Takex skrev 2012-03-12 17:37:11 följande:
Jag kan bara svara för mig själv men jag är en kvinna som tog min mans efternamn när vi gifte oss. Vi har varit gifta i 2 år. Skulle vi gå isär skulle jag inte "ta tillbaka mitt namn". Anledningen är för att jag har ett nytt namn som är mitt namn. Det är min nya identitet. Jag har växt, levt och formats med mitt nya namn de senaste två åren och det är den jag är. När man gifter sig och tar ett efternamn så gör man ju inte det bara som att man har på sig en namnskylt som det står "XXs fru" på och sen när man inte är det längre så tar man av sig den. Ett namn är en identitet. I mitt fall så höjer jag faktiskt istället ögonbrynen åt de kvinnor som byter namn när det skiljer sig, känns som att dom då bara tillfälligt levde hans liv och nu går tillbaka till sitt riktiga eller något. Tycker det känns himla konstigt. Men jag dömmer självklart inte, alla får göra som dom vill, man ska själv vara bekväm.
En anledning för henne kan kanske vara att hon vill behålla samma namn som sina barn?
Jag tycker att det är mer förvånansvärt att man skiljer sig efter att man gift sig..
Förstår inte riktigt ditt resonemang.
Skulle jag gifta mig och sedan skilja mig så skulle ju efternamnet vara ett lika stort skämt som giftemålet. Nej, skulle verkligen inte vilja ha en "namnstämpel" efter ett förhållande och det har allra minst med svartsjuka att göra.
Om jag träffade en man som vart gift sedan tidigare så skulle jag inte ta hans efternamn vid ev. giftemål om hans exfru heter samma sak.