Skönhet

Jag har ställt frågor som torde leda till tanke men kan dra om det: Först vill jag säga att jag själv älskar mode och påbörjade en designutbildning (som jag hoppade av), jag tycker det är ett jätteroligt sätt att uttrycka sig. Men jag tycker det finns en stor skillnad i denna fixering vid att se ung ut och ha den "perfekta kroppen" och att försöka nå det genom ingrepp. Det tycker jag stödjer den materialistiska och ytliga världen som för tillfället håller på att förstöra vår jord (nu blir det djupt och tyvärr kan jag inte dra alla argument för den åsikten, men det kanske inte spelar så stor roll).

Så, jag undrar hur ni som låter göra ingrepp, fakenaglar/hår och andra mer extrema skönhetsbehandlingar tänker? Om ni har barn, vad tror ni att ni lär dom?

så, tex.

Visst är det viktigt, det är en del av den man är och det första man förmedlar med. Jag anser att kroppen och själen är ett och inte går att separera. dvs att man bör ta hand om sig själv lika mycket inombords som utvändigt, då får man förhoppningsvis en sund balans.

Du sätter "inte-plastik-operationer" = " inte bryur sig om sitt utseende". Det stämmer inte alls. Men de som resonerar som mig är inte intresserade av att negligera att vi blir äldre, vi är nöjda med vår ålder. Men likväl kan vi klä oss raffigt, pimpa håret, och göra oss snygga, även om vi är nöjda med det vi har

OK, jag har ingen övervikt till att börja med (drar stlr 36, trivs bättre med min kropp nu än jag var i storlek size 0 ), nej, jag hjulade inte när jag fick rynkor, men accepterade det utan att ha några bekymmer med.

Hade Ts hållt sig borta från solen, druckit mycket vatten och hållt huden återfuktad kanske hon inte behövt se ut som en skrynklig, fläckig gammal mcdonaldspåse. Ts är inte ett piss vacker innan hon hunnit sminka ner sig på morgonen. Fläckig, ojämn, orörlig och stel med gigantiska påsar under ögonen, precis som alla andra som kännr sig tvugna att lägga sig under både spruta och kniv för att de inte brytt sig om att vårda sig själva. Jag ser det varje dag som hudterapeut, kvinnor som kommer in och gnäller över taskig, rynkig hy och "åldersfläckar" de inte behövt få förräns ibland 20-30år senare. Jag blir glad varje gång det kommer in en +55årig kvinna med åldrad värdighet som faktiskt brytt sig om att ta hand om sig själv. På riktigt och inte med Restylane.

Jag tror inte att det var ett personangrepp utan hon pratade nog mer generellt kring kvinnors orsaker till varför de anser sig behöva restylane..

Visst är det, lite fåfängt absolut, men det gör mig inte yngre (dessutom verkar mitt hår gilla detta, för det är i bättre form) och jag gör det inte för att göra mig yngre, utan för att jag tycker det är rätt kul (och trivs som brunett)

Men säg att du gör det för att må bra, men du verkar tro att man inte kan må bra med rynkor, sedan tycker jag personligen att det är snyggt med naturliga rynkor

Men snälla TS. Varför diskuterar du ens detta med din mamma? Om du inte säger något kommer hon säkert inte att märka det. Resultatet är ju ganska diskret så det är inte så att omgivningen märker vad man gjort. 

Hur som helst, självklart gör Ts som hon vill, men jag tror att hennes mamma bara vill henne väl!