Sorgeår-sorgeliv

Fast jag tror inte att det gamla begreppet sorgeår är i den betydelsen att man bara får sörja i ett år utan att det tar ett år att hitta någon form av balans igen, det tar ett år att gå igenom alla sorgens faser.  Sorgeåret var nog mer tänkt att man skulle visa förståelse och omsorg under den första tiden av sorg då man kan bli nästan apatisk ibland. Sedan är det som du säger, sorgen bär man med sig hela livet, det kommer och går i olika styrkor. I långa perioder kan den vara avlägsen för att plötsligt utan förvarning komma och slå undan fötterna på en. Ja, vi blir resten av våra liv påminda om vår sorg, vid födelsedagar, helger, en härlig baddag i juli, en tisdagkväll i oktober, en vinterdag i pulkabacken -  den kommer när vi minst anar och då gör det ONT men däremellan har vi, i alla fall de flesta av oss, efter ett år lärt oss att hantera vår för alltid annorlunda vardag - det är nog mer det ett sorgeår handlar om.