Inlägg från: Anonym (1) |Visa alla inlägg
  • Anonym (1)

    lämnar han nånsin?

    Anonym (2) skrev 2012-05-11 15:19:41 följande:
    Exakt. Att tala om ärlighet i samband med otrohetsaffärer är väl i alla fall, det kan nog i vissa fall vara lika svårt att vara ärlig mot sin älskarinna/älskare som det är mot sin make/maka. Men det där är nog väldigt olika från fall till fall.

    I mitt fall vet jag dock att hon i allmänhet var mycket ärligare mot mig i vissa fall. Finns mycket som hon har vågat prata med mig om som hon aldrig skulle våga med sin man. Men det hade nog snarare mer med att göra att jag, enligt henne är mer öppen och lika dömande.
    Precis , känns väldigt märkligt att prata om moral och etik i samband med något som är omoraliskt redan från början (borsett från de som har öppna förhållanden) men då är det inte  längre otrohet.

    Lite som om jag som bankrånare skulle prata om det omoraliska i att snatta på ica...
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-05-11 15:54:51 följande:
    Jo det är sant iof. Men så desperat tycker jag inte man skall vara. Jag är i grunden en ärlig människa även om jag är otrogen. I den otrohetsaffär jag är i så skulle ljuga om saker kännas totalfel eftersom vi oss mellan är väldigt öppna (i många hänseenden) och ärliga mot varandra. Skulle jag känna behovet av att ljuga, ja då skulle det kännas att något viktigt gått förlorat.

    Låter säkerligen helkonstigt när man samtidigt bedrar sin partner. Fast jag har ju varit ärlig från början och aldrig lovat evig trohet. Snarare varit väldigt ärlig hur jag är. Sen kanske jag borde ha avslutat snarare än vara otrogen men det är en lång och inte helt enkel historia.
    Jo det låter onekligen väldigt konstigt och min poäng är att om en person inte har några skrupler i att ljuga för sin partner som ska föreställas vara den som står dem närmast hur stor är du inte sannorlikheten att de utan problem även kan ljuga för älskaren / älskarinnan ?

    Möjligen är du ärlig mot din älskare men i övrigt så tror jag att det är ganska vanligt att den som är otrrogen säger vad som helst för att fortsätta ha tillgång till sexet , inte helt ovanlgt att de har flera älskarinnor
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-05-11 16:17:56 följande:
    Min älskarinna är det dock (verkar jag så feminin ) . Jag är för den delen helt övertygad om att hon är helt ärlig mot mig. För du menar väl inte att ljuga om ev andra partners är specifikt för män?

    Sen är det väl ett väldigt stort antagande att det är vanligt att ha flera älskarinnor. Har inget som helst behov att ha flera älskarinnor (även om det är ett problem att vi bor en bit från varandra och inte kan träffas så ofta man skulle önska).
    Nej , tror inte det är någon större skillnad på könen vad gäller ärlighet.

    Tror inte det är ovanligt med flera älskarinnor / älskare... det beror nog lite på vad man söker , om det bara handlar om sex och inget annat så är älskarinnan mer eller mindre bara ett kön , hennes känslor betyder inte ett skvatt...och då är det väldigt praktiskt med flera älskarinnor för att maximera chanserna till sex...

    Har en bekant som är sådär , sambo sen länge men knullar allt som rör sig... de tjejer som han anser duger bra i sängen fortsätter han ha ett KK förhållande med , de andra dumpar han efter första ligget. Det började med en och sedan blev det flera... några tror att han är singel , andra tror att han håller på och separerar.... några har känslor för honom , andra träffar honom bara för sex. En fick nyligen reda på att han hade sambo , blev ett jäkla liv men hon valde att inte meddela hans sambo.. vilket han var jävligt glad för.
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-05-11 16:33:26 följande:
    Visst kan det vara så i många fall. En del är notoriskt otrogna, inte för att de saknar något i sin relation utan för att de går igång på bedrägeriet eller helt enkelt vill "scora" så många som möjligt. Men alla är det inte. Jag är det inte (även om det alltid har en viss lockelse att "erövra" en ny kvinna).

