• Anonym

    Förskollärare som är besviken på verklighetens kollegor

    Jag har arbetat som förskollärare i lite mer än två år nu och blir bara mer och mer besviken på hur verkligheten ser ut. Visst förstår jag att verkligheten inte alltid ser ut som i litteraturen (jag hade arbetat innan jag utbildade mig så det är inte det).

    Det som jag är mest besviken på är faktiskt personalen. Jag tycker att det överlag finns en väldigt trist attityd och jargong kring det mesta som rör vår verksamhet. Allmän negativitet, oproffsighet, fyrkantighet, bakåtsträvande, okunskap och dum jävelskap. Jag vet snart inte vad jag ska göra, jag trodde att gräset var grönare så jag har bytt jobb men blir mörkrädd över att det ser ganska lika ut vart jag än jobbar.
    För att ta några av alla exempel som retar mig mest så är det att andra vuxna talar om för mig hur jag ska göra och inte göra. Det kan vara allt från att jag inte får ta fram material till barnen som de frågar efter eller att de inte får göra olika saker. Eller att det tycker att jag är för snäll så att de själva hamnar i mörk dager.

    Tex. kan barn fråga mig 30min innan maten "får jag måla?" Självklart säger jag! De hinner gott och väl måla en stund innan maten. Men nej, då kommer det någon annan personal och kör över direkt med en arg ton "NEJ, det är ingen idé att börja riva fram färg och annat nu, vi ska snart äta!" Jaha, vad ska jag säga då?! Barnen målar ju ändå kanske bara 10min. Jag är dessutom noga att plocka undan material som jag plockar fram så det kan inte vara det som är oron.
    En annan grej kan vara olika lekrum. Det ska bommas kl 15 trots att vi stänger kl 18. Barnen får hitta på något i det rummet som finns kvar. Där finns kanske tre olika grejer att göra. Roligt för de som går till klockan 18 varje dag! Jag brukar öppna och säga att de visst får vara där så länge jag jobbar tar 10 min att städa. Annan personal kan springa in och gapa på barnen och slita ut alla på tre röda för att sen bomma igen.

    En annan sak är att personal är rent otrevlig och dum med barn. Skäller på dem och har konstiga regler kring maten och att äta upp eller ta mer. Massor av konstiga principer som mer handlar om hur De tycker, än att utgå från barnen man har framför sig. Tex. har du inte ätit någon mat får du heller ingen frukt. Eh, i min värld behöver ett litet barn det fruktbiten ännu mer om han/hon inte fått i sig tillräckligt av maten. Prata inte vid bordet, låt maten tysta munnen är en annan grej. Vad f*n är det 1950 eller? Så mycket maktkamper att ni anar inte. Attityder som "akta dig, ger du dom lillfingret så tar dom hela handen" Vad f*n det är barn 1-6år! 

    Är det inte barnen det är fel på så är det föräldrarna. Personalen har så mycket åsikter om alla att jag blir så trött. De gör si och den gör så. Saker de inte har en aning om. Allt ska vara så millimeterprecist att jag mår illa. En mamma ringde och förklarade stressat att hon var sen, "ta det lugnt sa jag, vi har öppet till kl18, kom när du kommer" Mm, sen.. visst. Hörde jag personal muttra bakom mig (??). En annan grej är sjudomar. Jag vet också att en del föräldrar slarvar och skickar halvsjuka barn till förskolan ibland. Jättetråkigt tycker jag med. Men om man ska ringa varje gång ett barn snorar kan man ju stänga mellan september-maj lika gärna.

    Personal uttrycker sig klumpigt och oproffsigt till föräldrar eller liksom är jättesnackis på kompisnivå. Hallå, vad hände med proffesionaliteten? Visst får man prata och vara personlig men inte privat tycker jag. Som en öppen bok och stå och gagga om helgens bravader, andra barn och jag vet inte allt.
    Personal som har sina egna regler. Nej de tänker inte ha vissa aktiviteter tillsammans med barnen för att de inte tycker det är kul. Eh? Nu var det ju inte våra intressen och behov som ska styra verksamheten utan barnens. En annan ska inte göra ditt och någon inte datt. Konstigt då det ingår i våra arbetsuppgifter. 

    Ja alltså nu låter jag jättetråkig och som om jag själv var helt fläckfri. Det är inte så menat men jag känner att ska jag orka jobba i den här verksamheten måste jag lära mig att hantera alla dessa märkliga människor som av olika anledningar också jobbar där. Jag tycker ändå att jag har ganska hög tolleransnivå själv och är flexibel men jag möts sällan av det hos mina kollegor. Dom snackar skit och hugger varandra i ryggen hela tiden. Vad hände med samarbete, barnens intressen och behov? Generositet och flexibilitet för barn och deras förädrar. Pedagogiska utmaningar och tillgänglighet i miljö och material för barnen? Bortblåst. Urtråkigt. 

    Var finns alla trevliga och proffsiga förskollärare och barnskötare? Nytänkande, flexibla, nyfikna, engagerade, generösa, smidiga, lyhörda mm.

    Någon som känner igen sig?
     
      
     

  • Svar på tråden Förskollärare som är besviken på verklighetens kollegor
  • sötäpplet

    Hej!

    Jag var i en vikariepool för förskolan tidigare, nu är det flera år sedan och jag har både upplevt det du berättar om och något helt annat.

