Barnvakt för första gången - 20 mån - vi på bb. Hur?

Oj vilka tråkiga inlägg. Vad ska jag få ut av tt ni ifrågasätter att vi aldrig haft barnvakt? Det är väl helt ovesentligt nu när lägt är som det är. Vi har våra skäl, om ndra tyker att de är godkända skäl är ointressant. Jag undrar hur ni tycker att vi ska hantera situaionen idag. Tack ni som varat på mina frågor istället för att kritisera läget. Jag vill inte påstå heller att jag är en ap-förälder. Jag lägger frågan under den här sidan pga att jag förväntade mig mest seriösa svar från personer som lutar åt det tänket. Så döm inte det begreppet efter mina handlingar. Jag är en fullständigt normal förstagångsförälder som inte har några facit till perfekt föräldraskap.

Hej TS!

Det kommer säkert att gå jättebra! Min äldsta var utan någon av oss föräldrar första gången när lillebror föddes. Han var då 16 månader. Och det gick jättefint. ha hade alltså varken dagtid eller nattetid haft barnvakt. Vi behövde inte alls träna innan, eller något liknande. varför skulle man behöva det? Om barnet har en grundtrygghet och får vara med någon det känner väl så varför skulle man behöva träna innan? Och nej, bara för att vi inte lämnat honom ensam utan någon av oss föräldrar innebar inte att vi inte låtit honom knyta an till andra. Det gör små barn alldeles förträffligt utan att mamma och pappa måste lämna dem med någon annan.

Min faster kom hem till oss när mitt vatten gick på natten. Vi åkte till förlossningen och min pappa slöt upp hos min faster och vår son två timmar senare. Han somnade lugnt och fint i min fasters famn när vi åkt iväg och sedan lekte han med henne och morfar hela förmiddagen. När sambon åkte hem vid 12-tiden (lillebror föddes vid 07.30) så hade storebror precis vaknat efter middagsvilan. Han hade somnat i vår dubbelsäng mellan sin morfar och morfars syster. Han hade lekt och till slut bara lagt sig ner och tuppat av. Detta var en 16-månaders som aldrig varit utan någon av oss föräldrar, som aldrig somnat någon annanstans än i min eller sin pappas famn. 

Det enda jag tänkte på TS är är att jag i ert läge hellre hade sagt att dina föräldrar kom hem till er. er stora får vara hemma i allt det som är tryggt och vant med sin mormor och morfar. Det kommer att gå fint . 

Som andra skrivit tidigare försök hinna med en "prövonatt" hos mormor och morfar innan bebisen kommer. Låt gärna mormor och morfar komma och  hämta henne hos er istället för att ni lämnar henne.
Om möjligheten finns när du börjar känna av att förlossningen kommer igång så be dina föräldrar komma och hämta henne i god tid så de kanske hinner hitta på något kul med henne så hon inte tänker så mycket på att ni inte är med.
Prata med din dotter i förväg och så kan ni packa en väska tillsammans med kläder och leksaker som hon vill ha med sig till mormor och morfar. Prata om det som att det är något kul som ska hända.

Lycka till!!

Hej!

Jag var också väldigt nervös inför att lämna storasyster när syskon skulle komma, hon var då nästan 18 månader och hade bara sovit borta en gång. Det var den gång vi hade övat hos mina föräldrar och vi sov i en gäststuga några meter från huset, jag kunde knappt somna för jag ville hämta ner henne till mig.

Vi åkte in till sjukhuset vid midnatt och väckte henne inte, min mamma kom och sov hos oss och när hon vaknade på morgonen så verkade hon tycka att det var helt normalt att mormor låg i sängen istället för jag och min man. Hon slog upp ögonen, tittade på sin mormor, log och sa att hon ville låna hennes klocka. Snacka om att jag hade oroat mig i onödan.

Syskon föddes på morgonen och min man åkte hem och spenderade dagen med storasyrran och tog med henne till sjukhuset för att träffa syskon. Dagen efter åkte vi hem med syskon och det verkade storasyrran inte tycka vara så konstigt heller. Vi hade förvisso pratat väldigt mycket om att hon skulle få en bäbis och att den tills vidare låg i min mage.

Det kommer nog att gå lika bra för dig, lycka till!

