Hur hantera en 15-årig dotter som "ligger runt" och är allmänt stökig
Min älskade lilla dotter håller på att strula till det för sig ordentligt.
Hon har haft ett längre förhållande (innan dess hade hon ganska många korta, dock ingen sex vad jag vet) med en ett år yngre kille. Jag gillade honom och allt var lungt och skönt. Problemen började när dottern blev gravid. Efter aborten var inte förhållandet särskilt stabilt och till slut, strax innan jul, tog det slut. Det har varit mycket tårar och mycket ilska efter det, och jag har stöttat, kramat, peppat, lyssnat och funnits där för henne så gott jag kunnat. I samband med att det tog slut mellan dottern och hennes kille har det varit mycket strul i skolan. Hon går inte på lektioner, hänger med "buset", är uppkäftig mot lärarna, skiter i de regler vi har här hemma (som inte är särskilt avancerade; hemma en viss tid på kvällarna, plocka i och ur diskmaskinen och städa sitt rum. Dessutom vill vi att hon sköter sina läxor.), gapar och skriker mot oss, är elak mot lillebror, ljuger oss rätt upp i ansiktet och blånekar när vi "kommer på henne".
Inne i det där tonårsmonstret bor världens goaste tjej med ambitioner. Jag älskar henne djupt och vill hennes absolut bästa.
En tid efter aborten, medan hon fortfarande var tillsammans med pojkvännen, hade hon sex med en annan kille!! Och en vecka efter att det tog slut mellan henne och pojkvännen blev hon tillsammans med den kille hon låg med. Han är en av "buset" i skolan, en av dom som skiter i allt och som mer sällan än ofta är i skolan och ännu mer sällan är på lektionerna, han röker och då gör ju såklart hon också det.
Nu har det visat sig att hon sitter och skriver med en kille på mejl, som bor i hennes pappas kommun (där vi bodde för två år sedan, men nu har vi flyttat ganska långt därifrån) som hon tänker träffa och ha sex med nästa gång hon besöker sin far.
Vi har pratat allvar med henne, om hur man tyvärr stämplas om man är tjej och ligger runt, om vikten av att skydda sig, i synnerhet med kondom. Vi har också försökt, både vi och skola, att få henne att förstå hur viktig den sista terminen i nian är. Hon har som sagt ambitioner, men fortsätter hon strula med skolan blir det ju inget av hennes drömmar......
Jag vet inte hur jag ska hantera henne helt enkelt. Jag är ganska less på att få lögner rakt upp i ansiktet, jag är orolig för henne med tanke på att hon verkar lägga upp sig alldeles för lättvindigt. Jag funderar och grubblar mycket på hennes framtid.
Någon som har någon idé, som kanske har varit i samma situation och lyckats reda ut den??
'*hoppas*