    Nu var ju bara jag några dagar, högst 3 veckor på samma ställe. Men det fanns en del ställen där jag aldrig skulle vilja sätta mina barn eller jobba ens en dag till om jag fick välja. Samtidigt fanns det ställen där det fungerade toppen och verkligen hade pedagoger som beteer sig mer som du.

    Kanske kunde du vara del av en vikariepool ett tag? Fråga din kommun om det finns någon ambulerande förskolepersonal och fråga om du skulle kunna få vara sådan i säg, ett halvår? Du kan ta tjänstledigt från din nuvarande tjänst och prova alla förskolor i kommunen på ett enkelt sätt. Någon borde vara bättre och då kan du sedan börja jobba för att bli förflyttad dit.

  • Anonym (våga)

    jobbar inte själv inom förskolan men inom skolan. Min erfarenhet är att om det är sån stämning som TS beskriver är det oftast en svag ledning. Min mamma jobbade 30 år inom förskolor i en viss kommun, tror hon hann vara nästan på varenda en :). I af, hon blev föreståndare på ett ställe där det verkligen var dålig stämning och där den föregående föreståndaren blivit sjukskriven, hon klarade inte av tanternas maktkamp. Min mamma fick jobbet, klev in, ändrade om så det stod härliga till! Hon särade på de två äldre damer som jobbat där sen hedenhös och ansåg att de bestämde, de tog raster när de själva ville osv. Mamma ändrade om deras arbetsschema och en massa annat. Det blev riktigt bra till slut.
    Efter detta fick hon en ny tjänst på ett annat ställe där det också behövde "röjas upp" och det blev mycket bättre där också.
    Jag tror att man som missnöjd personal ska samla på sig lite bevis och sen ska man prata med sin chef om saken. Får man inget gehör går man högre upp! Det finns alltid en högre instans och man ska inte skämmas för att man försöker göra nåt åt problem.

    Inom skolan kan det vara liknande men jag kanske har varit lyckligt lottad för jag har inte upplevt några stora svårigheter liknande detta under mina 17 år inom yrket.

  • Anonym (NA)

    Jag har jobbat på 2 olika förskolor, den första precis så som TS beskriver. Jag valde då att byta jobb och hamnade på en annan förskola, raka motsatsen!!! Förskolepersonalen är helt underbara, de jobbar med barnen, inte mot, de har teman som barnen får vara med och påverka, det är inget skitsnack om någon, varken barn, föräldrar eller annan personal. Den här förkolan är helt underbar att jobba på och jag älskar mitt jobb. Vi jobbar tillsammans för att stärka alla barn och ge dem det de behöver. Vi har även en hög personaltäthet vilket gör att det är lättare att ge barnen det de behöver på individnivå.

  • Anonym (bliv. fsklärare)

    Håller på att utbilda mig till fsklärare nu och jag hoppas vu hamnar i samma verksamhet, TS! Jag känner precis likadant och våndas redan nu inför var man kommer få jobb.

  • MickeN1973

    Jag tror att förskolor som ligger nära byggen,  har en trevligare personal för där kan fröknarna bli påsatta av av en grov byggnads-arbetare.

    Men dålig stämning beror oftast på chefen/och eller dålig ledning. 

  • MickeN1973
    Anonym (My) skrev 2011-12-22 16:49:49 följande:
    Jag gillar ditt tänk...

    Har varit likadan som du, massor med nytänk, ider och funderingar på bemötandeoch hur "vi" jobbar.

    Tyvärr var det inte poppis hos de gamla rävarna och tyvärr sitter jag här idag, mobbad och utbränd med ett omplaceringsbeslut grundat på "de andra gillar henne inte" men utan konkreta saker mer än att "andra tycker"...

    jag ville göra rätt, reagerade på missförhållanden och hade som sagt massor med ider och tankar, men priset att våga tänka och tycka utöver "det som alltid gjorts" var för högt.

    Menar absolut inte att du har fel eller skall ändra dig, snarare tvärtom...ville snarare mest varna dig lite för att sticka ut för mycket, det kan kosta en både jobbet och rykte.

    Tyvärr stod det inte i min relativt nya fräscha utbildning att man inte fick lov att tänka "nytt" och att det var bättre att bara stå och se på när missförhållandena hände rätt framför näsan på en än att hänga ut eller ens ifrågasätta en kollega ( i detta fallet handlade det tom om blåmärken på brukare, kränkningar och både fysiska och psykia övergrepp samt slarv med mediciner såpass att det blev livshotande)
    Det kan vara svårt att gå in och ändra något som ny,  dock finns det en chans at få gehör för sina förslag om stället är i kris.
    Eller också ska man komma in som chef och styra och ställa.

    När det är frågan om rena övergrepp ska det anmälas till relevanta myndigheter  
  • Alexe

    TS - kan du inte starta ett eget dagis så kan mina barn få gå hos dig?

    Det du berättar om är en av anledningarna till att jag stannar hemma tills barnen är stora nog att berätta om sin tillvaro på dagis (och ha utbyte av den).

  • Anonym

    Usch vad rädd och ledsen jag blir av att läsa det här, har inget barn på förskola ännu, men kommer att ha det nästa år. Rynkar på näsan

    Varje avdelning borde ha någon som du TS, som sätter barnen främst och vågar stå emot bittertanter.

  • briar

    TS du låter som en helt fantastisk pedagog, hoppas du smittar av dig på kollegorna :)

Svar på tråden Förskollärare som är besviken på verklighetens kollegor