Skamvrå på förskolan

Stjärnfall:  Varför inte separera min son och den andra pojken? Ett av barnen får vara med på sagostunden, den andra får göra någonting annat. Nästa dag byter man. Detta gör det ju möjligt för pojkarna att kunna delta i sagostunden utan att de börjar trigga varandra. Om pojkarna var för sig får positiv uppmärksamhet för att de sköter sig så bra under sagan under en period så kanske detta räcker för att ändra beteendet? Man lär sig allra bäst med hjälp av positiv förstärkning, men för att ha någonting att berömma barnet för initialt så måste man ju börja i situationer där barnet har minimal chans att misslyckas. Jag förstår inte varför timeout skulle vara ett bättre sätt?

Ni som förespråkar time out, kan ni ge några argument för varför timeout skulle vara bättre än att ta bort barnet från situationen utan att isolera det? Har ni inte tillräckligt på fötterna för att bemöta detta eller ska jag tolka er tystnad som att ni håller med?

 min "ouppfostrade" D ligger också efter inom sådana autismsrelaterade områden som  perspektivtagande, impulskontroll, koncentrationsförmåga. Båda barnen har också betydligt lättare att ta till sig visuellt information än muntlig. Ett straff hjälper föga mot det. Däremot rätt pedagogiska insatser. Om förskolan ska vara en inkluderande verksamhet som ska passa alla barn då måste man också ta hänsyn till barnens olika mognad och kognitiva svårigher. 

Calinggrad: Välkommen tillbaka till tråden när du har något intelligent att komma med .

Att använda stol eller dylikt som straff håller jag med om är dåligt, däremot kan vi skicka barn att sitta i rummet bredvid i soffan om de stör. Dörren är då öppen och barnet får komma tillbaka när det vill.

Tyvärr har vi inte personal nog att kunna följa med barnen ut, vi är fyra på 32 barn (en färre vid dukning, rast etc.)

Nu har jag pratatat med personalen. Isolering är ingenting som de brukar använda som strategi, utan snarare att ta ut barnet från situationen och prata med det. Det var en engångshändelse av en ny personal och ingenting som ka hända igen. Personalen är väl medveten om att timeout är en kontroversiell metod som många föräldrar ogillar. Det känns bra.

Calinggrad: Ha, ha bara för att jag inte sätter min olydiga son på timeout-stolen så kommer han att bli tonårsligist! Jag och mina syskon fick aldrig sitta i skamvrån och det gick rätt bra för oss ändå. Sonens pappa var ett omoget busfrö och en riktig "pain in the ass" som barn (enligt svärmor) och idag är han en ytterst välanpassad samhällsmedborgare som sopsorterar, arbetar o betalar skatt. Jag tror det finns hopp för min ouppfostrade unge också .

Du tror alltså på allvar att barn blir odrägliga, hänsynslösa och utvecklar beteendestörningar i tonåren för att man inte straffar och isolerar dem som små!? Herregud... jag tycker synd om dig. Du skriver alltid i trådar om svenska skolan/förskolan och beklagar dig och spyr galla över Sverige, men du uppenbarligen ingen som helst aning om vad du pratar om egentligen. Tonåren blir alldeles förträffliga med rätt uppfostran (dvs hänsyn och respekt) så jag är övertygad om att det kommer gå alldeles utmärkt för TS

Fortfarande så är det lite skillnad på barn som har speciella behov.

Jag blir GALEN! Att så många föräldrar inte har koll på allmän barnpsykologi och hur man stärker barns självkänsla är sorgligt men man kan ha överseende om det. Men att utbildade pedagoger inte har det, jag SKÄMS över min yrkesgrupp när jag läser sånt här. Har ingen reflekterat över VARFÖR pojkarna gör så här? Eller FRÅGAT dom, kanske pratat med dom och lagt fram problemet rakt upp på bordet och frågat dom tillsammans om de har en lösning. Tar man barns tankar på allvar så är de oftast villiga att samarbeta.

Calinggrad: Grejen är att du tycks tro att time out är det enda sättet att sätta gränser. Du har ju fullkomligt snöat in på det. Du tror dig veta att min son får en uppfostran utan gränser. Jag har aldrig påstått att personalen inte får sätta gränser. Men jag kräver av personal som faktiskt har utbildning och lön ska kunna sätta gränser på ett sätt som gör att barn lär sig något. De får gärna ta ut sonen från sagorummet under pågående läsning om han stör, ha ett allvarligt snack och sedan sätta honom med någon självständig sysselsättning. Till detta krävs det två personal, en som stannar o läser o en som pratar med min son. Sådan personltäthet finns på avdelningen.

När det gäller skola så antar jag att situationen är annorlunda då en pedagog är ensam med en stor grupp. Där hoppas jag att man gör en ordentlig utredning av barn som har stora problem med att sitta stilla och inte störa och att man vid behov sätter in resurser. Ett barn ska aldrig behövas straffas med isolering pga personalbrist.