldigt bra. Sen är det ju väldigt olika hur ofta och mycket små bebisar bajsar, vissa 1 gång/vecka och vissa flera gånger per dag så det spelar ju också in förstås.

Här är det 2 dagar kvar till snittet och nu börjar till och med sambon bli nervös. Han springer runt här hemma som en yr höna och ska helt plötsligt spika upp lister och fixa andra småsaker som bara blivit liggande. Det är som att han förstått nu att vi ska ha barn igen om 2 dagar, stackarn! Nåja, hans yrande roar åtminstone mig medan jag ligger på sofflocket och tittar på

Själv börjar jag mest bli nervös för att barnet ska vara sjukt på något sätt, eller att något ska gå fel. Min stora son har en medicinsk åkomma som upptäcktes när han var några veckor gammal, och som har lett till många sjukhusbesök och stor oro (och kommer att göra fortsättningsvis med, till vuxen ålder). Hela hans första år präglades mest av oro, och jag minns tyvärr inte den tiden som särskilt positiv. Jag skulle hemskt gärna vilja uppleva en lugnare spädbarnstid denna gång!

 

Grattis till de nyanlända trådbebisarna! Håller verkligen tummarna att det ska sätta igång på riktigt snart för er som har det kämpigt med krämpor och annat, det måste vara oerhört jobbigt att dras med återkommande förvärkar som luras och har sig.

Tjockisbullen och Karo77: Vi verkar bli en liten skara som får träffa våra små inom de närmaste dagarna så jag passar på att önska er stort lycka till! Själv är jag toknervös och extremt förväntansfull på samma gång inför morgondagens snitt. Lär inte bli mycket sömn inatt...!

 

Vår lillebror föddes i torsdags, 3350g och 49cm lång. Allt har gått bra och vi har just kommit hem. 
Lyckan är total  

Grattis Tjockisbullen, Jloow & Karo77 och lycka till ni som väntar och längtar!

Naimis: Här har mjölken precis börjat rinna till också, ackompanjerat med såriga bröstvårtor som gör ONT!! Det blir ju svårare att få ut mjölken också, då såren "täpper till". Ond cirkel minst sagt. Har skickat iväg sambon och stora sonen för att köpa Purelan och amningsskydd som förhoppningsvis kan underlätta lite.

Har annars lite samma problem som du, han får inget bra tag om speciellt ena bröstet och jag har aldrig heller fått till det riktigt med att amma liggande. Men jag vill gärna, känns ju mycket bekvämare och mer praktiskt på natten. 

 

Hejåhå: Har tyvärr ingen bra kommentar att komma med då jag inte vet någonting om de svårigheter er son har, men lider verkligen med er, kan bara föreställa mig hur ni mår och den maktlöshet ni måste känna nu. Hoppas verkligen på det bästa för er!!

Albasmamma: Tack för länken om amning, ska testa det greppet! Vet inte om jag helt förstått hur man ska göra enligt instruktionen men ska ge det ett försök  

Håller tummarna för som det är nära för nu! Och grattis förstås till de nya bebisarna jag inte hunnit med, och till dig Sommaren12. Nio år är inte illa!

För att vara lite ego så känns det jättetungt med amningen nu. Fick aldrig till det med storebror, då jag upplevde att han inte blev mätt av min mjölk och att amningen tog så otroligt lång tid vilket troligtvis berodde på att jag har "tungsugna" bröst (ett tecken är att bebisen måste suga många tag innan den sväljer). Kämpade i 3 månader (med ersättning som tillägg vid behov) och alltihop var så förknippat med dåligt samvete och ångest.

Och nu känns det som att historien upprepar sig med lillebror Han vill amma precis hela tiden (eller snutta?) och verkar inte nöjd även efter ett maratonpass med amning, vilket såklart blir jobbigt för både honom och mig. Jag kan inte lägga ifrån mig honom alls utan att han blir missnöjd, varken till sin pappa eller sängen. Har suttit upp vaken hela natten med honom i famnen och fasar inför en ny natt. Imorgon bitti ska vi åka till amningsmottagningen på sjukhuset och få lite råd, men tror inte det kommer att lösa någonting för jag gjorde samma sak när det krånglade med storebror och vi fick ju som sagt aldrig till det. Vill så gärna helamma och känner mig jätteledsen över detta. För att förtydliga så har jag inga åsikter om de som väljer ersättning istället, men jag vill verkligen amma. Blivit mycket tårar idag.

Sorry för ett sådant nedstämt inlägg i tråden! 

Haha NiniMe, det här har ju blivit världens följetång! Nu får hon ju sätta fart och komma till världen pronto!

Ellenbmt: Tack för tröstande ord! Tror mina tidigare dåliga erfarenheter sitter i bakhuvudet och skapar hjärnspöken just nu. Hoppas verkligen att allt snuttande är för att få igång produktionen och inte för att jag har för lite/tunn mjölk och är för "svår" att amma från. Jag ska testa att ringa amningshjälpen imorgon, just nu skulle jag nog mest bara brista ut i gråt är jag rädd.

Kan passa på att berätta om en skum kommentar från distriktssköterskan när vi gjorde inskrivningen på BVC. Hon sa att barn som ammas får lägre feber än de som får ersättning, vilket ju kan stämma även om det inte alls måste vara så. Men sen fortsatte hon med att säga att det innebär att barn som har 38,5 grader i feber skulle haft 40 grader om barnet inte ammats och "så då skulle ju det vara ett mycket sjukt barn utan amningen".  Hmm, va!? Otroligt knepig kommentar. Hade god lust att informera om att stora sonen som till största del fått ersättning aldrig någonsin haft 40 grader och alltid varit jättefrisk (förutom hans kroniska åkomma). Inte ens en magsjuka på tre år. Så ersättning behöver ju inte alls innebära sjukare barn, som jag tyckte att hon framställde det!

Har varit borta från tråden i nästan en vecka och har inte hunnit läsa ikapp, men vill bara säga grattis till er som fått era små under tiden och hoppas att det det blir snart för er som väntar!

För egen del har det varit en turbulent och jobbig vecka då vi legat inne på sjukhuset pga dålig tillväxt. Dagarna efter vi kom hem från BB ammade jag dygnet runt men upplevde att han inte fick i sig tillräckligt så jag kontaktade sjukhuset och mycket riktigt, han hade fortsatt gå ned i vikt. Eftersom han inte riktigt ville ta flaskan så blev han sondmatad några gånger, och efter det har vi kämpat på med amning och flaska var tredje timme dygnet runt. Tyvärr får vi inte i honom de mängder som han bör äta så vi står lite still just nu och bara hoppas att vågen visar uppåt nästa gång.