    Personligen tycker jag det beteendet inte bara är illa ur ett ärlighetsperspektiv. Det är att utnyttja kvinnor som söker efter något annat. Att utnyttja deras behov att känna sig älskade och/eller få bekräftelse. Där kan jag nog se en skillnad mellan könen. Kvinnor faller oftare för sånt än vad män gör. Men jag kanske är fördomsfull.
    Nej , jag tror inte det är fordomar , jag tror faktiskt att det är så kvinnor fungerar när det gäller kärlek och sex...ett klassiskt exempel är hur tex hur många tjejer flockas kring rötäggen på tex krogen.. finns ingen egentlig logik i det annat än möjligen ren instinkt.

    Visst är det ett genomruttet beteende och jag tror peronligen han är empatistörd , han verkar inte alls se felet i det han gör , han tycker det passar honom bra alltså är det ok... iof har jag svårt att tycka synd om flera av trjejerna då de själva är otrogna mot sina partners och då får skylla sig själva... men jag tycker definitivt synd om hans sambo. Förut brukade han skryta om sina senaste erövringar eller förklara hur bra i sängen den eller den tjejen var etc.. numera har han slutat med det då jag bad honom hålla det för sig själv eller avsluta vår bekanskap. Speciellt då jag själv nyligen skiljde mig pga en otrogen partner.

    Killen hon var otrogen med var antagligen en kopia av min bekanta... det visade sig att han var nygift och hade satt på halva kontoret... där mitt ex bara var en av hans erövringar som han lovat guld och gröna skogar för för att få knulla , mitt ex var tyvärr korkad och respektlös nog att gå på skitsnacket, jag och våra två barn var bara collateral damage , något han antagligen inte bryr sig ett skit om , precis som min bekanta.

    Dock fick han sig en smäll på fingrarna då jag ringde upp hans nyblivna fru och drog hela historien...det gäller även mitt kära ex då hon ringde upp henne... men jag tvivlar på att någon av dem känner någon som helst ånger eller skuldkänslor.. de är som de är... renodlade egoister , det kommer ingen ändra på.

    Summa sumarum... det finns väldigt mycket egoistiska människor i världen som inte bryr sig ett skit om vilka de sårar bara de får som de vill , något som tyvärr uppmuntras i vårt individualistiska samhälle , det är ett faktum man inte ska bortse ifrån när man överväger att tro på vad en otrogen människa säger eller ej.
  • Anonym (1)
    Majjagräddnos skrev 2012-05-12 09:47:06 följande:
    Alltså det där är ett jätteförenklat tänkande. Det finns ju inte en mall "en otrogen person är så därför agerar den si". Många här verkar utgå bara från en slags tankemodell: en otrogen person är otrogen för att det är något "fel" på den karaktärsmässigt. Det är ju helt befängt! Utvidga åtminstone till två kategorier : 1: fel på personen 2: fel på förhållandet. Sedan vänder jag mig emot idealiseringen av Den bedragna/Den bedragne. Här låter det som om de är något slags vita lam. Det enda de bedragna parterna har gemenasm är att de är just bedragna. Varför skulle en person som bedrar sin fru/man per automatik ljuga och lura sitt prassel? Det finns ju de som gör det men så klart inte alla. Det beror ju på person o karaktär. I en långvarig relation där ena parten väljer att kliva över skaklarna så finns det troligtvis oftast så mkt surt och gammalt groll att denne/denna kan rättfärdeiga det flr sig själv. Det handlar för många just om synen på sig själv. Att denna person därmed skulle bedra och lura sin älskare/älskarinna följer inte konsekvent på det första ställningstagandet att gå utanflr relationen. Där med leder lögner o trassel till mer lögner o trassel. Sedan finns det de som är notoriskt otrogna och då är det väl personligheten och inte ursprungsrelationen som är grundbulten. Där ljugs och luras det hej vilt...
    Men det är precis så "enkelt" som det låter iaf vad gäller själva handlingen... en person kan antingen vara otrogen eller låta bli , när det kommer till handlingar är det faktiskt svartvitt.... om man blandar in vilka anledningar personen säger sig ha till sina handlingar så blir det självklart genast mer nyanser. Men handlingar i sig är svartvita. Antingen gär man det eller så gör man det inte..on / Off

    "Sedan finns det de som är notoriskt otrogna och då är det väl personligheten och inte ursprungsrelationen som är grundbulten. Där ljugs och luras det hej vilt..."

