lämnar han nånsin?

Ok , ger mig själv en etta för att lättare kunna urskilja alla anonyma...

Som de flesta jämförelser så är det jämförelser i princip , inte bokstavligen , tror de allra flesta av oss fattar att det ena är brottsligt och det andra inte. Vad de däremot har gemensamt är att de belyser ett svek , den ena poängen är att ställa frågan varför det anses vara otillåtet att svika sina närmaste i det ena fallet (ex. infrott) men inte i det andra fallet (otrohet) , den andra poängen är att ställa frågan , hur det kommer sig att man anses vara medskyldigt i en handling som orsakar en annan människa lidande (inbrott , misshandel etc) men inte när det handlar om kärlek , trotts att det orsakar personen minst lika mycket lidande.

Var du får in ägandeskap med i bilden fattar jag inte riktigt , det handlar inte om ägandeskap , det handlar om respekt för sina medmänniskor , även sådana som man inte känner personligen. Det handlar om empati.

Visst kan jag förstå att det är svårt att avstå från frestelsen om man tex har starka känslor för den otrogne partnern. Men berättigar det delaktighet i sveket den otrogne gör mot sin partner , är mina känslor så mycket viktigare än hans eller hennes känslor ? , ska jag få ha mitt lilla roliga på hennes bekostnad ? JAG mår säkert skitbra över det , men vad innebär det för henne ? Är inte det bara ren egoism ? Jag vet att jag får mitt lilla roliga på hennes bekostnad , men det skiter jag i , för min lycka är så mycket viktigare än hennes olycka.

Hur svårt det uppfattas att motstå frestelsen är väl individuellt och förknippat med moraliska värderingar och hur bra man är på att kontrollera hur man agerar på känslor.

Vi förväntas visa respekt och hänsyn till andra medmänniskor i alla andra sammanhang , men när det det gäller kärlek så suddas helt plötligt gränserna ut för vissa... varför då ? , varför är det moraliskt ok att ligga med andras partners , eller vara otrogen (alltså sånt som är förknippat med kärlek) men totalt förbjudet att slå någon på käften , eller skälla ut folk (ilska) , bägge två är starka känslor. Varför är det ok för någon att svika mig eller vara delaktig i det , men inte ok att jag hämnas deras svek ? Det är väl oxå en stark känsla , eller en naturlig reaktion ?

 

Hela ditt inlägg kan sammanfattas med.... jag gör som jag vill för jag mår bra av det , vilka som kommer ikläm skiter jag i för jag får vad jag vill.... däremot är det inlindat i vackra ord som....

"var och en är snsvarig för sin lycka".....är det ok att tänka så i andra sammanhang då min lycka innebär någon annans olycka ? , MÅSTE du ta någon som är upptagen , det är ju inte direkt brist på singlar i sverige ?

"den andra kvinnan tar inget hon ger"..... vad är det hon ger till den bedragna kvinnan ?

 "Nu förutsätter du återigen att den andra parten mår skitbra av situationen. Så är sällan fallet".....
Jag har svårt att se att man skulle må så dåligt av det , däremot vill man nog väldigt gärna se sig själv som ett offer för att slippa ta ansvar för det man medverkar i. Om man nu mot förmodan skulle må så fantastiskt dåligt av det , varför gör man det då ? Varför ingå i ett förhållande man mår dåligt av ? Låter extremt korkat och självdestruktivt. Jag har lagt märke till att man väldigt gärna skyller på att livet är komplicerat... ja livet är komplicera , det är det för oss alla , det är inget som är unikt för älskarinnor , men ändå lyckas väldigt många undvika att medverka i att såra andra... hur kommer det sig ?

"Det är olagligt att slå någon på käften".... som jag skrev förut så är det fortfarande en liknelse i princip , tror de flesta av oss fattar skillnaden , utom möjligen du ? Eller så är det bara ett billigt sätt att undvika frågan genom att påpeka självklarheter. Ser att du fortfarande inte svarar på varför man anses vara medskyldig i andra sammanhang men inte i otrohet.

Att bli kär i någon annan är en sak , att sedan inleda ett förhållande med en upptagen man är en helt annan sak , då har man tagit det ett steg längre , känslor och handlingar är två helt skilda saker , vilket många av er verkar ha jättesvårt att uppfatta. Det som kriticeras är handlingarna inte känslorna.

Du motsäger dig själv , i ena staunden pratar du om hur du håller dig undan , i den andra pratar du om att du inte kan vända och gå.....låter inte direkt som att hålla sig undan , du verkar ju fast besluten att fortsätta ha ett forhållande med honom , no matter what.... dessutom är "kan inte" och "vill inte" helt skilda saker , du kan visst gå ifrån det men du vill inte... det är en hel annan sak , och återigen ett sätt att göra sig själv till martyr. Du är inget offer , du har valt detta självmant. Det enda offret i dramat är hans fru.

