Åhhhh! Nu har hon passerat gränsen...

Fast du har ju valt att starta ett förhållande med nån som redan har barn. Det visste du från början och kan man inte acceptera det så är man fri att lämna! Sen har NI ju barn, så helt utan barn vill du ju inte vara. DU vill bara inte ha hans barn!

Vi har gjort så att den barnet blir sjuk hos, stannar den hos. Vi har har varit magsjuka denna veckan, först våra tvillingar, sen jag och nu deras pappa. Bonusen var hos sin mamma när vi blev dåliga, så hon fick välja själv om hon ville komma hem eller stanna där. Och hade hon blivit sjuk där så hade hennes mamma aldrig skickat hit henne dålig! Vi hade heller inte skickat henne till hennes mamma som sjuk. Det är klart barnet stannar där det är. Jag har själv fått ta hand om mina magsjuka tvillingar medans jag själv varit lika dålig.  

Min sambo har valt att starta ett förhållande med någon som inte hade barn. Han visste från början och kan han inte acceptera det så är han fri att lämna! Sedan har VI barn, som VI valt så helt utan barn vill jag inte vara.
JAG vill bara inte ha hans barn sedan innan!

Visst blir det rätt fantastiskt bara man byter ut ett par ord, att man liksom bara vänder på det.

Ditt argument är därmed precis lika hållbart för mig som för dig.

Du tror inte att man skulle komma längre med ömsesidig respekt?

Respekt är att ta hand om och respektera HELA sin familj och mig veterligen borde väl TS vara familj precis som TS sambos barn sedan innan?

Han har en balansgång som är svår, det är jag helt med på.
Men så är TS sambos val också att ha en splittrad familj där alla inte har samma självklara plats och där ett barn faktiskt kan befinna sig någon annanstans vid sjukdom än att komma och smitta ner en frisk familj.

Jag har svårt att tänka mig att TS sambos ex hade uppskattat magsjuka barn hemma hos henne om hon och hennes barn var fullt friska.

Man kan inte ha kakan och äta den, har man valt att inte leva som en hel familj så försvinner en hel del självklarheter, exempelvis att det skulle vara självklart att den andre föräldern ska ställa upp i vått och torrt närhelst det kan behövas. De bor inte ihop, det finns inget som är självklart för dem, allt är en ömsesidig överrenskommelse mellan två olika familjer/hushåll.

Den dagen du välkomnar kräksjuka barn till din friska familj som inte är dina egna barn så ska du få en klapp på axeln, tills dess är du inte bättre än TS.
Hon vill inte heller ha någon annans kräksjuka barn hos sig, oavsett om det är hennes sambos barn sedan innan eller inte.

Han har det tufft stackars pappan, det säger jag inget om.
Men så är det han själv som satt sig i den sitsen och är den som äger problemet.
Vill han ta hem ett kräksjukt barn får han leva med sitt beslut.
Tycker han att det är värt det så fine, han ska dock inte klaga ifall TS inte visar respekt för honom och hans barn sedan innan när det kommer till liknande situationer.

Tänk så härligt det hade vart ifall folk bara hade kunnat hålla ihop de familjer de skapat, vad mycket problem som aldrig hade skapats<3 

Du, det är ju TS du vänder dig till nu.

Inte lönt att diskutera med vissa människor. Bara en heads up.

Krussidullan figurerar alltid i trådar där hon får chansen att kasta skit på sitt stackars bonusbarn, fast hon byter namn lite då och då.

Hursomhelst, för att återgå till ämnet:
Jag skulle ta hem barnet, har man barn, eller är tillsammans med en som har barn så får man hjälpas åt.

Jag kastar inte skit, jag beskriver bara hur det är.

Men hursomhelst, återgå du till ämnet gällande att det tydligen är helt rätt att dels flytta kräksjuka barn (fan vad egoistiskt) och delas smitta ner sjuka människor i onödan (faan vad egoistiskt)¨

Men så brukar just egoismen vara en del av anledningen till att föräldrar går isär, fast de kallar det för "barnens bästa" när det i själva verket är just dom man offrar.

Ironiskt

*friska

Ja, visst är det jobbigt med de som bara vänder på de argument som skall vara till ens nackdel till att vara till ens fördel.

Era argument suger helt enkelt.

Separerade med barn som väljer att bli tillsammans med någon utan barn visste det redan innan att de inte hade barn och vill inte denne bli nersmittad av någon släktings kräksjuka så är de fria att antingen sköta sjukdomen någon annanstans/isolera sig i del av hemmet om partnern accepterar det eller sonika flytta.

Om nu hårt ska sättas mot hårt som det gör när ni argumenterar "passar det inte så dra"-attityden.

"Era"? Jag har inte ens argumenterat.