    Men även den som är otrogen pga realtionsproblem ljuger väl hej vilt för sin partner ? Det var jut det som jag tycket var så ironiskt... det är ok att ljuga för sin partner men inte för sin älskare ?

    "1: fel på personen 2: fel på förhållandet...."
    Låter som om du tar för givet att otroheter endast förekommer i förhållanden med problem ? Så behöver det inte vara...och även om man har problem i sin relation så behöver väl det inte resultera i en otrohet per automatik ? De allra flesta par brottas med liknande problem i sina relationer , men under samma förutsättningar så är bara vissa otrogna och andra inte.. hur förklara du det ?

    Jag tror att det är att förenkla väldigt mycket att säga så , jag tror att större dlelen ligger hos individen i förhållandet.. det är trotts allt individen som VÄLJER att vara otrogen när andra under samma förutsättningar väljer att inte vara det. Jag tror att större delen ligger i personens karaktär , när allt flyter på är det väl jättelätt att förbli trogen , det klara väl de flesta , det är inte förrän förhållandet och därmed även personenrna sätt på prov som det märks vilka som håller sina löften och vilka som inte gör det... på det sättet är inte sex och kärlek unikt... det gäller även i andra sammahang.. är man mätt och belåten är det jättelätt att dela med sig osv... men om mat blir en bristvara så blir det genast en helt annan femma.. dvs det är inte förrän allt ställs på sin spets och våra karaktärer sätts på prov som vi verkligen visar vad vi går för.

    Mao tror jag otrohet säger en hel del om en persons karaktär... dvs att det är en person som när det kom till kritan valde att svika sin partner...det säger självklart absolut ingenting om personen i övrigt , personen kan vara en underbar förälder , vän etc... det säger jag inget om , men hur man än vrider och vänder på det så valde personen att vara otrogen , det kommer man inte ifrån.. och då kan man ställa sig frågan.. vad händer nästa gång en sådan person sätts på prov igen ? Om hen inte lyckades avstå från att svika sin partner sista gången hen sattes på prov , varför skulle det gå bättre nästa gång ?
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-05-25 15:24:25 följande:
    Det där tror jag är en fet myt. Visst finns det människor som är serieotrogna och där kan det nog stämma men jag tror också att många inte alls är otrogna i sina förhållanden även om de varit det tidigare. 
    Kanske inte , men risken är antagligen klart större... plus att det säger en helt del om honom som person
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-05-25 16:09:44 följande:
    Vad säger det om honom som person?
    Att han inte drar sig för att svika och ljuga , även för den som ska föreställas stå honom närmast ?
    Att han inte drar sig för att göra något som kommer såra någon annan djupt ?

    Egoism ?
    Brist på empati ?
    Svaghet ?
    Brist på karaktär ?
  • Anonym (1)
    Anonym (2) skrev 2012-05-25 17:17:31 följande:
    Tycker i allmänhet att det är dumt att placera människor i olika fack. Har man varit otrogen i ett förhållande så tror jag absolut inte att det betyder att man skulle vara det i ett annat. Det är något som skiftar från person till person och kringliggande orsaker skulle jag vilja säga.

    Skulle jag tänka så eller oroa mig för det så vore det väl väldigt korkat att vilja ha ett förhållande med en tjej som är otrogen i sitt nuvarande förhållande. Lågt egenvärde kanske jag ibland kan ha men jag är inte korkad. Men det är klart att man har tänkt tanken och funderat kring detta. Vårt förhållande, som man nog får klassa som, ja om inte över så i alla fall på pause var så pass länge och intensivt i början att jag tror att vi båda kom över den där "första kärleks" fasen så att säga. Och då är det ju ganska naturligt att man börjar fundera på lite mer praktiska saker och känna efter om det verkligen är värt allt det dåliga som det också för med sig. Man funderar ju också kring hur det hade varit och sett ut om vi faktiskt hade blivit ett par på riktigt med allt vad det skulle innebära och fråga sig om det är vad man vill.