Du verkar ha svårt att skilja skyldig och medskyldig , det stavas tom olika.... skyldig är den som bär huvudansvaret , den som begick själva "brottet" , medskyldig är den som medverkade , hjälpte den skyldige att begå "brottet". I ditt fall är det så är den en solkar förnekelse från din sida , du verkar själv anse att det han gör mot sin fru är fel (han är den skyldige) , du verkar vara någorlunda medveten att du medverkar i det han gör mot sin fru (det dig han har kontakt med) , men ändå på något magiskt vis så är du inte alls medskyldig ?
Å andra sidan så är det väl klassiskt... kan slå vad om att även han anser sig själv vara helt oskyldig och skyller allt på sin fru.

Hänger inte riktigt med vad du menar med inlägget om din väninna... om du menar på att det är att bli lämnad som krossar en mer än att bli bedragen så har du fel. Visst finns det säkert en och en annan som väljer att stoppa huvudet i sanden och leva acceptera att deras män är otrogna , men de är nog en väldigt liten minoritet , för de allra flesta innebär en otrohet en STOR kris. Visst gör det ont att bli bortvald , det gäller väl även aäslarinnor , men det gör fan så mycket mer ont att bli bederagen , ljugen för , manipulerad , att veta at man slösat bort stor del av sitt liv på en skithög som inte var värt det , att allt man upplevt tillsammans var falskt. DET gör absolut mest skada.

Din väninnan kanske hade turen att slippa uppleva det eftersom henne man kanske hade respekt nog för henne att avsluta förhållandet som en man och inte som en feg usling , då har hon antagligen inget att jämföra med , hon har då som tur är "bara" fått känna på att bli lämnad. Jag kan garantera dig att hon hade mått fan så mycket sämre om hon blivit bedragen oxå. Känner personligen 2 tjejer som blev sjukskrivna under lång tid , den ena för utbrändhet , bägge två för djupa depressioner pga att de haft oturen att ha levt och skaffat barn med otrogna skithögar till män.

Om du inte själv deltar i en otrohet varför försvarar du då det ?
Du menar själv på att du inte inlett något med mannen än för att du anser att otrohet är fel , om du håller emot så betyder väl det att du någonstans inser att det är fel att vara den andra kvinan , vilket du om och om igen påpekar att du inte ännu är. Men ändå försvarar du de som gör det du själv tvekar att göra ?

Om man ger sig in i en debatt om ett känsligt ämne får man väl tåla att ens påståenden ifrågasätts. Tål man inte det så kanske man ska undvika att ge sig in i en sådan debatt , jag ifrågasätter det du skriver för att jag inte håller med om det , om du sedan anser dig orättvisst behandlad eller ankalgad så är det ditt problem.
Kriticerar man andra så får man väl tåla mothugg ?

Hela ditt ordval tyder på att du inser att det är fel att medverka i en otrohet , men du verkar leta med lupp efter anledningar som gör det ok , du pekar endast på de positiva delarna , försöker göra det till något fint o romantiskt istället för vad det verkligen är ett svek , om det nu är så fint och romantiskt där ingen kommer till skada och alla bara gör rätt... varför tvekar du då ?

Du undviker , och vägrar svara på frågor om medskyldighet , trotts att du själv verkar tveksam till att ge dig in i det. Och på tal om läskunnighet så undrar jag hur du själv har det på den punkten då du hela tiden undviker att svara på frågan om om medskyldigthet genom att återigen påpeka att otrohet inte är brottsligt , trotts att jag redan flera ggr skrivit att det är en jämförelse i princip , jag skrev tom ordet brott inom citationstecken för att verkligen göra det tydligt , men nej , återigen undrar du vilket brott det handlar om..... är det brist på argument eller är det bara läskunnighet som är problemet ?

Ja , du har helt rätt , jag tycker att om personen redan är upptagen så är det en fullt tillräcklig anledning till att släppa OCH gå vidare oavsett hur starka känslor man har , alternativt så ställer man ett utlimatum och ber personen i fråga avsluta det han eller hon har innan man ger sig in i leken.

1) Jag har aldeles för mycket respekt för andra människors känslor för att medverka i något sådant oavsett hur frestande det är. Jo jag har faktiskt upplevt starka känslor för någon annan men valde att INTE svika min fru och mina barn.

