längtan
Hej alla.
Jag förstår precis er längtan också. Har själv varit väldigt barnkär hela livet och längtat ett bra tag efter barn (är 21år idag). Men längtan har ifs gått väldigt upp och ner. När jag gifte mig med mitt livs kärlek för 1½år sedan kände jag stor längtan efter att få ett litet barn ihop men sedan kände jag samtidigt att timingen var helt fel då jag började universitetet och han redan pluggade där. Låg föräldrapenning. Dessutom kände vi båda att vi ville ha lite tid ihop, hinna resa, kanske skaffa en lägenhet, ha lite kul och ja, helt enkelt göra vad vi vill ett tag.
Kände dock snabbt att det rätta för mig var att hoppa av studierna och börja arbeta istället för att kunna få upp en okej fp så att vi kunde börja försöka skaffa barn när det kändes rätt. och NU har den dagen kommit :) Vi kommer sluta med preventivmedel i april och börja försöka därefter. Då är jag som sagt 21 år och maken 24. Känner mig inte jätteung även om jag vet att just åldern är ganska ung. Men vissa är väldigt mogna vid den åldern, andra är det inte. Det är ju bara NI själva som kan angöra om ni kommer vara lämpliga som föräldrar.
Vi vill ge våra barn de bästa förutsättningarna vi kan såklart. Ett hem fyllt av kärlek och trygghet. För OSS innebär det INTE att ha alla pengar i världen eller kunna resa jämt och ständigt med våra barn. Självklart måste man ha pengar så att det räcker till mat, kläder och boende men vi lever ganska enkelt och vi kommer kunna fortsätta leva relativt gott även med barn.
Så till lillanmus: Prata med din sambo. Berätta hur du känner. Om han älskar dig, vilket han självklart gör, så kommer han att lyssna. Även om han inte kommer säga ja direkt så kommer ett frö att ha planterats i hans hjärta och där ligger det sedan och gror. Ta upp frågan igen om ett tag och han kommer säkert då vara mer och mer öppen för tanken. För visst är det lite skrämmande att besluta sig för något som kommer att förändra ens liv för alltid? Jag förstår honom :) Fråga också varför han inte vill? Känner han sig omogen, är det ekonomiskt, känner han att ni inte har haft tillräcklig tid ihop eller rest tillräckligt eller vad tänker han?
Till sherrys: GRATTIS till beslutet att gifta er och sedan påbörja bebisverkstaden. Att gifta sig har hittills varit den bästa dagen i mitt liv. Känner mig så trygg och älskad. På ett helt annat sätt än att bara vara tillsammans. Lycka till!
Till Eliisa: Som jag skrev förut så är vi också unga men planerar att skaffa barn snart. Nu har jag ju ifs jobbat ett tag och kommer därför att få fp. men jag jobbar inte ens 100 % (jobbar75) så det blir ju inte JÄTTEmycket för mig heller. Har räknat ut att det blir ca 5000 kr efter skatt om jag tar ut 4 dagar i veckan. (jag vill gärna vara hemma länge) och maken min studerar ju så han får ju 8500 kr. plus att man får lite mer i studiemedel när man får barn. 500 kr extra tror jag det var. så 9000 kr då. Sedan är det ju barnbidrag på 1050 också. Det blir ca 15000 kr/månaden och det kommer vi klara oss super på. Visst, det blir inga weekendresor och kanske inte mycket restaurangbesök. Men det är världsliga ting som vi ABSOLUT är värda att offra.
Som min man brukar säga. "Vill man så går det". Du kanske börja behöver fundera på om du ska ta ett uppehåll i studierna och jobba lite. Även om du kanske inte hinner få ihop en fp så kan ni ju iaf se till att få ihop en liten budget som ni kan "ta av" sedan när barnet kommer.
Sedan finns det ju bostadsbirdag och annat hjälpmedel om det skulle krisa sig. Men det är ju skönt att klara sig utan såklart :)
Lycka till och följ era drömmar.