Förskollärare som är besviken på verklighetens kollegor

Jag jobbade på ett jobbigt ställe. Som nyanställd och nyutbildad ville jag ändra och dra framåt. Nu är inte jag förskolelärare utan lärare så jag hade bara ett vik. Oj så motarbetad jag blev. Inplockad på kontoret och utskälld och skuldbelagd för att jag drev framåt. Det såg inte bra ut när jag som ny och bara tillfälligt anställd gjorde så mycket.

Kniven i ryggen! Det finns hemska ställen men också bra ställen. Fortsätt leta för barnen behöver personal som bryr sig och vill förbättra.

Usch vad det låter hemskt! De bryter dessutom emot läroplanen på flera plan... Sök nytt jobb!! Leta efter Reggio Emilia inspirerade förskolor, det skulle passa dig! Lämna din TS till förskolechefen. Fråga vem som ansvarar för likabehandlingsplanen och fråga hur ni aktivt arbetar emot kränkande bemötande/behandling. Dina exempel är klockrena och jag skulle kunna använda dem som diskussionsgrund i arbetslagen på min förskola. Även om jag tycker att allt fungerar bra måste man alltid gå igenom "hur gör vi egentligen i olika situationer och vad har vi bestämt". Så fåniga och dumma regler! Och den där gnälliga, negativa attityden är jag allergisk emot! Du verkar vara en fantastiks pedagog. Tyvärr kommer de snart att mista dej på den förskolan och de största förlorarna är barnen. Men om inget förändras kommer du inte att stå ut. Du måste vara egoistisk för det här jobbet kan vara det allra bästa, roligaste mest fantastiska i hela världen!

Alltså, börja ändra och utveckla det första man gör som ny är nog inte populärt... man ska nog vara försiktig och känna av först. Men att skylla på att det inte "ser bra ut" att just en vikarie och inte de ordinarie var ju en tråkig respons.

Ja jag märkte det, dock ville jag bara "hjälpa" där jag hade vertygen och det nya samt mer utbildning än de flesta andra, ofta ändras ju väldigt mycket i utbildningarna på tex 20 år då det hela tiden kommer nya rön, nya hjälpmedel, nya behandlingsmetoder osv.

Övergreppen anmäldes, både av mig och 2 till...de andra bara klagade över att "Pelle alltid behandlades så fel av vissa" men när man tog det i gruppen eller som jag med chefens tillåtelse fick liv att göra en helt ny arbetsplan för att underlätta så vägrade man medvetet att följa den.

Alla vi som stod upp för anmälingarna och reagerade är idag borta från arbetsplatsen, tyvärr hann de andra 2 gå innan mobbningen urartade helt, jag stod helt ensam och var ett tacksamt offer att ge sig på, man gjorde verkligen allt för att övervaka mig, smutskasta mig, förstöra i mina sysslor, tex avboka mina möten, ge mig "straffuppgifter" osv...Tyvärr var chefen en ivrig på hejjare till detta och facket kunde/ville inget göra så jag skulle omplaceras, har nu vart hemma 6 månader och fick i dagarna veta att jag inte kan omplaceras, varför? Jo mina fd kollegor har nämligen pratat skit om mig till de andra verksamheterna och även ute på stan, och arbetsgivaren anser sig inte ha skyldighet att följa varken arbetsmiljölagen om kränkande särbehandling som förövrigt tar upp en mycket bra plan, samt anser sig inte ha skyldighet att stoppa smutskastningen på andra verksamheter och på stan...så det verkar som jag får byta kommun, dck inte helt lätt att få jobb idagens läge.

Mina barns förskollärare är som du! Hoppas att det blir bättre på din förskola, eller att du hittar en trevligare arbetsplats. 

iPhone favoritar

Hej jag är förälder till 2 barn som har gått på förskola tidigare. Vi fick stora problem med främst rektorn när vi diskuterare särskilt stöd för våra barn som har funktionsnedsättning. Hur resonerar du TS när det handlar om barn där konsekvenserna av dagens aktivitet märks först påkvällen i form av smärta men det märks inte under dagen när barnen är igång. Jag ställer frågan för att jag försöker fortfarande förstå hur vi kunde bli så motarbetade i detta trots läkarutlåtande. Hjälpmedel fanns (vagn) för att minska på belasning och den var utskriven av sjukgymnast. Ändå blev vi anklagade för vara fixerade vid sjuukdomar och blev till och med anmälda till soc. Föräldrar är skyldiga att meddela barns eventuella sjukdomar, och när man gör det blir man misstrodd bara för att det är ett ovanligt syndrom.

Tack för era svar!

Känns skönt men samtidigt sorgligt att ni är flera med samma erfarenheter. Det betyder ju att det är ett utbrett problem precis som jag anar. Tack också ni med uppmuntrande ord. Det kan behövas för det är det inte gott om i "förskolans värld".

Det ligger nog lite i uttrycket "det sitter i väggarna" på den här punkten. Det kommer en del nya som liksom rycks med i den här tråkiga jargongen och på så sätt lever den vidare. Det smittar av sig tyvärr. Jag måste nog börja bli lite tuffare tillbaka mot mina arbetskamrater. Det är inte lätt och det är inte roligt men jag vet i allafall att jag har rätt. Det blir bara så väldigt tungrott att dra hela lasset själv. Jag önskar mig iallafall en likasinnad kollega så att vi kan kämpa och stötta varandra!