2) Jag skulle aldrig få känslor för någon som är så feg och har en sådan brist på respekt för sina nära och sk kära ,  att hon inte gör slut innan hon ger sig ut på jakt efter någon annan. Det är för mig något av de mest avtändande attributer en människa kan besitta , fega , lögnaktiga och manipuilativa människor är något jag undviker.

Vad kul för din väninnan att hon kunde ha en sån "vända andra kinden till" filosofi kring hennes mans otrohet , att hon anser att det inte alls gjorde något att hennes man var otrogen och att hon enbart var ledsen över att han lämnade henne , det får väl stå för henne och är antagligen en mer kvinlig reaktion , jag är man , och nej jag vänder inte andra kinden till , mina känslor för mitt ex dog i samma stund som jag fick reda på hennes otrohet , det ändrade hela min uppfattning om henne. Hon visste mycket väl vad hon gav sig in på , då får hon även stå för och ta konsekvenserna av sina handlingar.

Hur du kan likna en lång otrohetsaffär med ett misstag är befängt , ett misstag är tex ett OSN i fyllan , en engångsgrej , Det kan jag förstå och respektera. Ett långt förhållande bakom ryggen på sin partner är inte längre ett litet misstag , det  är att samvetslöst , systematiskt svika , ljuga och manipulera sin partner under väldigt lång tid. Det kräver uppsåt , massor med lögner och minimal respekt för den man lever med. Ja , det är väldigt svinigt att göra så... och ja de som ärgnar sig åt sådant är svin anser jag. Men jag antar att det är mycket bekvämare för dig att tänka så som du gör eftersom du då slipper tänka över hur svinigt det han gör mot sin fru egentligen är , äsh , hon kommer säkert vara förstående , han är ljuger och sviker henne inte alls , det är ju så starka känslor....osv osv.

Kommer du vara lika förstående som din väninna den dagen han sviker dig ?
Kommer du ochså tycka att otrohet inte alls är så illa som det låter den dagen du själv blir bedragen ?
För att vara någon som påstår sig vara så fantastiskt "open minded" så tar du har du en väldigt ensidig bild av det hela , även du pratar om något du inte har en aning om vad det är , du har ingen aning om vad det innebär att bli bedragen , men du verkar ha gjort dig en klar uppfattning om det baserat på din väninna och väldigt färgat av dina känslor för en otrogen man.

Tycker inte minsta lilla synd om dig , om du var korkad nog att lämna allt för en skithög så får du stå ditt kast istället för att sitta och gnälla och tycka synd om dig själv , det var DITT eget val , ingen tvingade dig till det.

Han sviker sin familj skriver du.... och vad kallar du det du själv gjorde ?
Vad hade du förväntat dig av en skithög som utan att blinka bedrar sin familj ?
Är det inte det alla skrivit på denna tråd redan från början , men du var för trög för att fatta ?

Du valde detta själv... sluta gnäll , avslöja skithögen så att hans fru kan sluta leva i en lögn och gå sedan vidare med ditt liv , förhoppningsvis har du lärt dig något.

Skitsnack , din bitterhet av att han valde sin fru före dig lyser igenom som en 100 watts lampa.

Dessutom verkar du pendla rätt kraftig i dina formuleringar , i ena stunden är hans fru en dammtuss (mao inte lika färggrann och fantastisk som du) , i den andra så är det synd om henne. I den ena stunden är svinet ett svin som lurar alla i sin omgivning genom sin dubbelnatur och du ruvar på din hämnd , känner makten bla bla bla... i nästa är han en ängel från ovan... hur fan ska du ha det ?

Tror säkert att du tycker alla på FL är pretton och moralister , det är alltid jobbigt att få sina mindre bra handlingar ifrågasatta , då brukar ens egna bortförklaringar och rationaliseringar kännas rätt ihåliga. Då är det mycket bättre med medhålll , eller "att utbyta erfarenheter med likasinnade" som det så vackert heter.

Vad är det man brukar säga... en förklaring som inte tål granskning , är antagligen ingen bra förklaring.
Däremot är det bra att du lärt dig en läxa , lärdom är alltid bra.

Det kan jag hålla med dig om , vi har helt olika värderingar

Personligen så anser jag att det är just handlingar man bäst bedömmer en människa ifrån , löst prat och toma löften är inte värt speciellt mycket när det kommer till kritan (något du verkar fått erfara), det är inte färrän man själv står där som man verkligen vet om man har tilltäckligt med karaktär för att hålla det man lovar.

Rätt lustigt att folk som du tror sig ha monopol på känslor , alla vi andra som inte varit otrogna eller varit delaktiga i det är enligt er är totalt känslobefriade , hur kan du vara så säker på det ? Kan det inte helt enkelt vara så att vi , när det kom till kritan , gjorde andra val ? Jag har stått där själv några ggr , och jag har alltid valt att inte svika , därför kan jag nog lungt säga att jag aldrig kommer vara otrogen , eller falla för någon som är otrogen.... egoism och feghet är för mig väldigt avtändande egenskaper. Det finns trotts allt människor som håller vad de lovar , no matter what....

