Ni som är emot Time-out, varför?

Jag är emot det för att det är helt onödigt. Barnet behöver speglas i sina känslor, få dem bekräftade och lära sig hantera dem och för det behövs en vuxen närvaro!
När min 3 åring blir arg och skriker så får hon hållas en stund, går det inte över så säger jag bara att det inte fungerar att hon fortsätter skrika där vi är för det gör ont i huvudet på mig/oss, vill hon skrika mer får hon skrika på sitt rum, vill hon vara kvar får hon vara arg utan att skrika. Oftast svarar hon bara ett "ALDRIG" på det och då brukar jag lyfta in henne på sitt rum och säga att hon får skrika där, vill hon att jag ska stanna får hon sluta skrika och då brukar hon sluta också, sen kan hon fortfarande vara arg eller ledsen en stund efter det men då går det iaf att prata med henne, ha henne i famnen osv. så hon får älta lite och sen är det bra! :)
Skulle vi bara sätta undan henne och gå skulle hon ju dels inte få chansen att själv berätta hur hon känner sig, hon skulle inte få återanknytning till oss och vad vi känner när hon är arg/ledsen och ingen skulle visa på bättre sätt att hantera sin ilska/ledsenhet utan hon skulle lämnas själv att reda ut det vilket inte är bra för ett barn. Att sättas undan och ignoreras ger dessutom signal till barnet att de är dumma som PERSONER inte bara att deras handling är fel, de är så hemska att de måste bort och ignoreras, det lär även barnet att de inte får ha åsikter, anse att mamma/pappa gör fel osv utan att de ska foga sig för att få vara kvar i gemenskapen.

Jag tycker det är OK att lyfta ut ett barn ur rummet som beter sig illa och säga åt barnet att det ska stanna där tills det har lugnat ned sig nog för att uppföra sig. Däremot är jag emot att barnet ska sitta en viss tid om barnet redan är lugnt vill bete sig bättre. Barnet ska självklart inte låsas in utan kunna komma tillbaka samma sekund det känner sig redo. 

Jag kör time in istället, funkar alltid för mig. När situationen kaosar ur tar jag resolut ungen och gå undan, ger honom min 100%uppmärksamhet och massor av kärlek. Kramar, vaggar, säger åt honom att lugna sig och att allt är bra, att han är bra. När han lugnat sig förklarar jag varför man inte får slåss eller vad nu problemet är.

Mina ungar flippar oftast bara ut när de vill ha min uppmärksamhet.

Usch, den där time-outen är ju inget annat än en modern variant av skamvrån. Har vi inte lämnat sånt bakom oss när det gäller barnuppfostran?

Kanske de behöver det i USA som alternativ till att slå barnen. De ligger ju lite efter i tänket hur man "uppfostrar" barn.

Men det är med stor förvåning jag ser att en del svenska föräldrar helt plötsligt verkar tycka att det är en bra metod att använda sig av. Varför?!

Jag försöker uppfostra mina barn på lång sikt - dvs jag försöker få dem att både uppföra sig hyfsat i nuläget OCH lära sig vettiga sätt att lösa konflikter på i framtiden. Det jag väljer att göra mot och med mina barn nu, i konflikter, kommer de antagligen att använda när de är tonåringar och vi hamnar i samma slags konflikter igen, fast upplyfta en nivå (vem bestämmer, vad får man göra, hur gör man när man är arg, hur fördelar man makt och resurser).

Vad lär sig mitt barn av time-out? Inget vettigt alls, tycker jag. Det funkar nog på kort sikt för att få ett vettigare beteende, men det nöter också in att vuxna bestämmer, barn ska lyda, om man inte lyder blir man utsatt för något obehagligt och summan blir att barnet lär sig att göra som de vuxna säger, inte för att den vuxne är vettigare eller har klokast argument utan för att den vuxne har makt att göra tillvaron obehaglig för barnet. Det tycker jag är ett otrevligt sätt att hantera barn på. Naturligtvis är det otroligt mycket bättre med time-out som är konsekvent, förutsägbart och inte våldsamt i de familjer som supernanny träffar, där barnen har en tillvaro med vuxna som är inkonsekventa, svåra att förutsäga och ibland våldsamma! Men för normalstörda familjer finns det bättre saker att ta till som första alternativ.

Här hemma gör vi det mycket enklare för oss. Vi talar om för barnen vad vi vill att de ska göra och varför och vi försöker övertyga dem om att vårt sätt är bäst. Ibland blir det konflikter och ilska och alla är arga och skriker, och då får man lösa det efteråt och göra det bättre nästa gång. Det funkar faktiskt riktigt bra! Jag gjorde alltid som min mamma sa när jag var liten för att jag visste att hon var klok och för att hon hade bra argument, och det vill jag gärna föra över till mina barn. Trots är en utmaning, minst sagt, men vi har överlevt sju år med äldsta på det här viset, så det går nog med nästa också.     

Tycker att det är skitbra med time-out!

Vi hade ett bråk idag och på tredje varningen skickade jag mannen till trappan. Han fick sitta där 39 minuter, lika många minuter som han är gammal.
Tror att han har lärt sig nu och håller tyst eller håller med mig nästa gång. Precis det klimat som jag vill ha i min familj!

Jag vill inte bli ihågkommen som en kall, straffande mamma utan vill ge mina barn en positiv mammaförebild - och vi (mannen o jag) har lyckats! Vi har facit i ett antal fantastiskt fina vuxna barn - flera av dem med egna barn numera. Särskilt imponerad är jag av killarnas sätt att vara pappor (men så har de själva haft en fin pappa också!)

Alla straffande och exkluderande uppfostringsmetoder har varit förbjudna i vår familj. Däremot har vi ofta noterat och belönat gott uppförande. Jag blir tokig när jag ser nannyprogram med slitande och ryckande i barn för att tvinga ner dem på en "skämspall". Det kan möjligen vara ett alternativ i England där annars barnaga ännu är tillåten. I sverige är det förbjudet att kränka barn såväl fysiskt som psykiskt och att utesluta ett barn ur gemenskapen om så bara för 4 minuter kan skada barnets tillit till den vuxne. Jag tror mer på Jesper Juuls teknik att avskärma sig själv (istället för barnet) när situationen blir jobbig "OK - nu orkar jag inte tjata om det här mer så jag går o läser en stund" "Aj jag får ont i öronen av skriket, jag går till badrummet en stund". Och glöm inte att identifiera det som fungerar bra och ge uppmuntran för det!