Anonym (farsa): Jag vågar inte uttala mig allt för mycket om just erat fall som jag inte känner till. Men jag tänker som så, att jag måste alltid utgå från att det föräldrar berättar om sina barn är sant. Jag måste lyssna, jag måste försöka göra någonting åt situationen. Kan jag inte det själv måste jag få hjälp ovanifrån. Jag vet att det kan vara svårt att få igenom allt för specialanpassade metoder där en personal blir helt låst till ett specifikt barn pga dennes behov. I så fall behöver ju det barnet och förskolan en resursperson. I annat fall tycker jag man tillsammans kan försöka hitta ett arbetssätt som fungerar för barnet (och föräldern) och för förskolan. Jag vet att det finns lite utrymme för individuellt anpassande, dels pga. tids/personalbrist men tyvärr hänger det också mycket på viljan hos personalen. Det står faktiskt i läroplanen att vi måste tillgodose alla barns behov. Det är det jag menar med fyrkantighet. En del personal stirrar sig blinda på problem. Vill inte hitta lösningar därför att de vill inte själva vill anpassa sig till andra situationer än den som man utsett som den "enda rätta". De tycker att alla andra ska rätta sig. Då är det lättare att skylla på barnet/föräldrarna än att jobba med sig själv och sin inställning. Så tror jag.
        

Favoritar

Reggio Emilia- förskola vore något för dig tror jag. Sök dig till förskolor som inriktar sig eller inspireras av reggio Emilia-filosofin. Deras barnsyn o lärandesyn passar nog in på hur du vill arbeta. Entusiastiska o medvetna nytänkande pedagoger söker sig oftast dit. Jag ska börja jobba på en reggioinspirerad förskola efter nyår. Har varit o hälsat på två ggr och mina blivande kollegor verkar fantastiska! Toppenstämning som smittar av sig på hela barngruppen. De delar samma förhållningssätt o barnsyn som jag o arbetar utifrån det kompetenta barnet. Kände verkligen oro innan att hamna på ett sånt ställe som du beskriver... Därför sökte jag mig medvetet till reggioinspirerade förskolor.

Nyfiken, men kortfattat, vad är Reggioemilia för något?

Det är kanske inte så konstigt att det ser lika tråkigt ut på det ena stället efter det andra. De arbetsplatser som fungerar bra har inte så ofta lediga tjänster utan där stannar personalen.

Hm, kortfattat: I Reggio Emilia i norra Italien startade man efter andra världskriget upp förskolor, ett samarbete mellan föräldrar och pedagoger. En av grundarna heter Loris Malaguzzi, han ses som fader till den filosofi som inspirerar dessa förskolor. Den går ut på att (väldigt kortfattat) lyssna till barnen, upptäcka saker tillsammans, styra verksamheten efter det barnen behöver och är intresserade av, uppmuntra olika ingångssätt att ta sig an uppgifter. Låta barnen utveckla alla sina "språk", dvs att barnen måste få tillgång till tusen olika metoder och material för att hitta det som passar just detta barn. Och att lära tillsammans med och av varandra. Man sysslar väldigt mycket med dokumentation som man använder för att synliggöra hur barnen tar sig an en uppgift, ett material eller hur de lär sig något nytt.
I Sverige finns fler och fler förskolor som använder sig av Reggio Emilias filosofiska tankar och tillvägagångssätt. Läroplanen för förskolan som kom 1998 (och reviderades 2010) är också till viss del inspirerad av dessa tankar.

Något jag har hört när folk ska beskriva skillnaden mellan hur det var att arbeta på förskolan innan den stora reformationen under 90-talet (dvs då när det hette daghem och dagis) och nu är: "Förut planerade man allt i detalj, långt i förväg, och om barnen inte följde planeringen var det barnen man skulle ändra på. Nu planerar man hela tiden utefter barnen, och blir det inte som planerat så ändrar man planeringen."

Förstår att det är jobbigt TS, har varit i samma sits

Har du chefen med dig finns en viss chans att förändra, annars är det svårt eftersom de övriga bara kommer underminera dig.

Mitt bästa råd (förutom att inte ge upp utan söka jobb där förskolan i annons och hemsida låter medveten) är att ta allt på möten! Istället för att revoltera framför barnen och båda i konflikten måste behålla ansiktet framför barnen, så ta principerna på något typ av arbetslagsmöte.

Jag har samma upplevelse. Tycker synd om barnen.

Förstår exakt. Har två utbildningar och en är fsk. Jobbar inte som det av dessa anledningar.

Spontant känns det som att ni i personalgruppen måste ha en diskussion ang rutiner och regler på arbetsplatsen så att alla gör saker likt. Har ni prövat och ha det?

Att bomma igen ett lekrum redan kl 15 låter i mina öron helt idiotiskt.

Att måla 30 min innan mat kan i några fall vara dumt då barnet kanske blir för uppslukad av målandet att det är svårt att få dem till matbordet = kan orsaka stress och oro för de andra barnen.

Såg först nu att tråden var gammal