Vi som är gravida efter upprepade missfall

hallå där allihopa,
jag hoppar in här.  Är i v 11+6 idag (efter 4st MF,samtliga före v9) vilket känns lite läskigt, har aldrig kommit så här långt i en graviditet. Men jag är fortfarande lika orolig som i börjar av graviditeten. Kollar efter blod på pappret varje gång jag jag går på toa, det har blivit som ett ont mönster som är svårt att bryta.   

Men den här gången så hoppas jag verkligen att det går vägen för oss alla!!

Stor kram på er tjejer  

Här är jag också!
Är gravid med tvillingar i v 32 idag (31+0). Har 1 MA (i v 13, fostret hade slutat utvecklas i v 7) och 2 MF (v 6 och v7) bakom mig.

Jag har varit orolig hela graviditeten, släppte kanske lite efter v 24 då bebisarna kanske hade klarat sig utanför magen, men är fortfarande nojjig. Känner igen mig i det med att kolla toapappret tex.

Men den här gången ska det gå bra för oss alla, även om vi är orolig, vilket jag tycker vi har all rätt att vara!

Kram tjejer!

Härligt att ni är här :) och grattis till de härliga graviditeterna! Vi är faktiskt gravida och ta mig 17, det kommer att gå hela vägen :)

Igår hade jag en skum vibrerande och skakig rörelse långt ner i magen. Ingen hicka, denna rörelse var mer frenetisk. Jag blev livrädd förståss! Hade precis läst obehagliga historier om stressade foster...
Jag tror och hoppas att en nerv var i kläm. Läste också att bebisen kan skaka av rysningar när de kissar, men detta kan inte vara det, det var för länge för att vara kissning :/

En sådan här grej skapar ångest hos mig, något som bryter mot "rutinerna" och som är nytt...
Kände samma "vibrationer" morse...

Men bebben sparkar och är aktiv, hon växer som hon ska för jag känner hur hon tar mer plats och sparkar hårdare love it!!

när började ni känna av bebisen?

Hej! Jag blev tillbakaflyttad till v. 14 efter UL igår (enligt senaste mens skulle jag vara v. 15) och jag har heller aldrig kommit så här långt i en graviditet förut. Spännande och läskigt! Jag försöker intala mig själv att den här gången går det bra... Min läkare, som gjorde ett VUL i v. 10 sa till mig att "den här graviditeten har bekänt färg" och det har blivit som ett mantra för mig.
Jag ska nu försöka tro på den här graviditeten och njuta av att illamåendet och tröttheten har avtagit.
Blev inskriven på MVC i förmiddags.

Jag kände av första sprattlingarna i v 15-16 sedan var det lugnt fram till v 19 kanske. I v 20-21 kunde maken känna sparkarna ordentligt. Nu är det inte riktigt lika starka sparkar längre eftersom de har det för trångt, men jag känner hur de rör sig flera gånger varje dag.

Barbaboo: Sådana skakningar kan jag också få längst ner i magen. Min läkare sa att inte var något att oroa sig för, det kan kännas så därnere när de rör sig.

Ja, nu börjar det att bli riktigt trångt i magen. Bebisarna ligger med huvudet ner så jag har fyra små fötter som ligger och sparkar och skaver på mina revben, konstant. Har jättesvårt att böja mig framåt. Ibland får jag tag på en liten fot och håller fast den, det är inte populärt!

När ska ni på UL nästa gång. Jag ska dit om två veckor, känns som evigheter.

Haha jag inhoppar er nya tråd med en fråga till dig, 

Du sa förut att alla dina symtom försvann ett tag kom det tillbaka eller har du några symtom nu?
KRAM 

saftmedbulle: Härligt med v 14. Det är en liten milstolpe att bli inskriven på MVC tyckte jag! Kramis!

nej inte direkt.. det som har kommit nu är att om jag äter efter kl18 på kvällen som känner jag mig smått illamående tills jag somnar och sen så kan jag inte borsta tänderna utan att kräkreflexen kickar in. (jag spyr inte men det är nära).

hur är allt med dig? 

Kul att ni hänger med in här tjejer!

Så mina "vibrationer" är normala.. Känns inte normala, men hur normalt är det att ha en 500 g på 28 cm i magen som rullar runt och stojjar.. ;)

Jag kände första pirret och små duttar i v 14-15, sedan lugnade det sig i någon vecka och ngn vecka innan rul så kände jag åtminstone varannan dag. Efter rul känner jag varje dag och det blir verkligen större och starkare rörelser :)

Idag är jag mer positiv och känner mig inte så rädd längre, phu!