lämnar han nånsin?

Nej, jag tror inte det kan bli vänskap. Jag har varit precis i din situation. Det går inte att bli vänner efter en sån brutal passion med så starka känslor.

Min älskade sa till mej att vi inte kunde bli ett öppet par så länge vi jobbade på samma arbetsplats. Nu har han bytt jobb och jag hoppas fortfarande. Han frågar andra om mej o vill hela tiden veta hur jag har det, vad jag gör, hur jag mår..... Han har en slags kontroll på avstånd. Jag har förbjudit honom att ta kontakt med med mej. För jag vet att om han kommer så öppnar jag och om jag öppnar så kommer han. MEn jag står inte ut med att han sen åker hem till sin fru.
Vi försökte bli vänner en period eftersom vi tycker så oändligt mycket om varann o trivs så bra i varandras sällskap. Men det blev en omöjlighet då attraktionen var så stark att vi inte kunde låta bli varann.  

bra att du vet hur det är.

Knappt en promille av dessa män lämnar sin fru och lever lyckligt i alla sina dagar med älskarinnan.
Seriöst! Skaffa en man som är tillgänglig!!! Men det kanske inte är lika spännande? MÅSTE någon bli sårad och bedragen för att ni ska kunna känna kärlek? 

en sådan passion väljer man inte. hellre döden, om jag hade fått välja..... den eld som förstört mej har jag inte valt. jag blir aldrig hel igen för inuti finns en utbränd krater och sånt vill man inte. men jag begär inte varken sympati eller medkänsla från de som aldrig gått denna väg.  

Tror det är rätt många som är otrogna och dte är rent sexuellt utan någon direkt romans

Passion kan det vara, men det är ju inte samma sak som att det är "romantisk kärlek". När det blir det ja då börjar väl alternativet att lämna sitt förhålande och bli ett par mer överhängande. Fast det kan ju vara ensidigt förstås.

Sen är väl jag sådan att jag lika lite vill fördömma de som är otrogna (för dte finns många förklaringar) men lika lite tycker jag synd om de som är älskaren/älskarinnan som inte får den han/hon trånar efter. Det hör liksom till situationen, en risk man tar när man ger sig in i en sådan relation. Vill man inte hamna där så bör man inte ge sig in i det. Dte där med att "inte rå för att man blir förälskad" tycker jag är båg. Nej, det kan väl vara så ifall man inleder något som bara var tänkt att vara ren sex och sen blir förälskad. Men inte annars, visst kan man tråna efter någon och känna åtrå, men för att bli förälskad (på riktigt) kräver ett aktivt val tror jag. Fast sen är dte många som inte rikitgt kan skilja på åtrå och förälskelse.

...... Fast sen är dte många som inte rikitgt kan skilja på åtrå och förälskelse.

sån tur i just mitt fall då att jag först blev bedragen av min man sen över 20 år..... så jag vet hur det känns oxå. Och jag vet numer av egen erfarenhet att man inte väljer en sådan våldsam förtärande passion för att man vill. Vi som varit med om det vet hur det går till. Jag har oxå varit med om det som min numera exman var med om då han bedrog mej. Så min förståelse för hans beteende har förståss ökat enormt! 
Nu har inte jag bedragit någon, men varit älskarinna till en som bedragit sin fru. Å andra sidan vet inte frun om det så hon lider ju inte.  

Jag tycker man skall vara ärlig mot sin "Sidekick". Inte komma med löften och lögner. Har själv varit otrogen och har aldrig utlovat att jag skall lämna etc utan säger som det är. Sen är det kanske inte en omöjlighet att det skulle inträffa, men det är inget jag inleder med. Utan är rak med "så här är det". Skulle aldrig säga till någon att man älskar personen och inte gör det på riktigt. Det är ett bedrägeri av värsta sorten. Sen finns det så klart olika former av kärlek. Allt från en mer vänskaplig kärlek till att man inte kan tänka sig ett liv utan den andre. Och en massa varianter där i mellan.

Sen kan det ju faktiskt också vara så att båda är upptagna på sitt håll och att man kanske föredrar att det är så för att slippa "komplikationer". Även om det kan inträffa det ändå givetvis, att man får känslor för varandra. Problematiskt om det då är bara den ena personen, något som en del i tråden verkar ha råkat ut för.

Inser iron i det hela .-). Att ljuga för sin partner kan vara ett nödvändigt ont, men att ljuga för sin älskare/älskarinna finns det ingen anledning att göra.

Sen för min del finns det en tyst överenskommelse (även om det är tveksamt att den fortfarande gäller) att otrohet inte är en katastrof. Men att min partner inte vill veta ifall det händer. Öppet förhållande men ändå inte.