    Jag har nog hela tiden sett det mer som ett riktigt förhållande än att jag bara skulle vara en affär vid sidan av, även om jag hela tiden varit väldigt medveten om verkligheten och att hon faktiskt har en familj. Och som jag sagt tidigare, i mitt fall har det aldrig kommit några löften om att hon skulle lämna sitt nuvarande förhållande, men vi har pratat om det och jag vet att hon har funderat i de banorna också.

    En sak som jag funderar mycket på är om ni som varit/är otrogna, berättade ni det eller pratade ni om det med någon annan? Alltså lättade ert samvete för någon, typ kompis eller så? Eller bär ni bara omkring på det för er själva?
    Håller inte med.... om du sätte två olika personer i exact samma sitution så kommer den ena vara otrogen och den andra inte (om man ska tro på statistiken så är ca 50% av befolkningen otrogna) , dvs det är inte bara externa faktorer som avgör utan minst lika mycket vem man är som person , ens personlighet , ens karaktär.

    Däremot håller jag med dig om att en gång otrogen alltid otrogen inte alltid stämmer , många lär sig av sina misstag och gör inte om det i andra förhållanden , medans andra inte lär sig och gör det om och om igen. 
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-05-25 17:20:52 följande:
    Den personen som han är ihop med kanske inte står honom närmast längre. Jag tycker att det är lite brist på fantasi att stoppa in människor som varit otrogna i ett fack med etiketterna "egoist, bristande empati, svag, ingen karaktär". Livet är inte riktigt så svart-vitt och enkelt. 

    Jag tror många gånger att i ett långt förhållande behöver det nödvändigtvis inte vara den enorma kärleken till partnern som håller en kvar, utan hela situationen runtomkring: barnen, gemensam egendom, gemensam historia, gemensam släkt, vänkrets, vanor. Tror många gånger att det är starkare kitt i förhållandet än enbart kärleken. Man kanske hyser sympati för sin partner och har lärt sig leva med den men att det inte är mer än så. Plus att man har en bekväm situation i livet där allt rullar på. 
    Livet är inte svart eller vitt... är en sanning med modifikation.... det beror på vad man syftar på , vilka anledningar man anser sig ha till sin otrohet , dvs ens tankar och känslor är inte svartvita nej , men självahandlingen otrohet ÄR svart eller vit , det finns inga gråzoner när det gäller handlingar , antingen så gör man det eller så gör man det inte.

    Om man då kikar lite närmare på de sk anledningarna man anser sig ha...så är det inte ALLA som är otrogna under samma förutsättningar , många blir förälöskade i andra eller tappar känslorna för sin partner men är inte otrogna medasn andra är det ? Hur förklarar du det ? Det måste alltså finnas något i personens karaktär som gör att han eller hon väljer att götra si medans en annan väljer att göra så... 
  • Anonym (1)
    Anonym skrev 2012-06-03 21:57:11 följande:
    I mitt fall vet jag verkligen inte vad jag känner eller vad som är bäst för mig. Jag har starka känslor både för min fru och min nya kärlek och har haft det i minst två år. Nu börjar min älskarinna mer och mer visa att hon verkligen vill ha mig och det skrämmer mig en smula. Vi blev upptäckta för en tid sedan och vi har jobbat på varsitt håll för att få ihop våra ordinare förhållanden, men vi dras till varann igen. Precis som ni inga kyssar bara fina ord och långa blickar. Vi har något helt otroligt tillsammans, men är det värt att lämna allt för det och såra den viktigaste personen i mitt liv? Dessutom är det ju barn i bilden som behöver både sin mamma och sin pappa på heltid och inte ryckas mellan två hem. Jag fattar inte för jag har det superbra med min fru nu, men jag kan inte släppa att fantisera om hur bra jag och min nya kärlek skulle få det.
    Sluta tycka synd om dig själv , du ska vara jävligt glad över att din fru gett dig en ny chans trotts din otrohet vilket du inte fötjänar. Den enda det är synd om är era respektive
  • Anonym (1)
    Anonym (älskarinna 2) skrev 2012-06-05 15:17:11 följande:
    Har oxå trånat å längtat men känns som jag börjar komma över honom..fast vet inte riktigt ändå eftersom vi inte jobbat tillsammans på ett tag men troligtvis blir det så efter sommaren..hoppas att han har det tråkigt med frun oxå.. isf kan han ha detFoten i munnenser ju hans fru på jobbet oxå å har väldigt svårt å tänka mig dom ihop i sängen..urk..Tungan ute
    Det är väl knapapst frugans fel att du och han hjälps åt att bedra henne ?
    Förjävla fegt att lägga ansvaret för er dåliga karaktär på hans fru... och jo han har antagligen knullat henne mer än dig.... är det något man ska "urka" sig över så är det otrogna äcklet och ditt beteende...inte frugan som antagligen inte vet ett skit om vad ni pysslar med.
  • Anonym (1)
    Anonym (älskarinna 2) skrev 2012-06-05 15:55:35 följande:
    Näpp inte hennes fel å tro mig hon vet redan om vår lilla affär..kan ju inte hjälpa att jag fick känslor för hennes man å jag var beredd att lämna min sambo för hans skull..men inte alltid det blir som man vill..men som sagt man gör val här i livet ibland dåliga ibland bra{#emotions_dlg.djavulsk}
    Ja så är det , man gör sina val och får sedan stå för dem.

