Funderar lite på hur det varit för er som adopterat barn och då inte sn barn. Har det varit många läkarbesök? Hur har det gått med inskolning och hur fungerar det på förskolan? Hur har det gått med anknytningen?
Tycker att det jag läser handlar mycket om problem och nu när vi står inför en adoption vill jag förbereda mig på vad vi har att vänta så gott det går.
Blev det lättare eller svårare än ni trott?
Tack så mycket a-mamma! Låter som det gått bra för er. Vet inte om jag kanske tänker mig att det är mer annorlunda än det faktiskt är att adoptera ett barn.
Några fler som vill dela med sig lite erfarenheter till oss?Har barnen varit sjuka eller mått psykiskt dåligt när de kommit? Hur har ni då jobbat med det?
Fabbeman: Tänkte att vi ska inte adoptera ett sn barn och då var jag mera intresserad av hur det gått med de barn som inte varit sn. Förstår naturligtvis att det kan bli problem även med barn som inte är sn från början. Givetvis är det intressant att höra hur det gått för er som adopterat sn barn också, men tänkte att det kanske varit större problem för er med de frågor jag ställde som inskolning på förskola, läkarbesök och annat. Men berätta gärna! Jag känner mig rätt okunnig i detta och det är därför jag frågar. Det kanske inte är så stor skillnad på i förväg kända sn barn och andra adopterade barn. Berätta gärna hur det gått för er och vi tar tacksamt emot tips och råd.
Tvåbarnsmamma: Tack för att du delar med dig. Härligt att höra att det gått bra för er. Är det adopterade barnet första eller andra barnet? Förstod det som att du har ett adopterat barn och ett biologiskt.
Blivande a-mamma: Visste faktiskt inte att det var 25% av de adopterade barnen som kommer i kontakt med BUP, tycker det låter ganska mycket. Vi gick kursen för ett bra tag sedan, så antingen har jag glömt det eller så nämndes det inte då. Tack för informationen. Jo, jag förstår att det kanske är svårt att få en bra bild genom att fråga här i ett forum, men jag kände att jag ville ha några fall från verkligheten. På kursen pratade vi mycket om problemen, nästan bara faktiskt och det känns inte så verkligt.
Anonym (sn) : Tack för ditt svar. Roligt att höra att allt fungerat så bra. Kan tänka mig att jag kommer känna mig lika beskyddande som du beskriver.
Fabbemam: Tack för ditt svar. Fick mig att tänka om lite vad gäller sn.
Vid förskolestart har jag förstått att det kan vara extra tufft med just lämningen för adoptivbarn.
Var väldigt intressant att läsa det du beskrev om anknytningen. Vi har ett bio barn sedan tidigare, som är väldigt kärleksfull mot yngre barn och ser framemot att få syskon, men jag har inte tänkt lika mycket på anknytningen till syskon som till föräldrar.
Jo, det är nog så att man som adoptivförälder har en lägre tröskel än andra föräldrar innan man ber om hjälp och det känns bra att det finns om det skulle behövas.
Tack för att ni delar med er. Är otroligt bra att kunna få prata med andra här på familjeliv i dessa frågor.