Det är nog rätt vanligt och ganska mänskligt att lova saker man sedan inte kan hålla , de flesta menar nog det när de avger sina löften , som sagt man vet inte hur man i praktiken kommer reagera på en situation förrän man upplevt den själv , däremot har alla säkert åsikter om hur det tror att de kommer agera. Det gäller inte bara kärlek och relationer det gäller i stort sett allt i livet. Livet består trotts allt till stor del av att lära sig genom misstag , även misslyckanden är lärdom.

Däremot har jag svårt att förstå varför man väljer att se ner på de människor som inte gick på samma minor som man själv gick på , varför skulle det vara fel att vara klok / turlig nog att göra rätt val från början ?
Du verkar ju själv numera , efter dina erfarenheter , anse att upptagna män inte är något att satsa på , något som lätt kan bita en i baken senare , varför välja att kalla alla som avråder från det för pretton och moralpredikare ?

Visst stämmer ordspråket , det man inte dör blir man starkare av rätt väl , men inte alltid , vissa erfarenheter skulle jag inte önska ens min värste fiende. Att som i mitt fall bli bedragen under lång tid är något jag nog hellre varit utan , men visst kom jag ur det ärrad men starkare och inte lika naiv som jag var tidigare då man levde in liten bubbla av trygghet utan att se hur mycket svek , cynism , falskhet och grymmhet det finns runt omkring oss , men även mycket gott , allt blandat i en enda stor sörja och många ggr med falska namn , inte alltid lätt att avgöra vad som är vad.

Men ibland kan det faktiskt gå riktigt illa och människor kan bli allvarligt skadade i själen , känner personligen två tjejer som råkat riktigt illa ut pga otroheter , den ena brände ut sig och blev sjukskriven under lång tid pga depressioner mm , det är inte förrän nyligen som hon börjat jobba på halvtid. Den andra blev så bitter och självdestruktiv att ingen stod ut med henne under väldigt lång tid , började parta och dricka , vart halvalkis , höll på att förlora sina barn pga av det.... så vissa erfarenheter kan ibland faktiskt avar bätte att vara utan , alla blir inte starkare efter , vissa återhämtar sig aldrig. Andra jag käner har tagit det med en klackspark.

DÄRFÖR avskyr jag otrohet , eller svek av alla slag , bland vänner , bland par , för att det är så destruktivt , för att det sätter så djupa sår i själen hos många.

Men det gör de oxå... de väljer att inte svika och såra en annan människa... sen kan man kanske vara ödmjuk för att människor kan göra korkade saker av misstag , men jag har väldigt svårt att se hur att såra andra människor skulle vara bättre än att inte göra det ?

Jag tror att det handlar om att när man gjort ett misstag så hamnar man i försvarsställning , pga sina egna skuldkänlor etc.. då tolererar man ingen som helst kritik för det man gjort. Alla som inte håller med är pretton och moralister , alla som ger medhåll är kloka och öppensinnade. Rätt barnsligt beteende om man tänker efter , har man gjort en tabbe så borde man oxå kunna stå för det och acceptera kritik (inom vissa gränser såklart) , men tyvärr så fungerar vi människor ofta inte så. När den fina fasaden man lagt ner så mycket möda att polera till perfektion faller och man står där naken i strålkastarljuset med alla skavanker så slår man ut åt alla håll. Men innesrt inne vet man nog mycket väl vilket tabbe man gjort , men man kommer aldrig erkänna det öppet.

Tur har ingenting med alkohol och tokak att göra , det är inte ödet eller turen som avgör om man blir beroende eller ej , det är ens karaktär... hur viljestark eller svag man är. Du försöker rationalisera bort det faktum att otrohet , precis som ett beroende är ett VAL man gör , och det gör du alldeles själv , ingen tvingar dig till det , inte ens ödet (tacksam syndabock).... det kommer du inte ifrån hur du än vrider och vänder på det. Du verkar inte ha lärt dig speciellt mycket av ditt misstag om du försöker skylla det på ödet. DU gjorde valet att lämna allt för din älskare ingen annan , Han VALDE själv sin fru före dig , inde ödet , inte turen. Lika bra att du accepterar det.

Som sagt... reptilhjärnan vinner 9 av 10 ggr

Du leker med elden.... vi får väl hoppas för allas bästa att du inte bränner dig , för jag antar att du oxå är medveten om hur mycket som står på spel.....