# 4 - tråden för alla oss sjuksköterskor! Välkomna nya som gamla trådmedlemmar!

Någon som kan ge förslag på vad man gör åt en kollega som ständigt kränker patienter och som uppför sig helt maktfullkomligt mot sjuk -och undersköterskor? Vi har en syrra här hos oss som sabbar vårt förtroendekapital ständigt hos våra sjuka patienter och som alltid hamnar i konflikt med oss andra och som dessutom inte går att föra en dialog med.

Hon gör aldrig fel, är alltid noggrannast och duktigast och vågar man drista sig till att ta upp något med henne så blir man ignorerad i månader efteråt (har varit där ett antal gånger). Patienter faller i gråt efter att hon haft dem, undersköterskor känner sig ständigt åthutade och vi syrror får dagligen små föreläsningar i hur man gör si eller så.

Vi börjar tröttna. Jag vill inte "städa upp" efter henne och hålla henne om ryggen inför patienterna något mer. Det är ingen som vill jobba med henne längre och när vi tar upp med cheferna så händer noll. Så, vad gör vi!!? Någon som har tips? Egen erfarenhet kanske? Det här är skitjobbigt. Samtidigt vill man ju inte gå bakom hennes rygg.

19Sofia79 & Amine:

Tack för svar! Skyddsombudet kanske vore en idé, ja. Vi har också funderat över en skrivelse till vårdchefen eftersom våra närmsta chefer tycks vara helt tandlösa i den här situationen.

Vi känner det ju just som ett arbetsmiljöproblem; det skapar en jobbig stämning och mycket frustration. Det är synd eftersom vi alltid haft öppen kommunikation och bra stämning hos oss.

Häromdagen brast en undersköterska i gråt efter att ha bevittnat hur denna sjuksköterska helt körde över en svårt sjuk, ung tjej med kraftiga smärtor. Hon fick ligga och vänta på smärtlindring i 45 min bara för att syrran skulle dela färdigt sina piller först...

För ett tag sedan fick en äldre dam en utskällning då hon klivit ur sängen innan sagda syster hann ta ett blodtryck. Anledningen till det var att hon fått diarré och behövde på toa. Men det var tydligen ingen hållbar "ursäkt".

Sådana saker händer ständigt runt henne, mer eller mindre grova, och detta med den unga tjejen är bara strået som knäckte åsnans rygg, känns det som. Nu är det nog, tycker flera av oss.

Att hon intar en chefshållning gentemot oss är något de flesta struntar i men just att hon kränker patienterna, får mig och andra att se rött. Men det går helt enkelt inte att ta det med henne direkt. Åhhh, jag blir irro bara jag skriver om det!

Skulle ni se det som fult och fegt att skriva en skrivelse och lämna till vårdchefen?

Vi har grunnat fram och tillbaka och verkligen försökt hantera detta rakt och öppet med henne utan resultat. Vi har ju också, som sagt, gått till avdelningsföreståndarna, utan resultat. Nu vet vi oss inget råd längre och orkar inte låtsas inför patienterna som att vi inte tar ställning för dem eller släta över och ställa tillrätta hela tiden.

Fattar inte vad det är med henne egentligen!? Men där ser man att omvårdnadspoäng och lämplighet inte alltid går hand i hand...

JennyS;

Ok. Så då är inte tanken helt fel, alltså?
Hoppas det hjälper något, i alla fall...

Springsteen;

Saken är ju att både jag och flera andra tagit upp detta personligen med henne flera gånger. Hon slår ifrån sig och sedan fryser hon ut den som vågat öppna munnen i flera månader. Bara det gör ju arbetet jobbigt; överrapporteringar och samarbete faller totalt med henne då. Så hon _vet_ vad vi tycker men hon gör ju aldrig något fel, enligt henne själv.

Oj, springsteen, misstänker att ditt inlägg efter mitt rörde sig om något helt annat. Sorry!

Sunflower;

Ja, visst är det konstigt? Har varit ansvarig för hygienfrågor i flera år. Nu är jag, sedan 2 år tillbaka, dessutom med i ett närsjukvårdsprojekt plus att jag sitter i en grupp som utvecklar vår dagsjukvårdsmottagning. Förra året fick jag strunt och inget för det och protesterade högljutt. I år fick jag en av de högsta ökningarna på avdelningen + att vi alla fick 400:- utöver den allmänna förhandlingen. Så nu är jag väl hyfsat nöjd, inte med lönen, men med utvecklingen. Det _ska_ synas att man tar på sig specialansvar!

Uppsalatjej;

Mmm, ett bekvämt och oemotsagt argument, inte sant?