    Det jag reagerar på är över hur du uttrycker dig om hans fru , vad har hon gjort mot dig för att få dig nedlåtande om henne ? Hon har god anledning att avsky dig , du och skithögen hjälptes åt att bedra henne , men du låter nästan bitter över att han valde henne före dig , är det någon du borde se ner på så borde det väl vara honom och inte henne ?
  • Anonym (1)
    Anonym (älskarinna 2) skrev 2012-06-05 16:49:53 följande:
    Absolut inget fel på hans fru..både snäll å trevlig..men hon hade ju nåt jag ville ha men han gjorde sitt val när han valde att stanna hos henne så visst jag kan säkert låta lite arg, ledsen å givetvis besviken på honom(å mig själv)men som sagt han har gjort sitt val å jag kan inte göra nåt åt det..Rynkar på näsan
    Visst kan jag förstå att du käner dig besviken , men borde du inte vara besviken på honom och inte på henne ?
  • Anonym (1)
    Majjagräddnos skrev 2012-06-06 21:57:32 följande:
    Hmm.
    Min älskare kan verkligen vara tårdrypande sentimental och har redan från första träffarna pratat om kärlek, hur våra barn skulle se ut etc. Jag har förhållit mig kallsinnig till det. Han har även under perioder haft svartsjukefnatt över min man och "krävt" att jag ska sluta sexa hemma, själv hävdar han att de aldrig ligger...

    Det kan vara väldigt jobbigt i längden att ha en intim relation med en person som inte alls tar hänsyn till att det blir känslor i en sexuell relation som pågår över tid och som är ändå såpass intensiv som vår är. Vi hörs av varje dag och träffas oftast flera gånger i veckan... Men han bara eldar på Rynkar på näsan

    Ibland undrar jag om han är psykopat?! Förstår han inte att han riskerar att krossa mitt hjärta som han beter sig? Jag menar det är klart att man påverkas av allt han säger...

    Skulle jag jama med i alla hans verser och förvänta mig att vi ska bli ett riktigt par inom kort så skulle han ju knäcka mig totalt om han bara svängde om och liksom "Neej, jag tror inte att jag kan lämna ändå när allt kommer omkring..."

    Karlar är svin. Oavsett...

    Så jag kan bara sympatisera. Det är inte kul.
    Men vänta lite nu , du undrar om han är en psykopat för att han riskerar att krossa ditt hjärta osv.... men det du gör mot din man räknas inte ?

    Nej , ALLA karlar är inte ryggradslösa amöbor som de som beskrivs i denna tråd , det gäller bara vissa , en intressantare fråga tycker jag är varför ni väljer att "umgås" med sådant avskräde ?
Svar på tråden lämnar han nånsin?