Jag förstår hur du känner dig ts jag är i en liknande situation har bf om ca 50dagar min son är 3,5 år och har aldrig sovit borta utan att jag eller hans pappa varit med. Min son är även autistisk m.m och förstår väldigt lite vad man säger till honom, så vi kan inte förberedda honom. Min största räddsla är att få värkar sent på kvällen/natten då han sover och då vara borta när han vaknar och inte förstå va vi är, hur kommer han då reagera, kommer han känna sig övergiven. Ja många tankar snurrar i mitt huvud.
pga den räddslan och sonens handikapp så har vi blivit erbjuden igångsättning närmare bf dagen  men vi har inte tackat ja än ska ditt igen i början av feb och prata lite mer. Men bebisar kan ju vara lite oförsägbara och komma tidigare så min räddsla kommer vara kvar tills allt är över.

Vad spännade med nytt syskon! Jag tror att det kommer att gå hur bra som helst. En liten grej vi brukar göra är att göra en liten bilderbok om vad som kommer att hända när det är något stort i görningen. Streckgubbar funkar hur bra som helst och håll historien på en väldigt grundlig nivå med detaljer som ert barn känner igen och som är viktiga för just ert barn, tex att läggningsrutiner kommer att vara likartade fast med mormor. Sedan läser man boken som kvällssaga ett tag och packar boken så att den följer med till barnvakten. Lita på att barnvakten klarar av det hela så att du kan slappna av och det smittar ju av sig till ditt barn. Visst kan det komma att bli lite tårar och förvirring, men ett barn som har en trygg anknytning brukar ha lätt att hantera det hela. Och låt barnvakten ta till lite extra-super-fantastiska saker som tex pannkakor eller en ny bok eller glitterfärger eller en film. I vår familj har nya småsyskon haft med sig en häftig present hem till sina nyblivna storasyskon. 

Tack för alla bra svar. Smart med bilderboken! Jag har fundert på att ha en provnatt men är rädd att det bara ska göra henne orolig att vi ska lämna henne och på sin vakt?. Men jag ska åka och handla lite nya saker som mormor o morfar kan ta fram, och försöka göra en bo om jag hinner innan bebisen kommer. har försökt förklara för henne men vet int hur mkt hon förstår. Hoppas att hon förstår en del iaf. Hon pratar dagligen om mormor och morfar iaf, på eget ntiativ. Så det känns bra.

Jag tycker att det låter som att ni är väldigt omtänksamma föräldrar som vill försäkra sig om att det stora barnet inte på något sätt far illa mitt uppe i allt

Och med det tror jag att ni kan vara lugna med att det kommer gå fint - barn som är omhändertagna av kärleksfulla föräldrar och som har en stark anknytning till andra vuxna blir oftast trygga och klarar av nåt sånt här fint. 

Tack alla. Det känns som att det kommer att gå bra. Mormor säger att vi anpassar vart de ska vara/vem som hämtar/kommer beroende på när vi åker in på dygnet och hur länge vi blir kvar. Så det kommer nog att gå bra.

Hej ts.
Min dotter är 15,5 mån och vi har bf om 4 veckor. Vi har aldrig haft henne sovandes borta så första gången blir när vi ska till fl. Hon har däremot haft barnvakt så hon är trygg i att vara med andra.

Mitt tips är att ni testar att vara ifrån henne en stund. Kanske inte nödvändigtvis att hon sover borta men att hon ser att ni försvinner OCH kommer tillbaka- att hon inte blir övergiven.

Vi var i exakt samma sits när lilla syskonet skulle födas. Vi förberedde den stora mycket. Hon var 21 månader när den lilla kom. Då hade vi pratat i flera månader om vad som skulle hända när bebisen skulle komma ut, att mormor och morfar skulle komma och att hon skulle få sova mellan dem osv. Mormor och morfar hade också pratat med henne om alla roliga saker de skulle göra och hur mysigt de skulle ha det. Hon var hur lugn som helst när vi åkte in, bara vinkade glatt och allt gick jättebra. Hon hade heller aldrig blivit lämnad varken dag eller nattid innan och hon var inne i en extremt mammig fas. Tror inte att man ska träna dem genom att lämna bort dem. Bättre att berätta mycket istället tror jag. De kommer ihåg betydligt mer än vad vi vuxna tror. Lycka till!

Jag tror det kommer gå fint! Det är ju inte ens säkert att hon kommer bli tvungen att somna utan sin pappa! När jag fick mitt andra barn gick det rätt fort, min man var hemma och nattade henne medan jag och lillebror var kvar på BB. Kanske blir hon lite ledsen men hon känner ju mormor och morfar trots allt!